Tag Archives: Alpha Blondy

Stadium reggae on Alpha Blondy’s Positive Energy

3596973233820_600Ivorian reggae superstar Alpha Blondy recently dropped his 18th studio album. I’ve been listening to him since the 90s and really enjoy his 80s efforts, especially Apartheid Is Nazism and Jah Glory.

This new album – Positive Energy – comes with twelve tracks and is classic Alpha Blondy. His sound has more or less remained intact since the 80s. He’s a master of creating grand arrangements, majestic backing vocals, pulsating bass lines and sing-a-long choruses aimed for big stadiums and arenas. He’s like the U2 of reggae.

Positive Energy is nothing like his excellent efforts from about 30 years ago, but it’s still a pretty enjoyable set with its uplifting vibes and hefty grooves.

Leave a comment

Filed under Record reviews

Sunshine and reality on Tiken Jah Fakoly’s Dernier Appel

disc-3155-tiken-jah-fakoly-dernier-appelTiken Jah Fakoly and Alpha Blondy are two of Africa’s brighest shining reggae stars. Their music share a number of features, like diverse instrumentation, but when Alpha Blondy today leans much towards rock and pop, Tiken Jah Fakoly stays true to his roots offering an irresistible mix of tough roots reggae and influences from his native Ivory Coast.

Tiken Jah Fakoly’s latest album is titled Dernier Appel [Last Call], and on this ten track set he calls for peace and equality for his people, but also tell tales from the African continent.

He has for a long time been one of the best-selling African artists, and when listening to this excellent set it’s easy to understand why. The set is vibrant with lots of different instruments involved, which might add to the busy and bouncy feel throughout the album.

Percussion is heavily used, particularly on the galloping Dakoro, and so is monumental bass lines. Just check The Nneka combination Human Thing or the sharp Le prix du paradis [The Price of Paradise]. It’s also hard not to get engaged in the Patrice combination Too Much Confusion, with its dramatic strings, or the clever version of Max Romeo’s War in a Babylon, fused with John Lennon’s Give Peace a Chance to get an even stronger message across.

Tiken Jah Fakoly has always been an outspoken social critic via his music, but he also manages to deliver strong melodies and infectious songs, partly thanks to the use of uplifting horns, grand backing vocals and bombastic choruses. Plenty of sunshine accompanies his stories of oppression, corruption and violence. And Dernier Appel is a real treat even if French is not your native language.

Leave a comment

Filed under Record reviews

Tiken Jah Fakoly’s last call

disc-3155-tiken-jah-fakoly-dernier-appelThe outspoken and controversial Tiken Jah Fakoly is on June 2 back with a new album titled Dernier appel, in English Last Call. He was born in Côte d’Ivoire and has been the victim of censorship, persecution and exile thanks to his confrontational style forthright lyrics.

The main theme on Dernier appel is whether Africa as a continent will take off and increase growth or if the countries will be characterized by misery, chaos and war, as shown by the recent conflicts in Mali and South Sudan.

Dernier appel offers ballads, roots reggae and Curtis Mayfield styled soul. It was recored in Bamako and Paris with production helmed by Jonathan Quarmby, who has previously worked with Tiken Jah Fakoly, but also Ziggy Marley, Finley Quaye and rock band Del Amitri. Guest artists include Patrice and Alpha Blondy.

Leave a comment

Filed under News

Alpha Blondy’s mystic power is rock guitar

alphablondy-mysticpowerIvorian superstar Alpha Blondy continues to conquer the world with his spicy mix of reggae, rock, pop, funk and traditional African music.

On his latest set Mystic Power the emphasis is however on rock, and several of the 15 tracks contain, in one way or another, way too sleazy, dirty and heavy rock riffs. On tracks like Seydou and Danger Ivoirité it almost sound like Alpha Blondy has invited heavyweight guitarists Eddie van Halen or Slash for a jam session.

But rock guitars aside, Mystic Power also collects the usual grand harmonies, funky and bright horn arrangements as well as catchy choruses and melodies. Included are also a version of Bob Marley’s I Shot the Sheriff, the acoustic Pardon and the stompy rock-infused dancehall number Hope with a little too auto-tuned Alpha Blondy sharing vocal duties with Beenie Man.

As usual Alpha Blondy sings mostly in French and English and addresses tough subjects, like recent political events in the Ivory Coast or former French governing.

If you manage to ignore the rock guitars Mystic Power is pretty decent album that’ll probably appeal to a cross-over audience, but for me, the guitars are just too annoying to be excused.

Leave a comment

Filed under Record reviews

Upcoming releases from VP and Greensleeves

VP Records had several major album releases in the first half of 2010. But what releases can we look forward to this fall and winter? Reggaemani has got hold of the release schedule from VP and their subsidiary Greensleeves, and notes a heavy collection from an obscure British label.

In the first half of 2010, VP Records showed their muscles and released a number of releases from world know artists. Sizzla was first out in January with Crucial Times. This was followed by high-profile records including Junior Kelly and Capleton, artists who had not released full-length albums in many years.

The second half of 2010 has started off with several heavy albums. Luciano released his masterpiece United States of Africa in July, a month in which Busy Signal’s versatile D.O.B also hit the streets. And just a week ago Gappy Ranks dropped his retro sounding album debut Put the Stereo On.

Autumn and winter releases do not offer the same number of famous artists. It’s mainly reissues and compilations.

Anyone who wants to load up with material from Alpha Blondy can start celebrating. VP has scheduled to release seven of his albums, of which Cocody Rock, Apartheid Is Nazism and Jerusalem also will be released on vinyl.

There are also reissues from Johnny Osbourne and Josey Wales, and 4 CD boxes with material from the late Dennis Brown and Culture.

Releases with new artists are only a few. Energy God Elephant Man drops Dance & Sweep in November and sweet voiced Duane Stephenson’s Black Gold hits the stores in September. He wrote several songs on Luciano’s latest effort. It remains to be seen whether he saved some golden nuggets for himself.

There’s also of course a bunch of collections. Among them, Strictly the Best vol. 42 & 43, and also the weed scented Hi Grade Ganja vol. 3. The most interesting collection is however the double CD Nice Up the Dance – UK Bubblers 1984-1987, with tunes from British label UK Bubblers. Included is early material from British deejay pioneers like Pato Banton and Tippa Irie, but also the late songstress Deborahe Glasgow.

1 Comment

Filed under Columns

Blandad kompott på Uppsala Reggae Festival

URF-2009Än en gång lyckades festivalledningen ringa in gräddan av de främsta artisterna inom roots och dancehall. Reggaeälskare har under veckan kunna njuta av högdjur som Ky-Mani Marley, Alpha Blondy och Busy Signal.

Temperaturen var hög – på scenen, i publiken och i luften. Flera av de artister som uppträdde under lördagen, festivalens sista dag, hade flyt med både väder och publik. Nåja, nästan alla i alla fall.

På den stora scenen inleddes eftermiddagen med Governor Andy som med sin käcka folkparksreggae fick scenen och publiken att gunga. Hyfsat mycket folk hade tiden till trots flockats framför scenen för att se en av Sveriges främsta reggaeartister.

Det var många som försvann efter att Guvernören lämnat scenen, och tyvärr visade det sig att de flesta inte brydde sig om att komma tillbaka till området förrän flera timmar senare. När veteranerna Inna de Yard Allstars klev upp på scenen var det pinsamt tomt framför de numera grånande gubbarna Cedric Myton, Linval Thompson, Earl “Chinna” Smith och Kiddus I samt deras två yngre kollegor.

Gubbarna i Inna de Yard Allstars har tillsammans en diger meritlista som spänner över fyra decennier och de är sannolikt vana vid en större och betydligt mer aktiv publik – något som blir uppenbart när bandledaren Earl “Chinna” Smith  i konsertens inledning förtvivlat försöker få igång allsång under klassiska Soul Syndicate-låten Mariwana. “You can be arrested for smoking it, but not for singing about it!“. Det hela slutar med vad som ser ut som en rejält förbannad bandledare som lämnar scenen, för att efter en sekund eller två vända tillbaka och dra igång vad som blir en makalös spelning med både klassiska och mer okända låtval.

Etana är kvällens “Concious Lady”. Hon debuterade 2006 och har sedan dess släppt ett bra debutalbum och en rad starka singlar. Hennes röst kan utan problem konkurrera med souldivor som Beyoncé och Alicia Keys. Det kan däremot inte hennes utstrålning. Etana är en vacker men grå mus när hon kommer ut på scenen, och lyckas inte förmedla styrkan i väl valda låtar som Jah Chariot och I’m Not Afraid. Det hela blir dessutom pajigt i duetten Blessings. Originalet är tillsammans med Alborosie, men här framför hon den med den manliga delen av körduon. Och resultatet är allt annat än imponerande.

Musikerna som backar Etana stannar ett par timmar på scenen. De är nämligen band till efterföljande Lutan Fyah och Busy Signal.

Dessa två deejays river ner stora applåder när de kliver på scenen efter Etana.

Lutan Fyah är på Uppsala Reggae Festival för tredje gången. Och det är lätt att förstå varför festivalledningen vill ha honom tillbaka. Han river rappt och energiskt av hit efter hit, men avslutar tyvärr med att köra två korta versioner av favoriterna Save the Juvenile och Rasta Still de Bout.

Lutan Fyah påminner om en duracellkanin när han springer fram och tillbaka över scenen, men är ändå i en betydligt lägre energidivison än Busy Signal som greppar micken efteråt.

Busy Signal kan närmast liknas vid en duracellkanin på speed. Han hoppar jämfota, knäböjer, springer fram och tillbaka i en fart som för tankarna till Jamaicanska sprintern Usain Bolt. I all denna fart levererar han hittar som Unknown Number, Jail, Badman Place och Hustlin’ på tunga Baddaz Riddim. Han gör även ett annorlunda coverval – Nightshift av The Commodores passar förvånansvärt bra i dancehalltappning.

Få grupper har haft ett sådant stort inflytande på reggaemusiken som legendariska The Heptones. Eller kanske snarare gruppens frontman Leroy Sibbles. Det var han som startade gruppen, det var han som var leadsångare och det är han som är ansvarig för otaliga klassiska låtar och riddims från skivbolaget Studio Ones storhetstid i slutet på 60-talet.

Och det här är hans kväll. Det märks tydligt i sättet han med järnhand styr bandet och sin Heptones-kollega Barry Llewellyn. Men han har kul och trivs trots att arrangörerna petat in bandet på tältscenen medan pojkarna i T.O.K tar huvudscenen i anspråk.

Leroy Sibbles bjuder på en kavalkad av hittar från 60-talet och försätter den lite åldriga publiken i ett glädjerus. Jag hade dock gärna hört några alster från perioden tillsammans med Lee Perry.

Kvällen avslutas med ivorianen Alpha Blondy som är här för andra gången. Även han har varit i reggaebranschen länge och har gett ut en rad starka plattor. Till kvällens spelning har han tagit med sig bandet Solar System, som för att förstärka världsmusikkänslan består av musiker från jorden runt. Tyvärr verkar de ha hittat gitarristen i något glamrockband i Tyskland. Han har nämligen inga som helst problem att riva av ett och annat meningslöst och glammigt gitarrsolo i tid och otid.

Alpha Blondy gör en vad som i vissa delar känns som en rutinspelning. Visst, energin finns där, och låtvalen också. Men jag saknar inlevelse.

Kanske har det med mig att göra. Efter nära nio timmar på ett festivalområde som på kvällen närmast liknar en ungdomsgård, så lockar annat än ringande mobiltelefoner, irriterande visselpipor och ölluktande kläder.

Vill du se festivalbilder och läsa mer om 2009-års festival? I så fall kan du spana in Reggae Galore och Rebelmusic som haft en diger rapportering från festivalområdet.


Filed under Recensioner