Tag Archives: Chezidek

Reggaemani attends Öland Roots

Öland Roots is Sweden’s next biggest reggae festival. And this year, the crew behind the “cosiest festival in Sweden” has really outdone themselves. Apart from well-renowned domestic acts such as Helt Off and Kapten Röd, they’ve managed to include Konshens, Chezidek, Fantan Mojah and Zareb.

The festival starts on Friday July 16th and ends on Saturday July 17th. Reggaemani will cover the festival and I’ll hopefully be able to write both concert reviews and interviews.

Leave a comment

Filed under News

Half year report – best albums and tunes yet

Six months of 2010 has passed and we’ve been treated lots of great albums, songs and rhythms.

It has been both known and unknown artists. For example, veterans such as Sizzla, Junior Kelly and Capleton released albums of varying quality. Unfortunately, their albums were somewhat disappointing, particularly Capleton and his I-Ternal Fire, which was too soft for my taste.

However, new and upcoming stars have done impressive efforts. Both Chezidek and Natty King have released fantastic albums. Similarly, album debutants Romain Virgo and Naptali also provided great records. It was also a great relief that the cooperation between the distant relatives Nas and Damian ”Jr Gong” Marley worked out so well.

It has also been plenty of great rhythms. Two Jamaican producers scored big time – Zion Gate provided by John John and Major & Minor Riddim from Don Corleon are two of the strongest rhythms this year. In Europe, Curtis Lynch has had his flag flying high. He released his first very own rhythm – the great Jam1 – and  updated – once more – Police in Helicopter Riddim with a particularly lethal cut by Maikal X.

Going forward, there are lots of exciting releases to look out for in the coming months. For example, veteran Luciano releases his United States of Africa in July, a month in which Busy Signal and Gyptian also are expected to drop their new albums. In August, we will be treated albums from Etana, Gappy Ranks and Toussaint. Three really interesting records are expected later this fall – Franz Job, Protoje and Mellow Baku.

Until then, check out some of this year’s best albums and tunes yet.

Five best albums so far (no particular order):
Feel Your Presence –  NiyoRah
Distant Relatives – Nas & Damian Marley
Judgement Time – Chezidek
Born to be Free – Natty King
Romain Virgo – Romain Virgo

Ten of the best tunes so far (no particular order):
Nine Lives – Mavado
Music in My Soul – Sizzla
Live Mi Life – Romain Virgo
J.A – Protoje
Live and Learn – Chezidek
Tell Me Your Name – Jimmy Riley & Fantan Mojah
Hold Yuh – Gyptian
Nah Trust Dem – Kali Blaxx
As We Enter – Nas & Damian Marley
Wildfire – Tarrus Riley

4 Comments

Filed under Columns

Chezidek lyckas igen

I höstas släppte Chezidek I Grade. En skiva som tog sig in på min topp tio lista över årets bästa plattor. Sju månader senare slår han till igen. Nu ännu starkare.

Nya Judgement Time – den åttonde i ordningen – har spelats in tillsammans med holländska Not Easy At All Productions och skivbolaget JahSolidRock, som drivs av sångaren Benaïssa. Och de har gjort ett fantastiskt jobb med både Chezideks sköra röst och arrangemangen. Framför allt är många av blåsarrangemangen brutalt bra.

Judgement Time är inspelad med live instrument och bygger på nya, fräscha rytmer. Här finns inga relicks, något ganska ovanligt i dag.

Ett av Chezideks starkaste kort är gräshyllningar. Hans Leave the Trees är en av de bästa låtarna från 2000-talets första tio år. Ganja Tree från nya plattan är också en välskriven och välsjungen hyllning. Men Judgement Time innehåller mer än så. Mycket mer. Exempelvis följs sex av låtarna av instrumentala versioner. Och de låtarna byggs in i varandra, så att lyssnaren inte tappar fokus.

Bäst blir det i Live & Learn och i Walk With JahCollie Weed riddim, som släpptes innan plattan. Redan då kunde man ana att det var något stort på gång. Burning Fire, vars gitarrslinga för tankarna till Dennis Browns Westbound Train, är också ett av de starkaste korten.

Det här är reggae från den gamla skolan, men utan att någonsin låta tråkigt eller mossigt. Precis så här låter modern roots när den är som allra bäst. Judgement Time är utan tvekan årets bästa platta så här långt.

8 Comments

Filed under Recensioner

Strictly Roots & Culture Mix – An Irie Ites Special

Det har varit mycket franskt på Reggaemani nyligen. Senast en artikel om den franska reggaescenen och innan dess en intervju med producenttrion Irie Ites, med bas i Le Mans ett par mil utanför Paris.

Och det röd/vit/blå fortsätter. Irie Ites är nämligen föremål för Reggaemanis nya mix Strictly Roots & Culture Mix – An Irie Ites Special.

Mixen innehåller 23 tunga låtar med elaka one drop rytmer, varav en också byggts om till hiphop-version.

Veteraner samsas med nykomlingar. Vad sägs om Louie Culture, Perfect och det ungerska stjärnskottet Sena, som för övrigt stod för förra årets bästa låt Outcry In The City. Det här är modern roots reggae när den är som allra bäst.

Precis som på den förra mixen är det inga fullständiga låtar. Gillar du något, så är låtarna lätta att hitta både på mp3 och cd. Vissa låtar finns också på 7″.

Ladda ner mixen här eller via länken nedan (högerklicka och spara som).

Strictly Roots & Culture Mix – An Irie Ites Special

Artist – låttitel (rytm)

1. Lorenzo & Chezidek – Mr. Officer (Roots & Culture)
2. Jericho – Mr. Dub Officer (Roots & Culture)
3. Lukie D – Laugh (Zion)
4. Turbulence – Rastafari Livity (Zion)
5. Mafia & Fluxy – Zion riddim (Zion)
6. Chezidek – Powers of the Lion (Borderline)
7. Lutan Fyah – Bun Dem (Borderline)
8. Lorenzo – Trod in the Valley (Borderline)
9. Mafia & Fluxy – Borderline riddim (Borderline)
10. Ras McBean – We Never Tell Dem (Down In Jamaica)
11. Perfect – Light This Joint (Down In Jamaica)
12. Mafia, Fluxy & Dean Fraser – Down In Jamaica riddim (Down In Jamaica)
13. Sena – Rebel Woman (Only Solution)
14. Suga Roy & Conrad Crystal – Nuff Time (Only Solution)
15. Calvin So So Francis – Only Solution Dubwise (Only Solution)
16. Sizzla – Sow More Love (Rocking Time)
17. Louie Culture & Malijah – Hills Farmer (Rocking Time)
18. Gussie P – Rocking Time Dubwise (Rocking Time)
19. Chezidek – Bun Di Ganja (Strange Things)
20. Sena & Ras McBean – Travelling So (Strange Things)
21. Calvin So So Francis – Strange Dub (Strange Things)
22. Sena – Strange Days (Strange Things Hiphop)
23. Pressure, Spectacular, Cali P, Keefaz & Don Pako (Flex Remix) – In the Clash Tonight (Strange Things Hiphop)

4 Comments

Filed under Mixar

Sånglektioner för Gyptian

Gyptians senaste singel Hold Yuh klättrar på listor världen över. Det är en trevlig historia med en sällsynt catchy pianoslinga.

Ungefär samtidigt som Hold Yuh nådde skivdiskarna passade producenten Kemal ”Flava” McGregor på att släppa en samling Gyptian-låtar från de senaste åren.

Revelations heter samlingen och innehåller 14 låtar som alla bär tydliga spår av Kemal McGregors produktionsstil – mjuk och lugn med tydlig balladkänsla. Inga tuffa dancehallrytmer eller galna idéer med andra ord.

Jag har förstått att Kemal McGregor är en uppskattad producent och att Gyptian är en populär sångare. Men jag hajar inte deras storhet. Den här plattan är osannolikt ojämn, och mycket handlar om Gyptians röst som sällan håller genom en hel låt. Ojämnheten kan bero på att det är en samling låtar från olika perioder, men det ursäktar ändå inte.

Ett antal av låtarna håller hög klass, exempelvis titellåten Revelations, en uppdaterad version av Fade Away rytmen, och Rude Boy Shuffling, en duett med Duane Stephenson som sjunger skjortan av Gyptian.

Men det finns gott om dikeskörningar och många vita linnekostymer. Exempelvis sötsliskiga Togetherness, ett samarbete med Chezidek, Norris Man, Lutan Fyah och Perfect. I singjaypartierna funkar den, men när Gyptian och Chezidek står framför mikrofonen så undrar jag vilket fyllo som gav dem skivkontrakt. Det finns kanske någon form av innerlighet i deras röster, men den kommer inte till sin rätt här.

Gyptian måste hantera sin röst med yttersta varsamhet. Ska han leka Usher och waila behöver han träffa en sångpedagog eller en arbeta med en producent som vet var han ska sätta stopp.

Leave a comment

Filed under Recensioner

Ny rytm från Massive B

Amerikanske producenten Bobby Konders släpper i dagarna nya rytmen Computa riddim med insatser från namn som Burro Banton, Macka Diamond och Vybz Kartel. Rytmen kommer inledningsvis att säljas som 7” och sedan som mp3.

Den senaste produktionen från Bobby Konders var en rytm med det anspråkslösa namnet World Domination riddim. Även den rytmen hade ett gäng prominenta artister, exempelvis Gentleman och Beenie Man.

Bobby Konders har de senaste åren levererat flera hitlåtar. Lyssna på moderna klassiker som Come Around med Collie Buddz eller Inna Di Road med Chezidek.

Leave a comment

Filed under Nyheter

Nollnolltalets tio bästa reggaeplattor

Ett decennium är slut, och listorna över de senaste tio årens bästa låtar, riddims och album trillar in med rasande fart. Reggaemani har rannsakat skivsamlingen och hitta tio godbitar som står ut från mängden.

Musiksmak är som bekant olika och tenderar att förändras genom åren. Och tur är det. Jag har lyssnat på reggae i ungefär tolv år och var fram till 2005 övertygad om att ny reggae inte var mycket att hänga i julgranen. Jag viftade bort stjärnor som Sizzla, Luciano och Sean Paul med att det var för modernt och bara en massa datorer bakom musiken. Jag ville ju ha den där live-känslan.

Men så hände något. Jag hörde låten Alpha & Omega från Lucianos platta Serious Times från 2004. Och den var inte alls dum. Till och med riktigt, riktigt bra. Från och med den dagen öppnades en helt ny värld av reggaemusik.

Trots att jag inte lyssnade på ”modern” reggae under 00-talets fem första år, så tänkte jag ändå drista mig till att lista decenniets tio bästa reggaeplattor.

Listan innehåller bara plattor som producerats under 00-talet, det är således inga återutgivningar med på listan. Många reggaeskivor består av en uppsättning singlar. Jag har dock undvikit regelrätta samlingsplattor.

Så, hur var reggaedecenniet? Ganska hyfsat ändå. Inte lika bra som 60,-  70,- 80,- och 90-talen. Men att  jämföra decennier eller år mellan varandra är en smula poänglöst. Alla har sin särskilda prägel. Dessutom har jag ännu inte fått perspektiv på decenniet. Om några år kanske de här tio åren värderas annorlunda.

När jag bläddrar igenom skivsamlingen hittar jag drösvis med plattor att välja bland. Veteranen Cocoa Tea släppte flera starka skivor, exempelvis Biological Warfare och Save Us Oh Jah. Debutanterna Warrior King, med Virtous Woman, Fantan Mojah, med Hail the King, och Zareb aka Mr. Flash, med Authentic Love, släppte fantastiska plattor. Även Junior Kelly, I-Wayne och Lutan Fyah gjorde strålande insatser med plattorna Love So Nice, Book of Life respektive Phantom of War.

Men de tio bästa reggaeplattorna under 00-talet är (Spotify-lista):

Chezidek – Inna di Road (2007)
Chezidek är en ojämn sångare som man tenderar att antigen älska eller hata. På den här plattan är han älskad. Innehåller bland annat grymma omarbetningar av klassiska riddims, exempelvis Yabby Yous Jah Love och Clement ”Coxone” Dodds Take A Ride.

Lorenzo – Movin’ Ahead (2009)
Stark debut som producerats av Irie Ites. Lorenzo hade en duett med Ras Mac Bean redan 2004, men det dröjde hela fem år innan han släppte en egen platta.

Luciano – Serious Times (2004)
Luciano släppte sina allra bästa plattor på 90-talet. I dag lider han av kraftig överexponering. Men den här plattan är ett exempel på när Luciano är som bäst.

Lukie D – Deliver Me (2006)
Den vanligtvis så smörige Lukie D tar på den här plattan en delvis ny inriktning. Producenten Frenchie har gett Lukie D tunga riddims att sjunga på. Lyssna exempelvis på Stand Firm, en av de bästa låtarna på World A Music riddimen.

Michael Rose – Warrior (2007)
Michael “Mykal” Rose är en reggaeveteran som hängt med ända sedan 70-talet. En av få reggaeartister som gjort några av sina bästa låtar och plattor 30 år in i karriären.

Natural Black – Far From Reality (2006)
Flyttade från Guyana till Jamaica 1995 för att ta sig in i musikbranschen. Och han lyckades bra. Den här plattan innehåller bland annat den starka titellåten på populära Seasons riddim.

Pama International – Trojan Sessions (2006)
En platta som är mer än bara reggae. Här finns tydliga influenser från både soul och funk. Skivan är delproducerad av Nick Manasseh och har gästspel från legendariska artister som Dave & Ansel Collins, Rico Rodriguez och Dennis Alcapone.

Prezident Brown – Generation Next (2004)
Den här plattan är nästa lika stark som mästerverket To Jah Only från seklet innan. Presidenten pendlar mellan flera olika stilar, ibland på gränsen till regelrätt funk och soul. Här finns exempelvis trallvänliga titelspåret, på bekanta Liquidator riddimen, och det hip hop-influerade samarbetet med Gentleman.

Ras Mac Bean – Pack Up and Leave (2004)
En fullkomligt makalös debut av den då okände Ras Mac Bean. Plattan är huvudsakligen producerad av Irie Ites och de lyckas få Ras Mac Bean att låta precis lika bra i skönsång som i en hårdare singjay-stil.

Ras Shiloh – From Rasta To You (2002)
Fyra år efter fantastiska plattan Babylon You Doom lyckas den Garnett Silk-inspirerade Ras Shiloh överträffa sig själv. Flera av låtarna är producerade av Donovan Germain, som även gjorde några av Garnett Silks största hits.

Fler listor med reggae under decenniet hittar du exempelvis på bloggarna Uncarved och Musik Line.

2 Comments

Filed under Krönikor

Dokumentär om Bobby Konders

Bloggen DanceCrasher skriver om en dokumentär om amerikanske producenten Bobby Konders.

I dokumentären, som regisserats av Dan Bruun, berättar Bobby Konders bland annat att han under 12-13 år åkte runt hela New York för att sälja skivor till olika butiker. Han berättar även om sin syn på dagens skivindustri och att han drömmer om att utveckla en egen webbaserad skivbutik.

Bobby Konders driver sedan många år skivbolaget och soundsystemet Massive B och är mest känd för sina samarbeten med Burro Banton och Chezidek och hitlåtar som Boom Wah Dis och Call Pon Dem.

Kika på dokumentären här.

Leave a comment

Filed under Nyheter

Reggaemanis bästa skivor 2009

Att sammanfatta ett helt år på några få plattor är en tuff uppgift. Skivorna ska naturligtvis vara riktiga höjdare samtidigt som den totala listan behöver vara omfångsrik i stilar och artister.

De flesta plattor jag kommit över i år har överlag varit bra. Vissa sticker naturligtvis ut i den ena eller andra riktningen.

Buju Banton stod med sin Rasta Got Soul för årets besvikelse. Likaså gjorde Tarrus Rileys Contagious mig inte särskilt munter.

Som tur är släpptes också massor av bra reggaealbum.

Ett antal av dem har kommit via skivbolaget VP eller dotterbolaget Greensleeves, exempelvis Alborosies Escape From Babylon, Queen Ifricas Montego Bay och Sizzlas Ghetto Youth-Ology.

VP äger även skivbolaget 17 North Parade som ägnar sig åt återutgivningar. I år kan bolaget stoltsera med fantastiska samlingar från producenterna Winston ”Niney” Holness, Winston Riley och Joe Gibbs.

Men det är hos de mindre skivbolagen man hittar de verkligen guldkornen, de som inte ens är med på bruttolistan för en reggae Grammy.

Exempelvis släppte Rockers Revolt Pama Internationals nya platta och Twinkle Brothers släppte Praises To the King på Reggae On Top.

Skivbolaget Pressure Sounds finns som vanligt med när man ska ranka årets bästa återutgivningar. Under 2009 släppte skivbolaget fyra fullängdare, samtliga av exceptionellt hög kvalitet.

Reggaemani listar nedan årets tio bästa plattor samt de fem bästa återutgivningarna. Andra har också dragit igång decembers listhysteri, men i de rankningarna lyser reggaen med sin frånvaro.

Årets tio bästa plattor (Spotify-lista)

10. Nereus Joseph – Real Rebels Can’t Die
Brittiske Nereus Joseph har varit med sedan 70-talet och levererar roots av hög klass. Stundtals blir plattan för mjuk, men sammantaget är det en lysande skiva.

9. Takana Zion – Rappel à l’Ordre
Stark andra platta från afrikanske sångaren Takana Zion. Mycket slagverk, körer och Takana Zions hesa stämma bidrar till en skön stämning.

8. Franz Job – Babylon Is Dead
Lilla karibiska ön Tobago visar sig kunna mer än calypso. Franz Job förvaltar 70-tals roots väl och merparten av låtarna följs av en dubversion signerad Dougie från brittiska Conscious Sounds.

7. Various artists – Roots Garden Records Showcase Part 2
Nick Manasseh har producerat Earl 16, Freddie McGregor, Ras Zacharri och Danny Red. Fyra låtar som följs av en dubversion. Nick Manasseh är en innovativ producent och han lyfter gubbar som Earl 16 och Freddie McGregor till nya höjder.

6. Omar Perry – Can’t Stop Us Now
Lee Perrys son levererar stark uppföljare till debuten från 2007. Nya och uppfräschade gamla riddims samsas med Omar Perrys ömsom mjuka ömsom hårda singjay-stil.

5. Soothsayers Meet The Red Earth Collective – One More Reason
Londonbaserade gruppen Soothsayers har bjudit kända och okända sångare till en platta med många musikaliska influenser. Här samsas afrorytmer med klassisk reggae.

4. Sojah – Modern Revolution
Brödrapar – Konshens och Delus – som kompletterar varandra väl. Konshens är nog mest känd för sitt soloarbete, men den här plattan överträffar allt han gjort på egen hand.

3. Chezidek – I Grade
En av reggaevärldens mest ojämna sångare lyckas tack vare stark produktion leverera en värdig uppföljare till 2007-års Inna di Road. Samtliga låtar finns även i dubversion.

2. King General Re Encounters The Bush Chemists – Broke Again
King General släppte en uppskattad platta i mitten av 90-talet, men gjorde därefter inte mycket väsen av sig. Nu är han tillbaka med 80-talsdoftande rytmer signerade The Bush Chemists. Varje låt följs av en dubversion.

1. Lorenzo – Movin’ Ahead
Efterlängtad debut producerad av franska Irie Ites. Innehåller en bra blandning av hårt och mjukt, lugnt och energiskt.

Årets fem bästa återutgivningar (Spotify-lista)

5. King Tubby & The Clancy Eccles All Stars – Sound System International
Skivbolaget Pressure Sounds har återigen lyckats hitta en undangömd skatt. Tung dub på några av Clancy Eccles bästa riddims.

4. Gideon Jah Rubbaal – Free Us Now
Okänd roots-sångare i samma skola som Burning Spear. Apokalyptiskt och mörkt i klassisk 70-talstappning.

3. The Rastafarians – Orthodox
Amerikansk grupp som spelade in en platta för därefter försvinna. Påminner en del om brittiska banden Black Roots och Steel Pulse.

2. Delroy Wilson – Dubplate Style
En av reggaens bästa sångare och på den här plattan samsas han med tuffa mixar från Prince Jammy.

1. Various – Joe Gibbs 12” Reggae Discomix Showcase Vol. 1 – 3
Svåråtkomliga discomixar producerade av Joe Gibbs. Sammanlagt 33 låtar med sångare och deejays som turas om på samma riddim.

I helgen presenteras 2009-års bästa mixar, och där finns två svenska soundsystems med.

7 Comments

Filed under Krönikor

Lorenzos debut lika välkommen som vit jul

För ett par år sedan plockade jag upp Ras Mac Beans debutplatta Pack Up And Leave. Plattan är huvudsakligen producerad av franska Irie Ites och tillhör en av 00-talets absoluta höjdpunkter.

På en av skivans sista låtar medverkar den för mig okända Lorenzo. Forgive Dem Jah är en av plattans bästa låtar – mycket tack vare just Lorenzo. Sedan första gången jag lyssnade på låten har jag sett fram emot dagen då Lorenzo skulle göra en egen platta.

Häromveckan blev jag bönhörd. Movin’ Ahead är Lorenzos Irie Ites-producerade debut och innehåller – beroende på vilken utgåva du köper – 16 låtar av absolut högsta klass.

Både Lorenzo, som för övrigt borde kastat sitt porrfilmsklingande namn för länge sedan, och Irie Ites är i fin form och bjuder på många höjdpunkter.

Flera av låtarna har släppts som singlar tidigare, exempelvis Chezidek-samarbetet Please Mr. Officer på Mikey Dreads Roots & Culture-riddim och Gun Play på Clement ”Coxsone” Dodds Rocking Time-riddim.

Irie Ites har de senaste åren etablerat sig som några av reggaens absolut bästa producenter. Deras stil är energisk och melodisk och de använder oftast riktiga instrument på sina inspelningar. På Movin’ Ahead medverkar bland andra Mafia & Fluxy på trummor och bas samt Earl ”Cinna” Smith på gitarr och Dean Fraser på saxofon.

Lorenzos debutplatta håller precis lika hög klass som väntat och Movin’ Ahead kan mycket väl vara årets bästa reggaealbum.

8 Comments

Filed under Recensioner