Tag Archives: Burro Banton

Harsh and haunting on O.B.F’s debut album

Cover _ OBF _ WILDAfter 15 years in the business French sound system O.B.F drop their debut album Wild. It collects twelve exclusive tracks and offers a mix of vocal cuts and dubstrumentals.

Wild is a rough and intense effort to say the least. It’s the hardest kind of futuristic digital UK roots with potent bass lines blasting through the speakers and the haunting synths set a dark and dread atmosphere.

The energy level is high throughout the set and a top selection of mostly internationally recognized artists – the UK, France and Jamaica are covered – showcase their talents on tracks like the excellent Ladies Anthem, performed by I-Leen, and Mr. Williamz’ swinging Poor Man Life.

Two deejay legends also step up to show the youths how things are supposed to be done. Lone Ranger revisits his Style and Fashion and the gruff Burro Banton is heated as usual on Leave it Alone.

A dangerous album directly aimed at burying soundbwoys at any dance.

Leave a comment

Filed under Record reviews

Another set of remixes from Sizzla’s Born a King

unnamedFollowing Sizzla’s fresh and critically acclaimed album Born a King comes the fourth instalment of remix EP’s from that particular set.

Champion Sound was one of many highlights on Born a King. The original tune is recorded over Mista Savona’s brutal Soundclash riddim and features Sizzla at his finest along with veteran singer Errol Dunkley.

Champion Sound EP, which drops on September 9, comes stacked with classic roots reworks on the original Soundclash riddim, with vocals provided by Burro Banton, Iyashanti and Johnny Clarke & Determine. The Johnny Clarke and Determine combination is a roaring version of Clarke’s legendary African Roots.

The riddim also gets a remix treatment from a variety of producers working in several different genres, including drum & bass, jungle, dubstep, R&B and electro-oriented funk.

Leave a comment

Filed under News

Sizzla is born a king in April

artworks-000070786977-85tet7-t500x500On April 27 the controversial and versatile Jamaican deejay Sizzla drops his long-awaited album for Australian producer Jake “Mista Savona” Savona. It’s titled Born a King and collects the already released single I’m Living.

Mista Savona and Sizzla have previously recorded the Middle Eastern-flavored Why Does the World Cry, a tune put out on the excellent compilation Warn the Nation.

Mista Savona is a clever and inspired producer not afraid of trying new ideas or breaking musical boundaries, and Born a King will most certainly be one of the highlights this year.

While waiting for the new Sizzla album Mista Savona and his label Muti Music have outdone themselves with remixing and versioning I’m Living and its ethereal riddim.

On February 26 Muti Music drops I’m Living (The Versions) and I’m Living (The Remixes). Together they collect 17 cuts, including the original mix, which is one of the strongest, but actually not THE strongest. The gold medal goes to Cornel Campbell & Burro Banton and their Pressure. A five minute long masterpiece where Cornel Campbell sings the chorus and Burro Banton gravels in the verses.

Other vocalists featured on the versions album are Prince Alla, Ilements and Pinchers. The electronic remixes are courtesy of 3redeye, B.R.E.E.D, Ed Solo & Stickybuds, Gaudi and Mista Savona himself.

Check Soundcloud below to get the feeling.

Leave a comment

Filed under News

I want to be yelled at

Do you remember how it felt when your parents shouted at you when you were a kid? You broke a vase or wanted to stay up way too late and they raised their voice and maybe shouted angrily at you. That’s the same feeling I get when listening to old material from some of the greatest Jamaican deejays of all time.

When my parents shouted at me, I hated it. But when I hear Sizzla, Capleton, Burro Banton or Buju Banton from the 90’s and early 2000’s I love it.

Unfortunately three of these have changed their style during the past couple of years, and turned to a more melodic singing style rather than gruff voiced deejaying.

Sizzla has never had the depth or “rock stoneness” that Capleton and Buju and Burro Banton possess. But on the other hand – he has a faster rather than heavy delivery. Sometimes he spits out his lyrics rather than grunts them. Either style is compelling and has me craving for more.

Burro Banton has however been true to his style and has if anything gotten even heavier during the years. On his 83’debut album Buro – which deserves a proper reissue – his flow is melodic and there is hardly a trace of the Burro Banton that dropped the aggressive Da Original Banton twelve years later.

And he has continued to record in the rock stone mode, and some of the latest examples being Sound Exterminator for Maximum Sound, No Fake Friend for Weedy G Soundforce and Defend My Own for Massive B.

I have nothing against deejays turning singers and I really rate Sizzla’s latest album effort, a set on which he sings more than ever before. But I don’t want to see the rock stone voices extinct and the regrowth is far from satisfying, even though UK’s premier grunter Blackout JA keeps the flag flying high.

Leave a comment

Filed under Columns

Heavyweight sounds from Down Under

Australian and Melbourne-resident Mista Savona rose to worldwide prominence with the Fire Dragon riddim, an inspired and clever relick of the Drum Song riddim, originally recorded at Studio One. This percussion driven Middle Eastern flavored masterpiece was in 2009 voiced by huge artists such as Sizzla and Burro Banton.

Their cuts are, along with 14 others, represented on the Mista Savona produced compilation titled Warn the Nation, released last year in Australia, and now in Europe and the U.S.

This is a multi-riddim album, and the only riddim that is represented with more than two cuts are Fire Dragon. Apart from the aforementioned versions, there is an semi-instrumental Bongo Herman lead cut and Sizzla also does it acoustic style, on a lick where he is in fine form, jumping from total despair to joyfulness. It’s such a blessing to hear Sizzla when he’s on top of the game.

Warn the Nation is a conscious, raw and dense reggae album that deals with environmental issues, injustice and inequality.

It is heavily influenced by hip-hop, dancehall and dubstep as well as Indian and Middle Eastern music. Just listen to the pounding Stumble & Fall (Enemies Scatter Mix) featuring Junie Platinum or the straight one drop Chant Rasta Sound, one of the last cuts from the late Alton Ellis.

Mista Savona has managed to produce a compilation that is both uniform and diverse. It is remarkable that this gem has been hidden Down Under for so long.

Warn the Nation hits the streets on June 10.


Filed under Record reviews

Ny rytm från Massive B

Amerikanske producenten Bobby Konders släpper i dagarna nya rytmen Computa riddim med insatser från namn som Burro Banton, Macka Diamond och Vybz Kartel. Rytmen kommer inledningsvis att säljas som 7” och sedan som mp3.

Den senaste produktionen från Bobby Konders var en rytm med det anspråkslösa namnet World Domination riddim. Även den rytmen hade ett gäng prominenta artister, exempelvis Gentleman och Beenie Man.

Bobby Konders har de senaste åren levererat flera hitlåtar. Lyssna på moderna klassiker som Come Around med Collie Buddz eller Inna Di Road med Chezidek.

Leave a comment

Filed under Nyheter

Dokumentär om Bobby Konders

Bloggen DanceCrasher skriver om en dokumentär om amerikanske producenten Bobby Konders.

I dokumentären, som regisserats av Dan Bruun, berättar Bobby Konders bland annat att han under 12-13 år åkte runt hela New York för att sälja skivor till olika butiker. Han berättar även om sin syn på dagens skivindustri och att han drömmer om att utveckla en egen webbaserad skivbutik.

Bobby Konders driver sedan många år skivbolaget och soundsystemet Massive B och är mest känd för sina samarbeten med Burro Banton och Chezidek och hitlåtar som Boom Wah Dis och Call Pon Dem.

Kika på dokumentären här.

Leave a comment

Filed under Nyheter

Reggaemani på Obaren i Stockholm

November kan ju vara en trist månad, men reggae kan bota den tråkigaste dysterkvisten. På fredag den 20 november från 18-tiden spelar Reggaemani skivor på Obaren i Stockholm. Det blir modern roots och dancehall, några gamla godingar och annat spännande.

Ta med en polare eller varför inte kollegan med för mycket övertid. Busy Signal, Delroy Wilson, Lutan Fyah och Burro Banton kräver ett danssteg eller två. Snör skorna och slira förbi Obaren.

Nyfiken på musiken redan nu? Ladda in den här Spotify-playlisten och håll ut till fredag.


Filed under Nyheter

Den lyriska familjen Banton

Burro BantonArtistnamn är vanliga inom reggaen, precis som inom många andra musikgenrer. Man tar ett passande namn, dels för att det låter ballt, dels för att man går in i en annan karaktär som artist. Sedan finns naturligtvis hela anonymitetsaspekten.

Inom reggaen är det också vanligt att man tar en del av någon annans namn. Kanske för att namnet redan är inarbetat, men även för att ge respekt till en inspirerande musiker.

Den globala familjen Banton är ett tydligt exempel. Här heter familjeöverhuvudet Buro, eller under senare år, Burro.

Buro Banton inledde karriären vid mitten av 70-talet. Den självbetitlade och Henry ”Junjo” Lawes-producerade debutplattan kom 1983. Buro försvann därefter från scenen under många år men gjorde storstilad comeback på 90-talet med låtar som Boom Wah Dis och Westmoreland Sensi. Samtidigt passade han på att visa sina lärjungar var skåpet ska stå genom plattan Da Original Banton. Han är fortfarande, snart 50 år gammal, högaktuell med singlar som No Problem och Nah Drop Di Ting.

Trots att Buro Banton inte var någon av 70- eller 80-talens mest framträdande deejays satte han ändå tydliga spår. Åtminstone sex olika artister har tagit namnet Banton.

Buju Banton – mest känd i familjen – slog igenom på tidigt 90-tal och har i år skapat rubriker med nya plattan Rasta Got Soul och proteststormarna mot hans texter om våld och homofobi.

Ungefär samtidigt som Buju Banton äntrade den stora scenen kom Mega Banton. Men före dem hade brittiske artisten och lustigkurren Pato Banton gjort sig ett namn på den globala reggaearenan med hits som Pato and Roger Come Again och Don’t Sniff Coke.

I Storbritannien finns ytterligare två Bantons – Solo och Starkey, båda relativt okända även om de varit verksamma i musikbranschen i många år.

Enligt hans Myspace-sida har tyske Uwe Banton sysslat med reggae i nästan 25 år och släppt ett gäng olika plattor. Han är hyfsat okänd för mig, vilket kan bero på att delar av materialet är på tyska, ett språk som inte lämpar sig särskilt väl för bra musik.

Banton betyder enligt sajten Jukeboxalive ”…a designation bestowed upon a commander of lyrical designation”. Vackra ord som betyder något i stil med den som har de vassaste texterna.

Och det är något jag måste berömma nästan hela familjen för. Kanske inte textinnehållet i sig, men flytet och deras sätt att hantera en riddim står sig bra i konkurrensen med andra familjer.


Filed under Krönikor

Unga arga män, gamla lugna gubbar

Unga arga män kallades ett gäng författare i Storbritannien på 50-talet. Unga arga män var även de som gav Piratpartiet ett mandat i helgens EU-val.

Men man kan vara ung och arg utan att vara vare sig brittisk författare eller anhängare av en politisk rörelse. Det räcker gott att ha en tung riddim och en röst som låter som ett stenbrott.

Är man ung och deejay i dagens reggaevärld är det nästan kutym att låta förbannad – vare sig du är det eller inte. Uttrycket ligger inte i musiken eller i texterna. Det ligger i den sträva sången eller toastingen.

Deejays som Buju Banton, Bounty Killer och Sizzla var tidiga med att skrika sig hesa på vax. Under 90-talet var de företrädare för den så kallade concious dancehall-rörelsen, och har sedan dess fortsatt raspigt mässa för Jah och ett i allmänhet gudfruktigt liv.

Men under senare år har det hänt något. Flera av de deejays som äntrade scenen på 90-talet har ändrat sin musikaliska inriktning, eller snarare, frångått sin ursprungliga sångstil.

Både Buju Banton och Sizzla har lugnat sig påtagligt under senare år. I en recension för några veckor sedan gick jag så långt att jag kallade Buju Bantons skiva för smörig, något jag aldrig trodde skulle hända.

När man blir äldre förändras perspektiven. Det kanske är barn, ett seriöst arbete eller att man bara tröttnat på att ständigt vara förbannad på allt och alla.

För många musiker är visserligen ilskan en drivkraft. Det hörs tydligt i exempelvis punken, där de yngsta banden har de stökigaste och snabbaste riffen, medan de som varit med ett tag anpassat sig med åldern och blivit mjäkigare.

297_burroDet känns därför tryggt att det fortfarande finns arga gamlingar. Lyssna exempelvis på Burro Banton och jämför hans debutskiva Buro från 1983 med singeln Badder Dan Dem från 2007. Den mannen har gjort en fascinerande resa tvärtemot alla musikaliska regelverk.

1 Comment

Filed under Krönikor