Reggaens konstnärer

Skivomslag har alltid fascinerat mig. De kan vara svårt fula, men innehålla fantastisk musik. Exempelvis Cornell Campbells självbetitlade debut från 1973 på Trojan Records.

cornell-campbell1

Samtidigt finns naturligtvis motsatsen – skivomslag som är riktigt balla, men där musiken inte gör någon glad. Exempelvis Leroy Smarts Propaganda från 1979 på skivbolaget Burning Rockers.

leroy-smart

Sedan finns det omslag som både ser för taskiga ut och där musiken på intet sätt kompenserar. Exempelvis John Holts katastrofala Holt goes disco från 1978 på Trojan Records.

3303

Naturligtvis finns de som lyckats ro samtliga delar i hamn och producera bra musik och schysst skivomslag. Exempelvis Aswads magnifika A new chapter of dub från 1981 på Island Records.

aswad

Vikten av ett skivomslag kan verkligen inte underskattas; oavsett om musiken håller måttet eller inte. Om man inte känner till artisten eller om det inte finns möjlighet att lyssna innan man köper, så är skivomslaget ofta den parameter man har att gå på.

De flesta musikgenrer har sina respektive stolpskott. Vilka genrer som sticker ut med sämst smak är svårt att avgöra. Om jag ska gå på känsla skulle jag gissa att svenska dansband och 80-talsmusik överlag präglas av usel smak. Men det finns många, många skivor med katastrofala omslag. Kika bara på bloggen med det övertydliga namnet Katastrofalaomslag.

En musikgenre som faktiskt lagt stor vikt vid skivomslagen under många år är reggaen. Omslagen var som bäst på 60-, 70- och 80-talen. Att hålla hög kvalitet även under 80-talet är en bravad värd att applåderas, eftersom det i övrigt är ett svajigt decennium i designhänseende.

Reggaeomslagen under dessa årtionden skiljer sig en hel del åt. Under 60-talet och det tidiga 70-talet arbetade formgivarna mycket med lättklädda kvinnor i ”sexiga” poser. Exempelvis samlingsskivan Tighten up vol. 6 från 1972 på Trojan Records.

tighten-up

Under 70-talet – som präglades mycket av roots reggae och rastafari – var det vanligt med skivomslag med teman som religion, harmageddon och fattigdom. Skivomslagen är i regel ganska dystra historier. Exemeplvis The Maytones minst sagt dystra Madness från 1976 på Burning Sounds.

maytones

På det glada 80-talet gjorde de tecknade skivomslagen sitt intåg med buller och bång. De förmedlade ofta bilder från klubbar eller visade hur oöverträfflig artisten var; gärna i form av en superhjälte. Exempelvis dubfantomen Scientists skiva Scientist meets the Space invaders från 1981 på Greensleeves Records.

1981_scientist-scientist_meets_the_space_invaders

De personer vi bland annat har att tacka är de ofta onämnda hjältarna Wilfred Limonius, Neville Garrick, Tony McDermott, Jamaal Pete och Tony Wright. Denna kvintett har lyckats att skapa skivomslag som i flera fall gått till designhistorien. Fantastiskt att man klarar av att producera både bra musik och bra skivomslag. Den ekvationen håller inte alltid i samma utsträckning inom andra genrer gissar jag.

Wilfred Limonius var huvudsakligen verksam på 80-talet. Hans skivomslag är nästan som en serietidning och oerhört karaktäristiska. Se bara omslaget till samlingsskivan DJ explosion in a dancehall style.

wilfred

Neville Garrick formgav flera av Bob Marleys plattor. Neville Garrick är bred i sitt konstnärskap. Han arbetar i dag bland annat som fotograf, skribent och filmmakare. Kolla exempelvis på Bob Marleys Survival från 1979 på Island Records.

neville

Tony McDermott har varit knuten till skivbolaget Greensleeves sedan 70-talet. Han var huvudsakligen aktiv under 80-talet, då han gjorde flera fantastiska skivomslag, såväl tecknade som vanliga. Captain Sinbads The Seven voyages of Captain Sinbad från 1982 på Greensleeves Records.

tony-mc

Jamaal Pete – som gick bort i januari 2008 – skapade en mängd underbara skivomslag under 70- och 80-talen. Hans signum är ganska lågmälda tecknade omslag, där han många gånger avbildade artisten i en annorlunda miljö. Här har han porträtterat deejayn Ringo på skivan Riding west från 1982 på VP Records.

jamaal

Tony Wright gjorde skivomslag åt ett antal stora artister på 70-talet, både inom reggae och andra musikgenrer. Han ligger bakom två av omslagen på tidningen Rollings Stones lista över de 100 snyggaste skivomslagen. Skivomslaget till Haile I Hymn med Ijahman från 1978 på Island Records visar att han vet vad han sysslar med.

tony-wright

Om du precis som jag inte kan nog av skivomslag finns många källor. Jag rekommenderar varmt boken Stir it up av Chris Morrow samt flickr-sajterna I am the Gorgon och Barryrussel23. För en bra designblogg – som även har med skivomslag – rekommenderar jag bildbyrån Crestock.

Tack till sajterna Roots Archives, I am the Gorgon och Crestock/blog, från vilka jag lånat skivomslagen.

Leave a comment

Filed under Krönikor

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s