Nollnolltalets tio bästa reggaeplattor

Ett decennium är slut, och listorna över de senaste tio årens bästa låtar, riddims och album trillar in med rasande fart. Reggaemani har rannsakat skivsamlingen och hitta tio godbitar som står ut från mängden.

Musiksmak är som bekant olika och tenderar att förändras genom åren. Och tur är det. Jag har lyssnat på reggae i ungefär tolv år och var fram till 2005 övertygad om att ny reggae inte var mycket att hänga i julgranen. Jag viftade bort stjärnor som Sizzla, Luciano och Sean Paul med att det var för modernt och bara en massa datorer bakom musiken. Jag ville ju ha den där live-känslan.

Men så hände något. Jag hörde låten Alpha & Omega från Lucianos platta Serious Times från 2004. Och den var inte alls dum. Till och med riktigt, riktigt bra. Från och med den dagen öppnades en helt ny värld av reggaemusik.

Trots att jag inte lyssnade på ”modern” reggae under 00-talets fem första år, så tänkte jag ändå drista mig till att lista decenniets tio bästa reggaeplattor.

Listan innehåller bara plattor som producerats under 00-talet, det är således inga återutgivningar med på listan. Många reggaeskivor består av en uppsättning singlar. Jag har dock undvikit regelrätta samlingsplattor.

Så, hur var reggaedecenniet? Ganska hyfsat ändå. Inte lika bra som 60,-  70,- 80,- och 90-talen. Men att  jämföra decennier eller år mellan varandra är en smula poänglöst. Alla har sin särskilda prägel. Dessutom har jag ännu inte fått perspektiv på decenniet. Om några år kanske de här tio åren värderas annorlunda.

När jag bläddrar igenom skivsamlingen hittar jag drösvis med plattor att välja bland. Veteranen Cocoa Tea släppte flera starka skivor, exempelvis Biological Warfare och Save Us Oh Jah. Debutanterna Warrior King, med Virtous Woman, Fantan Mojah, med Hail the King, och Zareb aka Mr. Flash, med Authentic Love, släppte fantastiska plattor. Även Junior Kelly, I-Wayne och Lutan Fyah gjorde strålande insatser med plattorna Love So Nice, Book of Life respektive Phantom of War.

Men de tio bästa reggaeplattorna under 00-talet är (Spotify-lista):

Chezidek – Inna di Road (2007)
Chezidek är en ojämn sångare som man tenderar att antigen älska eller hata. På den här plattan är han älskad. Innehåller bland annat grymma omarbetningar av klassiska riddims, exempelvis Yabby Yous Jah Love och Clement ”Coxone” Dodds Take A Ride.

Lorenzo – Movin’ Ahead (2009)
Stark debut som producerats av Irie Ites. Lorenzo hade en duett med Ras Mac Bean redan 2004, men det dröjde hela fem år innan han släppte en egen platta.

Luciano – Serious Times (2004)
Luciano släppte sina allra bästa plattor på 90-talet. I dag lider han av kraftig överexponering. Men den här plattan är ett exempel på när Luciano är som bäst.

Lukie D – Deliver Me (2006)
Den vanligtvis så smörige Lukie D tar på den här plattan en delvis ny inriktning. Producenten Frenchie har gett Lukie D tunga riddims att sjunga på. Lyssna exempelvis på Stand Firm, en av de bästa låtarna på World A Music riddimen.

Michael Rose – Warrior (2007)
Michael “Mykal” Rose är en reggaeveteran som hängt med ända sedan 70-talet. En av få reggaeartister som gjort några av sina bästa låtar och plattor 30 år in i karriären.

Natural Black – Far From Reality (2006)
Flyttade från Guyana till Jamaica 1995 för att ta sig in i musikbranschen. Och han lyckades bra. Den här plattan innehåller bland annat den starka titellåten på populära Seasons riddim.

Pama International – Trojan Sessions (2006)
En platta som är mer än bara reggae. Här finns tydliga influenser från både soul och funk. Skivan är delproducerad av Nick Manasseh och har gästspel från legendariska artister som Dave & Ansel Collins, Rico Rodriguez och Dennis Alcapone.

Prezident Brown – Generation Next (2004)
Den här plattan är nästa lika stark som mästerverket To Jah Only från seklet innan. Presidenten pendlar mellan flera olika stilar, ibland på gränsen till regelrätt funk och soul. Här finns exempelvis trallvänliga titelspåret, på bekanta Liquidator riddimen, och det hip hop-influerade samarbetet med Gentleman.

Ras Mac Bean – Pack Up and Leave (2004)
En fullkomligt makalös debut av den då okände Ras Mac Bean. Plattan är huvudsakligen producerad av Irie Ites och de lyckas få Ras Mac Bean att låta precis lika bra i skönsång som i en hårdare singjay-stil.

Ras Shiloh – From Rasta To You (2002)
Fyra år efter fantastiska plattan Babylon You Doom lyckas den Garnett Silk-inspirerade Ras Shiloh överträffa sig själv. Flera av låtarna är producerade av Donovan Germain, som även gjorde några av Garnett Silks största hits.

Fler listor med reggae under decenniet hittar du exempelvis på bloggarna Uncarved och Musik Line.

2 Comments

Filed under Krönikor

2 responses to “Nollnolltalets tio bästa reggaeplattor

  1. Älskar listor, och denna var den första av sitt slag jag stött på. 00-talets bästa album är nu alltså fria att förtecknas. Känns underligt… Men det var väldigt trivsam läsning, och intressant att höra om din ändrade inställning till modern roots. Kul också att det var just Luciano’s “Alpha & Omega” som utlöste det, därför att jag finner mig själv många gånger lyssnandes på nyare låtar av den storheten och tänkande att “om bara de som säger att reggaen slutade vara fängslande efter det och det årtalet hörde det här, då skulle de minsann förstå vad de missar.”

    Din lista var sedan inte tokig, även om den inte var utan att jag har vissa invändningar, hehe… Jag anser till exempel att “African Roots” med Michael Rose från året innan (på samma bolag och med samme producent) är ett betydligt starkare album, samt att du utelämnar en del titlar som jag skulle insistera på. Nu förstår jag att det givetvis är hemskt besvärligt att lista bara tio, men jag saknar skivor som Sizzla’s mästerliga “Bobo Ashanti” och Capleton’s blixtrande “Still Blazin”, utöver skivor som Morgan Heritage’s “More Teachings”, Jah Cure’s “Ghetto Life”, “Soul Pirate” med Alborosie och “Humble African” med Culture. Utöver det var ju även 00-talet decenniet då VI-rootsen blev en styrka att räkna med på allvar. Midnite släppte hejdlöst många bra skivor, Dezarie kom med makalösa “Gracious Mama Africa” och Batch med den enormt kraftfyllda debuten “Who You Are”. Andra VI-artister som också gjorde bra ifrån sig var Bambú Station, Ikahba, Yahadanai och Ras Attitude. Sedan har vi även dancehallen, där just albumtillverkningen kanske inte var kolossal men där jag ändå inte skulle vilja bortglömma “My Crew, My Dawgs” med TOK, “J.M.T” med Vybz Kartel och det mullrande grymma dubbelsläppet “Ghetto Dictionary” med Bounty Killer.

    • reggaemani

      Jupp, det är bara att börja lista nu. Finns ett antal listor på forum som Blood & Fire och Chatty Mouth. Vet att även Östgöta Corren listat 00-talets bästa. Där tog sig Capleton in på plats 21 med plattan More Fire.

      Jag valde länge och väl mellan African Roots och Warrior. Och det är jämt. Mycket jämt. Är fortfarande inte säker på valet…

      Tack för många bra skivtips. Jag har inte lyssnat så mycket på vare sig Capleton eller Sizzla. Eller VI-artister heller för den delen. Ska göra ett nytt försök med plattorna du nämner.

      På dancehallfronten räcker det ofta med enskilda låtar för mig. Har bara ett fåtal album, exempelvis Loaded med Busy Signal, som faktiskt är riktigt bra. Jag ska ta och spana in T.O.K, Vybz och Bounty nu dock.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s