Tag Archives: Beth Lesser

New book on Sugar Minott

Last year dancehall pioneer Lincoln ”Sugar” Minott sadly passed away only 54 years old. Now has his longtime friend Beth Lesser put out a book on him and his work. She got to know Sugar Minott in the 80’s and she and her husband married at dance arranged by his sound system and label Youth Promotion

Beth Lesser has previously written the acclaimed books King Jammy’s and Dance Hall: The Rise and Fall of Dance Hall Culture. She is also a photographer and several of her photos have been used for numerous albums and books.

The Legend of Sugar Minott & Youth Promotion is essential reading for any reggae fan. It is 212 pages and costs around £10.

2 Comments

Filed under News

Ray Hurford is a bona fide reggae enthusiast

Music is naturally associated with artists, labels and producers. But there are others that operate more in the background, and are very vital to the scene. British writer and musician Ray Hurford is one such. He started the Small Axe fanzine in the late 70’s and has interviewed a range of artists that many just dream of.

Ray Hurford has been into reggae since its inception was around eleven years old when he bought his first reggae record.

– I talked about reggae at home and my sister, who worked at Tate and Lyle’s [a sugar maker], lent a box of records from a young Jamaican girl, says Ray with a broad cockney accent on the phone from his home in the UK.

Filled a gap
His interest in reggae, the people behind the music and the fact that no one wrote about reggae made him start the legendary fanzine Small Axe in the late 70’s. People had been writing about reggae before, but magazines were not interested in covering the topic anymore.

– In 1973 the public started to get interested in reggae and people like Carl Gayle and Penny Reel were some of the first to write about reggae seriously. There were a number of articles in the period 1973-1978. But then it stopped, says Ray, and continues:

– There were a lot of amazing artists coming out in the mid 70’s, but no one wrote about them and I wanted to change that.

Tax agency steps in
In 1978 everything seemed to be in place. The only part that was missing was money. But that little matter was suddenly resolved by a much beloved agency.

– I had paid too much tax and got some money back, which was rather unexpected. With that chunk of money I started Small Axe, Ray explains.

The first edition was put out as a pre release to see how the market would receive the magazine. It was an instant success.

– It became sought after since the writer at the Echoes gave it a good word, he says, and continues:

– I printed the first issue in a Xerox shop and it was published in September 1978. It was amazing. I got 30-40 orders and it was very encouraging.

Great demand
According to Ray the first issue was sold out immediately and was in incredible demand. The next issue was published in early 1979 and was distributed through Dub Vendor and Rough Trade.

– From there it just snowballed. I put out four editions in 1979 and three in 1980. It was such a success. Better than I had expected, says Ray in a joyful tone.

He managed to interview many, many reggae artists, including Norman Grant of the Twinkle Brothers, Dennis Alcapone (they’re still friends) and the late Prince Far I, who threw away Ray’s questions when they sat down for the interview.

But things changed. Reggae had now shifted to dancehall and technology altered the conditions for graphic design and printing.

– It became a question about money and I stopped working on the magazine for financial reasons.

Book publishing
Small Axe carried on until 1989, during that time Ray also turned his interest towards books.

The first edition in the More Axe series was put out in 1987. He also published a book on King Jammy and a book on singers as well as a series of Rhythmwise books.

A book on deejays, together with the late Finnish publisher and writer Tero Kaski, was also initiated.

– The Singers book was put out in 1996 by me and Tero Kaski. I sold a lot of my 7” to finance the book project. And it was successful, he says, and continues:

– More Axe was produced in 1-6. More Axe 8 was a total flop. A total disaster and I put an end to it. That was in 1997.

It was an abrupt ending and Ray explains that there is a big problem with publishing books – it’s expensive. So he found no reason to continue.

Started again
In the beginning of the 21st century Ray turned to recording and producing instead. But a rub-a-dub interested Swede made him interested in publishing again.

Joakim Kalcidis contacted me and was interested in the deeyjay book, which was never finished. So I and Joakim started working on it again around 2007, explains Ray, and continues:

– The deejay book was released in 2009 and since then there has been books on rock steady and dub. I have also put out the More Axe 2 again.

The next book is going to be about reggae and its early years.

– 1968 to 1970 was an amazing period. It’ll focus on the artists of the period. Artist profiles and the people who produced the music, like Leslie Kong.

Technology is the key
During our conversation Ray comes back to a topic – technology change. Everything he has done has been in relation to a change in technology. Whether it’s printing, publishing or payment methods.

– Paypal has changed a lot and it makes a big difference, says Ray, and states:

– The game has changed. It’s all technology.

3 Comments

Filed under Interviews

Magnifik dancehallsamling från Soul Jazz

För drygt ett år sedan släppte skivbolaget Soul Jazz den uppmärksammade boken Dancehall – The Rise of Jamaican Dancehall Culture av journalisten och fotografen Beth Lesser. Boken ackompanjerades av en utmärkt samlingsplatta med samma namn. Och nu kommer uppföljaren.

Dancehall 2 heter den nya skivan som innehåller hela 24 spår. Precis som förra gången handlar det om dancehall från 80-talets glansdagar, även om det smugit sig in några 90-talsproduktioner.

På den första volymen fanns en uppsjö hitlåtar. Den här gången bjuds det istället på fler okända alster och artister.

Det är ett skönt hopkok av stilar. Här samsas digitala produktioner med live instrument i ett myller av klassiska rytmer. Soul Jazz har också hittat en väl avvägd blandning mellan deejays och sångare. Insatser värda att lyfta fram är Papa Sans Money A Fe Circle, Johnny Osbourne & Papa Tullos Rock And Come On Ya och General Trees Everything So So So So.

Det enda jag egentligen saknar är några dancehall-spår från Studio One. Demonproducenten Clement ”Coxsone” Dodd är kanske inte mest känd för dancehall, men i hans studio spelades det ändå in skapligt mycket intressant reggae i rub a dub takt.

Reggaegurun Steve Barrow har skrivit inlagetexterna. Men för den optimala upplevelsen rekommenderas ändå Beth Lessers bok som sällskap. Då känns det nästan som att stå och jäsa på Chancery Lane eller Brentford Road.

Dancehall 2 finns att köpa som cd, lp eller mp3 via skivbolagets webbplats.

1 Comment

Filed under Recensioner

Reggaeböckerna du kan läsa i hängmattan

Sommaren är perioden då jag äntligen kan ta mig igenom traven böcker som beställts under året. Bokhyllorna är fyllda med reggaelitteratur, och varje år fylls de på med nya alster. Det finns många intressanta böcker om reggae i synnerhet och jamaicansk kultur i allmänhet.

Om du är osäker på hur du ska fylla dina semestertimmar så föreslår jag någon eller några av följande utmärkta böcker:

People Funny Boy: The Genius of Lee ”Scratch” Perry av David Katz (2000)
Förmodligen en av de bästa reggaebiografierna som skrivits. Musikjournalisten och fotografen David Katz har gjort ett ypperligt porträtt av en person som befinner sig i gränslandet mellan geni och galenskap.

Bass Culture: When Reggae Was King av Lloyd Bradley (2001)
Den här nära 600 sidor tjocka boken tar med läsaren på en resa från reggaens tidigaste år till 90-talets hårda dancehall-era. Författaren lyckas beskriva reggaens utveckling från flera olika perspektiv, exempelvis det politiska och det sociala. Ett varningens finger är dock på sin plats eftersom boken mer eller mindre förutsätter att läsaren är insatt i och intresserad av reggae.

Solid Foundation: An Oral History of Reggae av David Katz (2003)
En intervjubok med kända artister, producenter och personer i den jamaicanska musikbranschen. Även den här boken är hyfsat tjock – 448 sidor – och kräver en del reggaekunskap för att nå full njutning.

Catch a Fire: The Life of Bob Marley av Timothy White (1983)
Djupdykning i Bob Marleys liv från födelse till hans alldeles för tidiga död. Boken bygger på intervjuer med Bob Marley, hans familj och andra artister. Flera av citaten är skrivna på patois och därför kan boken emellanåt vara väl svår att hänga med i. Dessutom väver författaren in för mycket mystik och myter om Bob Marley och rastafarireligionen, på bekostnad av trovärdigheten. Överlag är det dock en bra inblick i en ikons liv och musik.

Boss Sounds: Classic Skinhead Reggae av Marc Griffiths (1995)
Gillar du Desmond Dekker och Laurel Aitken? Samlar du på skivor från Pama Records och tidiga Trojan Records? Då har du sannolikt redan den här boken. Men om du är endast känner till singlar som Pressure Drop och 54-46 Was My Number och vill veta mer, då är den här boken något för dig.  Författaren skriver nämligen om den tidiga reggaen som kom att älskas av den brittiska arbetarklassen. Boken innehåller även en utmärkt guide till klassiska album och singlar från den här eran.

Young, Gifted and Black: The Story of Trojan Records av Michael de Koningh & Laurence Cane-Honeysett (2003)
Trojan Records var ett av skivbolagen som på 60-talet satte reggae på kartan i Storbritannien. Den här boken bygger på intervjuer med bolagets dåtida frontfigurer och berättar om det legendariska skivbolagets uppgång och fall. Innehåller även en bra diskografi över bolagets samtliga skivsläpp. Kan med fördel kombineras med Boss Sounds ovan.

The Rough Guide to Reggae: The Definitive Guide to Jamaican Music, From Ska Through Roots to Ragga av Steve Barrow & Peter Dalton (2001)
En bok som alla reggaeentusiaster behöver ha i bokhyllan. En uppslagsbok man återvänder till många gånger, som innehåller kortfattade beskrivningar av alla reggaens subgenrer samt en makalöst bra genomgång av både klassiska och mer okända skivor.

King Jammy’s av Beth Lesser och Steve Barrow (2002)
En mycket intressant skildring av en av Jamaicas viktigaste producenter, och av dancehall-kulturen på 80-talet. Reggaejournalisten Beth Lesser har tillsammans med reggaegurun Steve Barrow skrivit den här nyutgåvan av hennes klassiska porträtt av King Jammy.

Reggae Inna Dance Hall Style av Pekka Vuorinen & Tero Kaski (1984)
Sannolikt en av de absolut bästa skildringarna av 80-talets dancehall. Den här finska duon gav under tidigt 80-tal ut fanzinet Cool Runnings som skildrade många av de artister som producentgeniet Henry ”Junjo” Lawes tog under sina vingar. Vet inte om den här boken möjligen bygger på de många intervjuer som författarna gjorde under sin tid på Jamaica. Hur som helst så är flera av Junjos artister representerade. Tyvärr är boken ur tryck sedan många år, och den kan därför vara svår att få tag på. I så fall kan du istället läsa King Jammy’s ovan.

The Virgin Encyclopedia of Reggae av Colin Larkin (1998)
En utmärkt handbok för alla reggaeälskare. Innehåller biografier över reggaeartister från A till Ö med tillhörande skivtips och betyg.

Känner du för att träna armarna i sommar kan du ta dig an tegelstenarna Reggae Explosion: The Story of Jamaican Music av Chris Salewicz & Adrian Boot, Dancehall: The Story of Jamaican Dancehall Culture av Stuart Baker & Beth Lesser, Stir it Up: Reggae Album Cover Art av Chris Morrow, Soul Rebel: An Intimate Portrait of Bob Marley in Jamaica and Beyond av David Burnett, Chris Murray & Chris Salewicz och The Reggae Scrapbook av Roger Steffens & Peter Simon.

Ytterligare lästips hittar du på Yardie Reggae och på den här sajten där svenske Kalcidis samlat både böcker och tidningar.

3 Comments

Filed under Krönikor

Reggaejournalisten och fotografen Beth Lesser berättar

Inom alla branscher och områden finns personer som arbetar i bakgrunden, men ändå fyller en oerhört viktig uppgift.  Det kan vara vd-sekreteraren, låtskrivaren eller funktionärerna på ett maratonlopp. Personer man är i stort behov av, men som sällan syns eller får den uppskattning de förtjänar.

Reggaejournalisten och fotografen Beth Lesser är en sådan. Hon har varit en vital del av den internationella reggaescenen ända sedan slutet av 70-talet, då hon började att intressera sig för den jamaicanska musiken.

– Jag började att lyssna på reggae efter att punken dog i slutet av 70-talet. Jag gillade punkens aggressivitet, gräsrotskänslan och spontaniteten. Men sen blev musiken så bitter och inåtvänd, berättar Beth Lesser för Reggaemani.

YP 1Beth Lesser började istället att leta upp ny musik, musik som man kunde ha kul till. Och här kom reggaen in i hennes liv.

– Det var genom punken och den engelska two tone-scenen som jag kom i kontakt med reggaen. Dessutom hade jag anarkistvänner som älskade Bob Marley och soundtracket The Harder They Come. Jag upplevde reggaen som levande och ren. Det finns nog ingen annan genre som är så detaljrik eller öppen för nya influenser och musikaliska experiment, fortsätter hon.

Genom sina anarkistvänner lärde hon känna jamaicanske reggaemusikern Ernie Smith, något som ytterligare ökade intresset för reggae. Det ledde till att hon och hennes make Dave 1981 tog initiativet att starta numera kultförklarade tidningen Reggae Quarterly. Tidningen var och är fortfarande – om man lyckas lägga vantarna på ett exemplar – mycket uppskattad, bland annat eftersom den innehöll intervjuer med många legendariska artister och musiker.

– Jag och min make åkte till Jamaica för att söka upp Augustus Pablo. Vår ursprungliga idé var att göra en tidning om hans Rockers International-verksamhet, säger hon.

Augustus Pablo visade sig vara en ödmjuk person och mycket villig att berätta om sin musik och verksamhet. Men han tyckte inte att paret skulle begränsa sig till att skriva enbart om Rockers International. Istället bjöd han med dem till danser och olika studior där de fick unika tillfällen att träffa många av Jamaicas stjärnor.

– Mitt bästa minne är när vi fick följa med Augustus Pablo till King Tubbys studio. Det var på vår första resa till Jamaica, och att se King Tubby arbeta är allt en reggaefan kan drömma om, berättar hon.

dancehall-story-book-beth-lesserUtöver Reggae Quarterly har hon publicerat två böcker – King Jammy’s och den nya boken Dancehall: The story of Jamaican dancehall culture. King Jammy’s är, som titeln skvallrar om, en djupdykning i en av Jamaicas främsta producenter. Den nya boken är bredare och beskriver reggae – framför allt dancehallen – på ett lätt och ledigt vis. Boken är kryddad med fantastiskt bildmaterial och personliga upplevelser från 1980-talets Kingston.

– Det som inspirerade mig att skriva Dancehall: The story of Jamaican dancehall culture var att den information och fakta som finns på internet ger en vinklad och orealistisk bild av historien. Exempelvis har artisterna med läs- och skrivkunnighet eller datorkunskap haft möjlighet att framhäva sin egen roll i musiken, medan andra glömts bort, hävdar Beth Lesser och fortsätter:

– Samtidigt skapades en så stor del av dancehallen live snarare än på skiva. Många av de artister som inte spelade in något material har inte fått något utrymme alls i historien. Exempelvis så var Brigi (Brigadier Jerry, reds anm) och Charlie Chaplin influerade av Kanadas Screecha Nice.

Beth Lesser säger att hon är en del av den gamla reggaegenerationen och inte håller koll på dagens reggaeartister.

– Jag gillar delar av nutida reggae, men jag föredrar dj-stilen där man “ride the rhythm”, snarare än att tränga ut rhythmen med en massa annat som man gör i dag. Jag föredrar också livetrummor, framför allt Santa Davis. Han kunde göra vilken rhythm som helst magisk bara genom att improvisera. Jag är dock glad att äntligen se så många duktiga kvinnor. Jag älskar exempelvis Lady Saw och Queen Ifrica, avslutar hon.

FAKTA
Föddes 1953 i New York och flyttade 17 år senare till Kanada. Hon gifte sig 1986 på en Youth Promotion-dans (Sugar Minotts soundsystem, reds anm) och bor i dag i Kanada med sin make och 18-åriga dotter. Beth Lesser arbetade under många år som fotograf och har ställt ut sina verk på ett antal gallerier. I dag är hon reggaejournalist och arbetar med autistiska barn.

Fem snabba frågor till Beth Lesser
Bästa reggaeartisten?
Bob Marley hade störst påverkan, men jag vill lyfta fram Coxsone Dodd och King Tubby.

Bästa reggaelåten?
Dance Pon The Corner med Jah Thomas.

Bästa reggaeåret?
1980, eller kanske 1979-1981. Då visste man fortfarande hur man använder slagverk.

Bästa reggaeproducent?
Junjo och Jah Life – deras tidiga produktioner. George Phang har också haft några klassiker och Jammy har ju varit framgångsrik ända sedan 1970-talet.

MadooBästa skivomslaget?
Rock With Papa Madoo med Madoo eftersom skivomslaget visar honom på en dans.

3 Comments

Filed under Intervjuer