Tag Archives: Chris Blackwell

The story behind Island Records unfolded

Does the name Chris Blackwell ring a bell? No? Don’t sweat it, he is not that well-known to most people I guess.

Anyway, he’s the founder of Island Records, one of the most influential labels of the twentieth century.

This pioneering company acquired by Polygram in 1989 and today part of Universal Music Group  introduced the world to acts such as U2, Tom Waits, Eric B & Rakim, Roxy Music and the late Amy Winehouse. But also a large number of successful reggae singers and bands. Bob Marley being one of those.

The story behind Island and its artists has now been described in the beautifully illustrated celebration The Story of Island Records – Keep on Running, edited by Suzette Newman and Chris Salewicz, and released in conjunction with the label’s fiftieth anniversary.

The story of Chris Blackwell and his label is a fascinating and impressive one. A true entrepreneur with a determination to present new music to the world.

Chris Blackwell’s biggest accomplishment is probably bringing Jamaican music, and especially reggae, to the mainstream. He did so initially with his own production Boogie in My Bones, an early Jamaican shuffle/RnB tune by Laurel Aitken put out in 1958.

The first worldwide hit on Island was Millie Small’s My Boy Lollipop released in 1964. And from there on the success stories just pile up, especially with UK rock music and reggae.

In the 70’s and 80’s Island put out several of the most acclaimed reggae albums to date, including Catch a Fire by The Wailers, Marcus Garvey by Burning Spear, Funky Kingston from Toots & The Maytals and Black Uhuru’s Sensimilla as well as the soundtrack to the cult movie The Harder They Come.

Island also put out a number of wicked albums from UK reggae bands such as Aswad and Steel Pulse. The label was also responsible for a bunch of forward-thinking releases, for example Ijahman’s Haile I Hymn and The Upsetters’ Superape.

Chris Blackwell was a clever marketer and knew how to promote reggae to the general public, and the white European middle class.

In the 70’s Island was challenged in the roots reggae market, especially by another UK independent label – Virgin. Richard Branson and his colleagues managed to sign artists such as The Gladiators, The Mighty Diamonds, Culture, Johnny Clarke and U Roy.

Viewed in retrospective it seems that Island probably reached a broader audience, while Virgin put out albums that were more for hardcore enthusiasts.

The Story of Island Records gives a broad picture of the label and includes essays by ten contemporary music critics, including well-known reggae authors and writers such as the aforementioned Chris Salewicz, who has written several books including the authorized biography of Bob Marley titled Songs of Freedom, Lloyd Bradley, responsible for the comprehensive Bass Culture, Vivien Goldman, who has written two books on Bob Marley and David Katz, who has written People Funny Boy and Solid Foundation.

Included in this chronological and comprehensive retrospective is also rare photographs, artist portraits and album cover art. It’s essential to every music fan or anyone interested in design.

Chris Blackwell once said “If you felt the artwork was intriguing then there must be something going on in the inside”. This is true not only to the albums released by Island, but also to this great book.

2 Comments

Filed under Book reviews

Därför lyckades Bob Marley

Bob Marley är utan tvekan världens mest kända reggaeartist. Reggaemani har läst ett gäng Bob Marley-biografier och listat ut några av ingredienserna i hans framgångsrecept.

Desmond Dekker, Millie Small, Jimmy Cliff, Shabba Ranks, Shaggy och Sean Paul är alla reggaeartister med världshits i bagaget. Men trots stora framgångar är de inte i närheten av Bob Marleys stjärnstatus på den internationella musikscenen.

Att Bob Marley blev en stor stjärna berodde på ett antal viktiga faktorer. Han var perfektionist, en fantastisk låtskrivare som omgav sig med duktiga musiker och hade dessutom oslagbar karisma.

Men det var ett strategiskt avgörande beslut i London 1972 som förändrade Bob Marleys framtid dramatiskt. The Wailers hade gett ut singeln Reggae On Broadway på skivbolaget CBS och var i London för att marknadsföra den.

Men den sålde inte.

Frustrerad bestämde sig Bob Marley för att knacka på hos Chris Blackwell, ägare av skivbolaget Island (framgångsrikt med soundtracket till reggaerullen The Harder They Come). Marknadsföringsgeniet Chris Blackwell, delvis uppvuxen på Jamaica, förstod reggaemusik men även vad den vita rockpubliken ville ha. Han fattade tycke för Bob Marley, såg möjligheterna och signade bandet.

De två första The Wailers-plattorna på Island – Catch A Fire och Burnin’ – blev hyggliga framgångar, men det var när Peter Tosh och Bunny Wailer lämnade gruppen som det tog fart på allvar för Bob Marley.

Bredare sound
Han tog in de gospelinfluerade sångerskorna i the I-Threes och arbetade med gitarrister med tydliga rock- och bluesinfluenser. Amerikanerna Al Anderson, Don Kinsey och Junior Marvin blev en stor del i Bob Marleys nya och lite rockigare sound.

Turnéer
Nu ensam frontman började Bob Marley att turnera som en galning, varje platta följdes av långa turnéer i bland annat Europa och USA.

Budskap till media
Vid varje skivsläpp tog Bob Marley sig tid till att prata med media, och hade tydliga budskap om jämlikhet och mänskliga rättigheter. Han var en motpol till diskons dekadens, och medierna tog honom varmt till sina hjärtan. Detta hade en klar effekt på reggaemusikens ökade popularitet.

Även om Bob Marley hade koll på det mesta, fick han draghjälp av några slumpmässiga händelser. Eric Claptons rosade cover på I Shot the Sheriff kom lägligt sommaren 1974, och skakade av sig strålglans på Bob Marley som just skulle göra solokarriär. Även mordförsöket i december 1976 påverkade såväl image som låtskrivande i en positiv riktning.

Det är omöjligt att säga om reggaen någonsin kommer att föda en stjärna som Bob Marley igen. Garnett Silk nämndes på 90-talet som en efterträdare, men gick hastigt bort i en olycka 1994. I dag kan jag inte se någon tydlig tronarvinge, utan förutspår att dagens största stjärnor – som Sean Paul, Sizzla och Buju Banton – inte har en chans att slå igenom Bob Marley-style. De saknar helt enkelt hans kombination av karisma, viktiga budskap och förståelse för hur medierna skapar stjärnor.

Vill du läsa mer om Bob Marley rekommenderar jag biografierna Bob Marley – Conquering Lion of Reggae av Stephen Davis och Catch A Fire: The Life Of Bob Marley av Timothy White.

2 Comments

Filed under Krönikor