Tag Archives: Duke Reid

The Treasure Isle Story shines new light on the legendary label

61IkZdJpG+LFinally Trojan Records returns with another hefty and well-compiled compilation. The Treasure Isle Story comes with four discs and a whopping 115 tracks, of which 29 (!) are new to CD, including unreleased versions and alternate cuts.

Duke Reid and his label Treasure Isle have been compiled many, many times over the years, but this compilation is the first comprehensive anthology and includes a deep look at reggae – from mento and ska to reggae and of course rocksteady; this is what made Treasure Isle famous. Duke Reid certainly had a keen ear for melody.

The hits here are way too many to mention, but standout cuts include Justin Hinds & The Dominoes’ raw Carry Go Bring Home, The Techniques’ beautiful You Don’t Care and Jaya Landis’ pulsating Moonlight Lover.

Gems from the deeper side of the vaults include The Silvertones’ lively Don’t Run For A Hiding Place and Pat Kelly’s a cappella version of the gorgeous I Wish It Would Rain.

This album is well-balanced and comes at a bargain price. Essential to any music collection.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Record reviews

Den jamaicanska musikens inspiratörer

Clyde McPhatterHäromdagen skrev jag en krönika på Rebelmusic om kopplingen mellan reggae och de förenta staterna. Faktum är att även om USA har dåliga reggaegener, så har landet haft stort inflytande över den jamaicanska musikens utveckling, och reggaen härstammar i ett krokigt nerstigande led från tidig amerikansk r&b och storbandsjazz.

Amerikansk r&b dök upp på Jamaica på 50-talet genom handelsresande och säsongsarbetare. De som hade radio kunde också lyssna på favoriter som Nat ”King” Cole, Fats Domino och Clyde McPhatter genom amerikanska radiostationer. När populariteten började dala i USA och delvis övergå till rock n’ roll, bestämde sig de jamaicanska herrarna Prince Buster, Clement Dodd och Duke Reid för att producera sin egen r&b.

Den jamaicanska versionen påminde en hel del om sin amerikanska motsvarighet. Men upphovsmännen valde att också använda influenser från latin och mento (tidig jamaicansk musik som bygger på afrikanska rytmer) samt sångteknik och klassiska melodier från England och Irland. Eftersom flera av dåtidens musiker var jazzskolade andades dessutom vissa låtar swing och bebop.

Klassiker från den här perioden är exempelvis Boogie in My Bones med Laurel Aitken, Donna med The Blues Busters och Easy Snappin’ med Theophilius Beckford. Det finns även ett antal instrumentala rökare från The Blues Blasters och Duke’s Group.

Rocksteadyns intåg
Rocksteady-perioden i den jamaicanska musikhistorien var kort – 1966 till 1968. Men genren har haft ett enormt inflytande på hela reggaens utveckling. Under den här perioden fick basen och trummorna en ännu mer framträdande roll. Rocksteadyn är cool, lugn och melodiös, och tempot är långsamt.

Dessutom hade 60-talets soul ett betydande inflytande på rocksteadyn. I boken Reggae: The Rough Guide, av Steve Barrow och Peter Dalton, menar reggaeradiostjärnan och selectorn David Rodigan att soulsångaren Curtis Mayfield är ”godfather of reggae”. Och det stämmer nog rätt väl. Lyssna på klassiska jamaicanska falsettsångare som Slim Smith, Ken Parker och Pat Kelly, så är det tydligt varifrån de hämtat en stor del av sin inspiration.mavado

Rocksteadyn och dess rytmer byggdes till stor del kring dessa Curtis Mayfield-imitatörer och därför kan soulens – och inte minst Curtis Mayfields – bidrag till rocksteadymusiken inte överskattas.

Reggae, rocksteady och jamaicansk r&b delar en gemensam  kärlek  till amerikansk musik. Relationen har varat i över ett halvt sekel, och ännu brinner lågan. Nutida dancehallstjärnor som Mavado och Sean Paul för traditionen vidare genom framgångsrika jamaicansk-amerikanska samarbeten.

2 Comments

Filed under Krönikor

Behagligt från Pressure Sounds

 

65651Pressure Sounds – grundat av välkände Adrian Sherwood – har en fantastisk re-issue på gång.

Pleasure dub är en skiva med ett gäng dubversioner av klassiska riddims från Treasure isle-studion mixade av Errol Brown och producerade av legendariske Duke Reid. Det rör sig alltså uteslutande om låtar från 60- och tidigt 70-tal, bland annat rocksteady-klassiker som The tide is high (japp, precis den som Blondie spelade in en version av) och Riding on a high and windy day med John Holt-ledda The Paragons samt Things you say you love med The Jamaicans. Samtliga låtar har Tommy McCook and The Supersonics som musiker.

Det här är den första återutgivningen av skivan sedan den släpptes i början av 70-talet, och Pressure Sounds – som vanligtvis arbetar med väldigt duktiga formgivare – har lovat att använda skivans originalomslag. En mycket trevligt detalj.

Ser mycket fram emot juli då skivan når marknaden. Perfekt att lägga sig i hängmattan och drömma sig till Bond Street och den Motowndoftande rocksteady-eran.

Leave a comment

Filed under Nyheter