Smörig Buju Banton imponerar inte

Buju BantonNu är den äntligen här. Många har väntat ända sedan ‘Til Shiloh från 1995. Då var Buju Banton nyfrälst – från att varit pistolviftande dancehallgangster gick han till att vara predikande rastfarianhängare. Hans predikningar gjorde susen, och grammynominerade ‘Til Shiloh betraktas i dag som en modern reggaeklassiker, helt i linje med The Wailers Catch a fire, The Congos Heart of The Congos och Burning Spears Marcus Garvey.

Sedan dess har Buju Banton släppt över tio album av varierande kvalitet samt ett stort antal singlar. Senaste skivan – Too bad – släpptes för tre år sedan, och betraktades av vissa som en besvikelse, eftersom de förväntat sig en ny ‘Til Shiloh.

Rasta got soul heter nya albumet och Buju Banton säger att det är uppföljaren till ‘Til Shiloh. Han har arbetat på skivan i många år, och det hörs tydligt. Skivan är välproducerad och inspelad med några av Jamaicas främsta musiker, exempelvis gamla rävar som bassisten Errol “Flabba” Holt, trombonisten Nambo Robinson, saxofonisten Dean Fraser, trumpetaren David Madden samt slagverkaren Scully Simms. En uppställning som bäddar för ytterligare en klassiker.

Men riktigt så enkelt är det inte. Rasta got soul är en bra skiva, men den är alldeles för jolmig, nästan sötsliskig mellan varven. Det tydligaste exemplet är Mary, som med sitt doo wop intro skulle kunna vara hämtad direkt från en Stax-skiva. Dessutom är den otäckt lik Foreigners 80-talsklassiker I Want to know what love is.

Eller Affairs of the heart med sitt fåniga panflöjtintro. Låter som Kenny G överdoserat på smör.

Buju Banton väljer även – precis som Alborosie, Omar Perry och Perfect – att ha med en skalåt. Inget ont om den, men A Little bit of sorry kunde haft ännu mer driv, gärna i stil med Omar Perrys Ska-ta-fright.

Det är faktiskt precis här som Rasta got soul har sina största svagheter, nämligen bristen på ös och tyngd. Jag är inget hårdkokt dancehallfan, men jag saknar låtar som Complaint från ‘Til Shiloh.

Buju Banton har otvivelaktigt gjort en bra skiva. Men någon värdig uppföljare till ‘Til Shiloh är den inte.

7 Comments

Filed under Recensioner

7 responses to “Smörig Buju Banton imponerar inte

  1. Punis

    Kan inte mer än hålla med…

  2. Pingback: Bad Boys 2.0 « Reggaemani

  3. Pingback: Unga arga män, gamla lugna gubbar « Reggaemani

  4. Pingback: Nominerade för Reggae Grammy 2010 har tillkännagetts « Reggaemani

  5. Pingback: Reggaemanis bästa skivor 2009 « Reggaemani

  6. Pingback: Don’t lose sleep over Before the Dawn | Reggaemani

  7. Pingback: Buju Banton’s early cultural material reissued | Reggaemani

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s