Tag Archives: Derrick Morgan

The rebellious daughter

Queen Ifrica is one of few female roots reggae singers today, and has had hits such as the anti child molesting Daddy or the reminiscing Times Like These. As the daughter of ska and rock steady vocalist Derrick Morgan she has music in her veins.

In an interview I did with her on the last night of Uppsala Reggae Festival she reveals that she defied her mother when she became a devoted Rastafarian. Check the interview over at United Reggae.

Leave a comment

Filed under Interviews

Reggaefajter på vax

Hip-hop battle är en reggaetradition” skrev jag på Skivkoll för en tid sedan. På Jamaica har man nämligen jobbat med så kallade clasher ända sedan början av 60-talet. Då handlade det om olika soundsystems som krigade med varandra om att ha de mest ovanliga plattorna och de fetaste dubplatesen.

Clasher är fortfarande vardagsmat på Jamaica, även om allmänheten förknippar företeelsen med hip-hop. Reggaebloggen skriver exempelvis regelbundet om de många verbala fajterna mellan artister som Bounty Killer, Vybz Kartel och Beenie Man.

Det är en härlig jamaicansk tradition att utmana och håna varandra verbalt. Två av de mest klassiska fajterna är de mellan deejaysen Prince Jazzbo och I Roy samt mellan Prince Buster och Derrick Morgan.

Dusten mellan Prince Jazzbo och I Roy ryktas vara ett marknadsföringsknep, medan Prince Buster däremot lackade på riktigt när Derrick Morgan bytte till Leslie Kongs skivbolag Beverly’s på 60-talet.

Prince Jazzbo och I Roys ordväxling skedde över tunga riddims signerade Bunny Lee och King Tunny. Titlar som Straight To Prince Jazzbo Head, Straight To I Roy Head, Jazzbo Have Fe Run och Gal Boy I Roy skvallrar om en skön dust.

Men ordväxlingen mellan Prince (eller Princess som I Roy kallade honom) Jazzbo och I Roy är långt från den enda under reggaens 40-åriga historia. Det finns mängder av clash-plattor, och ett antal enskilda låtar.

Roots Archives har jag hittat några härliga låtar där artisterna ger varandra svar på tal. Många av titlarna är riktigt sköna, exempelvis Let Me Go Girl med Slim Smith. Dawn Penn svarar med syrliga Me Never Hold You. Echo Minott frågar sig What the Hell Can the Police Do. Junie Ranks svarar med uppkäftiga Tell You What the Police Can Do.

Sedan finns det fajten mellan britterna Starkey Banton – låten Jungle Bungle – och Tenor Fly – låten Don’t Dis the Jungle. Eller dusten där Johnny Clarke och Jacob Miller anklagar varandra för att vara fejkade rastas – Commercial Locks respektive False Rasta.

Alla de här ordväxlingarna har dock varit rätt harmlösa. Och det är så det ska vara. Inga slagsmål och ingen skottväxling inom reggae, bara smågnabb på skinande blankt vax.

På den här Spotify-playlisten kan du lyssna på några meningsutbyten mellan exempelvis Tenor Saw och Nitty Gritty.

Leave a comment

Filed under Krönikor

Starkt andra album från Queen Ifrica

20iw1g6Det finns få kvinnor i reggaen, men de som finns håller genomgående hög kvalitet. Och Queen Ifrica är inget undantag. Som dotter till legendariske Derrick Morgan – mannen med hits som Conquering ruler, Fat man och Forward march – har hon reggaen i blodet.

Queen Ifrica slog igenom 2007 med singeln Below the waist och släppte samma år sin första fullängdare Fyah Mumma – en skiva som fick brett genomslag.

Nu har hennes andra platta Montego Bay nått skivdiskarna. Den har föregåtts av genomgående starka singlar som sorgliga Daddy samt Keep it to yourself och Choppa grade. Och nästan hela plattan håller samma höga standard. Kanske inte konstigt med producenter som erfarna Donovan Germain (mannen bakom Penthouse Records), Tony Rebel samt lovande Donovan Bennett bakom spakarna.

Queen Ifrica har ett oerhört tilltalande uttryckssätt – hon kan obehindrat pendla mellan singjay och skönsång samt blanda småhård dancehall med one drop. Lyssna exempelvis på titelspåret och jämför med avslutande balladen Streets are bloody eller den 90-talsdoftande dancehalldängan Don’t sign.

Till skillnad från många andra reggaeartister har Queen Ifrica lyckats att hålla en lagom längd på plattan. Att den endast innehåller tolv spår  signalerar att man valt låtarna med stor omsorg. Och det märks. Kvalitet bör premieras framför kvantitet.

Skivan är utgiven av VP Records och finns glädjande nog redan nu på Spotify.

2 Comments

Filed under Recensioner