Tag Archives: Buju Banton

Unga arga män, gamla lugna gubbar

Unga arga män kallades ett gäng författare i Storbritannien på 50-talet. Unga arga män var även de som gav Piratpartiet ett mandat i helgens EU-val.

Men man kan vara ung och arg utan att vara vare sig brittisk författare eller anhängare av en politisk rörelse. Det räcker gott att ha en tung riddim och en röst som låter som ett stenbrott.

Är man ung och deejay i dagens reggaevärld är det nästan kutym att låta förbannad – vare sig du är det eller inte. Uttrycket ligger inte i musiken eller i texterna. Det ligger i den sträva sången eller toastingen.

Deejays som Buju Banton, Bounty Killer och Sizzla var tidiga med att skrika sig hesa på vax. Under 90-talet var de företrädare för den så kallade concious dancehall-rörelsen, och har sedan dess fortsatt raspigt mässa för Jah och ett i allmänhet gudfruktigt liv.

Men under senare år har det hänt något. Flera av de deejays som äntrade scenen på 90-talet har ändrat sin musikaliska inriktning, eller snarare, frångått sin ursprungliga sångstil.

Både Buju Banton och Sizzla har lugnat sig påtagligt under senare år. I en recension för några veckor sedan gick jag så långt att jag kallade Buju Bantons skiva för smörig, något jag aldrig trodde skulle hända.

När man blir äldre förändras perspektiven. Det kanske är barn, ett seriöst arbete eller att man bara tröttnat på att ständigt vara förbannad på allt och alla.

För många musiker är visserligen ilskan en drivkraft. Det hörs tydligt i exempelvis punken, där de yngsta banden har de stökigaste och snabbaste riffen, medan de som varit med ett tag anpassat sig med åldern och blivit mjäkigare.

297_burroDet känns därför tryggt att det fortfarande finns arga gamlingar. Lyssna exempelvis på Burro Banton och jämför hans debutskiva Buro från 1983 med singeln Badder Dan Dem från 2007. Den mannen har gjort en fascinerande resa tvärtemot alla musikaliska regelverk.

1 Comment

Filed under Krönikor

Smörig Buju Banton imponerar inte

Buju BantonNu är den äntligen här. Många har väntat ända sedan ‘Til Shiloh från 1995. Då var Buju Banton nyfrälst – från att varit pistolviftande dancehallgangster gick han till att vara predikande rastfarianhängare. Hans predikningar gjorde susen, och grammynominerade ‘Til Shiloh betraktas i dag som en modern reggaeklassiker, helt i linje med The Wailers Catch a fire, The Congos Heart of The Congos och Burning Spears Marcus Garvey.

Sedan dess har Buju Banton släppt över tio album av varierande kvalitet samt ett stort antal singlar. Senaste skivan – Too bad – släpptes för tre år sedan, och betraktades av vissa som en besvikelse, eftersom de förväntat sig en ny ‘Til Shiloh.

Rasta got soul heter nya albumet och Buju Banton säger att det är uppföljaren till ‘Til Shiloh. Han har arbetat på skivan i många år, och det hörs tydligt. Skivan är välproducerad och inspelad med några av Jamaicas främsta musiker, exempelvis gamla rävar som bassisten Errol “Flabba” Holt, trombonisten Nambo Robinson, saxofonisten Dean Fraser, trumpetaren David Madden samt slagverkaren Scully Simms. En uppställning som bäddar för ytterligare en klassiker.

Men riktigt så enkelt är det inte. Rasta got soul är en bra skiva, men den är alldeles för jolmig, nästan sötsliskig mellan varven. Det tydligaste exemplet är Mary, som med sitt doo wop intro skulle kunna vara hämtad direkt från en Stax-skiva. Dessutom är den otäckt lik Foreigners 80-talsklassiker I Want to know what love is.

Eller Affairs of the heart med sitt fåniga panflöjtintro. Låter som Kenny G överdoserat på smör.

Buju Banton väljer även – precis som Alborosie, Omar Perry och Perfect – att ha med en skalåt. Inget ont om den, men A Little bit of sorry kunde haft ännu mer driv, gärna i stil med Omar Perrys Ska-ta-fright.

Det är faktiskt precis här som Rasta got soul har sina största svagheter, nämligen bristen på ös och tyngd. Jag är inget hårdkokt dancehallfan, men jag saknar låtar som Complaint från ‘Til Shiloh.

Buju Banton har otvivelaktigt gjort en bra skiva. Men någon värdig uppföljare till ‘Til Shiloh är den inte.

7 Comments

Filed under Recensioner