Tag Archives: Fransk reggae

Franska reggaeproducenter på framfart

Frankrike har sedan en tid tillbaka etablerat sig som ett av de främsta länderna för reggae. Producenter som SheRkhan, Irie Ites och Frenchie har satt landet på kartan med ett gigantiskt kryss. Reggaemani har pratat med två franska producenter för att höra mer om den franska reggaescenen.

Storbritannien var länge bäst på reggae i Europa. Med många invandrare från den karibiska övärlden var det naturligt att de tog reggaen på allvar. Men på senare tid har något hänt. I min värld har stafettpinnen lämnats över till Frankrike.

Nationalidolen Serge Gainsbourg är inte känd för sina reggaeproduktioner, men faktum är att han har betytt en hel del för reggaen i Frankrike. I alla fall för den breda allmänheten.

1979 släppte han plattan Aux armes et cætera som delvis innebar reggaens genombrott i landet. Albumet spelades in på Jamaica med musiker som Sly Dunbar, Robbie Shakespeare och The I Threes. Men det som fick mest uppmärksamhet var titellåten, en sarkastisk reggaeversion av den franska nationalsången Marseljäsen.

Scenen inte så stor
Sedan dess har mycket hänt. Framför allt på producentfronten. Det menar i alla fall Pierre Bost, en fransos med många musikaliska järn i elden. Han är bland annat en av grundarna till skivbolaget Special Delivery Music och dessutom A&R på VP Records. Jag får tag på honom när han sitter i bilen på väg hem från jobbet och han är märkbart road av att prata om fransk reggae.

− Den franska reggaescenen är egentligen inte så stor. Det finns många bra producenter, men färre framgångsrika artister. Lokala sångare är inte särskilt stora internationellt och producenterna är därför mest intresserade av jamaicanska och andra europeiska artister, säger han på skön franskklingande engelska.

Den franska scenen skiljer sig från övriga Europa. Bland annat eftersom många av artisterna gärna sjunger på franska istället för engelska med patois-brytning.

− Frankrike har förmodligen den största lokala scenen i Europa och vi var tidiga med egna reggaeartister, exempelvis Tonton David, Raggasonic och Pierpoljak, skriver Sir Joe, grundare till skivbolaget och soundsystemet Heartical, i ett mejl till Reggaemani.

Lång historia
Sir Joe påpekar också att Frankrike, utöver Storbritannien, varit bäst i Europa på reggae sedan slutet av 70-talet.

− Det första franska soundsystemet spelade redan 1979 tillsammans med Lone Ranger. Men det tog ytterligare tio år innan soundsystemkulturen nådde övriga Europa. Sedan 70-talet har vi dessutom haft turnéer med bland annat U Roy, Gladiators och Israel Vibration. Det är många veteraner som besöker Frankrike, menar han.

Sir Joe lyfter fram landets demografi som en viktig anledning bakom reggaeintresset.

− Frankrike har den största afrikanska befolkningen i Europa samt den största delen immigranter från Västindien. Det är ingen överraskning att reggae varit populärt här under så lång tid, skriver han.

Bredare intresse
Under senare år har intresset för reggae spridit sig i Frankrike. Det noterar Pierre Bost och framhåller att det tidigare var mest afrikaner som lyssnade på reggae.

− Sedan mitten av 90-talet har intresset spridit sig från franska afrikaner till den vita publiken. Det har blivit en väldigt mixad publik, berättar han.

Intresset för olika genrer skiljer sig dock åt bland publiken menar Pierre Bost. One drop är helt klart störst, men dancehall och jamaicansk bashment är på framfart.

− Den västindiska publiken är mest intresserad av hård dancehall. Men det finns inga franska producenter som gör den typen av reggae i dag, säger han och fortsätter:

− Vi jobbar helst med one drop eftersom det inte känns som en fluga. Den musiken kommer att stå emot tidens tand.

Nyfiken på att höra hur det låter? Spana in några av de här artisterna och producenterna:

Artister
Admiral T, Daddy MoryThe Dynamics, KankaLyricson, No More Babylon, Pierpoljak, Saël och Tiwony.

Producenter
Bost & Bim, Grant Phabao, Frenchie, Greatest Friends, Heartical, High Fly MusicInk A LinkIrie Ites, Lion Roots SoundOwn Mission, Special Delivery MusicTune In Crew och Zion Gate.

1 Comment

Filed under Intervjuer

Fransk producenttrio med ögat på Million Stylez

Franska Irie Ites är Europas kanske bästa reggaeproducenter med flera uppskattade rytmer på meritlistan. De har sedan starten 1999 upptäckt flera nya talanger och arbetat med stjärnor som Sizzla och John Holt.

Irie Ites startade som ett soundsystem 1999 av Jericho och U Natty. Efter ett par år drog de även igång ett skivbolag och började 2005 med distribution. I dag är tre personer heltidssysselsatta med Irie Ites.

U Natty blev nyligen pappa och är inte längre särskilt involverad i Irie Ites. Kvar är Jericho som sköter skivbolaget, soundsystemet och distributionen, Jerome som hanterar marknadsföring, organisation och administration, och Ant1 som ansvarar för webb och distribution.

– Vi startade Irie Ites för att sprida musiken. Reggae är vår passion. Vi har lyssnat på reggae länge och älskar musiken, skriver Jericho i ett mejl till Reggaemani.

Vill spela in mer hiphop
Irie Ites producerar sina rytmer i den egna studion i franska staden Le Mans några mil sydväst om Paris. Sången spelas dock huvudsakligen in på Jamaica.

– Vi spelar in 80 procent av sången på Jamaica. Vi skulle gärna spela in mer i Frankrike, men de gånger artisterna är här så är de oftast på turné, och det är sällan den bästa tiden att göra inspelningar, skriver Jericho.

För Irie Ites handlar reggae om roots. Jericho beskriver deras produktioner som ”One drop conscious”, men tillägger att de gärna gör annan typ av musik också.

– Vi älskar att producera hiphop. Exempelvis vår version av Stop That Train eller Strange Things. Om några veckor kommer vi också att släppa rytmen Billie Jean Hip Hop med insatser från bland andra Sizzla, Lutan Fyah och Elephant Man, skriver Jericho och påpekar att de skulle vilja spela in musik med amerikanska hiphop-artister.

Två favoritrytmer
Sedan de drog igång skivbolaget har Irie Ites spelat in mängder av singlar och flera rytmplattor. När jag ber Jericho att välja en favoritrytm kan han inte bestämma sig, så det får bli två istället.

Roots & Culture eftersom det är massor med instrument, en galet bra duett och en skön sampling från originallåten. Men också Strange Things. Det är vår bästa live-rytm. Dessutom gjorde vi den även som hiphop-version och har fått mycket positiv feedback.

Irie Ites har varit oerhört duktiga på att ha örat mot rälsen och har genom åren hittat flera nya artister, exempelvis Ras Mac Bean och Lorenzo som de spelat in plattor med.

– Vi träffade Lorenzo och Chezidek 2001 i Prezident Browns studio i Ocho Rios på Jamaica. Vi bestämde oss för att turnera med dem i Frankrike året därpå, skriver Jericho och fortsätter:

– Vi stötte på Ras Mac Bean 2002 när han turnerade med Zion Gate. Vi körde på turnén eftersom vi hade en van och när Ras Mac Bean bestämde sig för att flytta till Le Mans så blev det så att vi producerade hans debut. Vi kände en enorm potential hos både Lorenzo och Ras Mac Bean och vi älskar att hjälpa till att utveckla artister med talang.

Vill arbeta med Million Stylez
Om Jericho får välja vem som varit bäst att arbeta med faller valet på ungerska sångerskan Sena, som han menar har ett annat sätt än det jamaicanska. Han skriver att han också gärna skulle arbeta med svenska Million Stylez, men att det inte blivit av.

– Million Stylez är enormt begåvad. Vi ville spela in honom för drygt ett år sedan, men hans manager ville ha för mycket betalt. Kanske blir det av i framtiden. Vi skulle gärna göra en eller två låtar för vårt skivbolag, skriver Jericho.

Även om Irie Ites inte lyckats spela in Million Stylez ännu så har de flera intressanta saker på gång. Nyligen släppte de en uppdaterad version av rytmen Su Su Pon Rasta med veteranerna Naggo Morris och Trinity. I maj släpps Billie Jean Hip Hop och i sommar kommer rytmerna Party Time och Soul Rebels med versioner från bland andra Leroy Sibbles, Perfect och Glenn Washington.

Mycket att se fram emot alltså.

Sex snabba till Jericho från Irie Ites

Favoritartist?
Yabby You, Barrington Levy, Sizzla, Bounty Killer (listan kan bli väldigt lång…)

Bästa skivbolag?
Pressure Sounds, Blood & Fire, Sunshot, Vivian Jackson, Channel 1, Maximum Sound, Massive B

Favoritlåt?
Run Come Rally med Yabby You, Oh Jah Can’t You See med Barrington Levy, Smoke The Marijuana med Sizzla

Favoritgenre?
Rockers och rub a dub

Favoritproducent?
Phill Pratt och Yabby You

Favoritrytm?
Strange Things

3 Comments

Filed under Intervjuer

Genreöverskridande duo ser inga gränser

Det är bråda dagar för franska producentduon Bost & Bim. The Bombist Crew, som Matthieu Bost och Jérémie “Bim” Dessus också kallar sig, har nyligen släppt sin Soprano-riddim och planerar att åka på dj-turné under hösten. Samtidigt har de väckt stor uppmärksamhet under friidrotts-VM i Tyskland där deras Jamaican Boy spelats när sprintstjärnan Usain Bolt vunnit sina många lopp.
Men det Bost & Bim är kanske mest kända för är deras remixar, där duon struntar i alla musikaliska gränser. På remixplattorna Yankees A Yard vol. 1 & 2 är grundstommen – eller rytmen – hela tiden reggae, men där tar det också stopp. För resten kan komma från genrer som hip-hop, soul, r&b, rock eller till och med house.
¬¬- Den ursprungliga idéen var att bygga riddims utifrån hip-hop låtar vi älskar. En dag tyckte vi att de skulle vara kul att prova att mixa in originalsången från låtarna, och det fungerade så bra att vi bara fortsatte med ännu fler riddims och acapellas, säger Bost.
Trots att duons remixar är genreöverskridande så betonar båda att det är reggae de sysslar med, även om de gärna inspireras av många andra musikstilar.
– Vi försöker alltid bevara en tydlig reggaeidentitet i våra låtar och remixar. Det vi gör måste få höfter att svänga och magar att vibrera, menar Bim.
Bost & Bims remixar har fått stor uppmärksamhet bland såväl hårdhudande reggaefantaster som den mainstreamlyssnande allmänheten. Men vissa reggaepurister tycker att remixarna är ute på väl djupt vatten.
– Vissa har sagt att vi gör fel när vi mixar reggae med amerikanska låtar, men den kritiken ger vi inte mycket för. De glömmer ju att många älskade reggaeartister har spelat in covers på amerikansk soul. Ta bara Dennis Brown, Sanchez eller John Holt. Dessutom finns det ju inga regler i musik, och vi försöker hela tiden att vara så nära de så kallade gränserna som möjligt.
Oavsett kritiken, så tycks remixarna gå hem på såväl klubbar som hos reggaefans och i de icke-reggaelyssnande stugorna.
– Många dj:s uppskattar vårt material eftersom de kan använda det till att förena flera olika genrer på dansgolvet. På ett sätt kan man säga att vi använder en trojansk häst-strategi för att få ut reggaen ännu bredare. Men det fungerar åt bägge håll, säger Bost och tar ett exempel.
– Vi har mött hårdnackade reggaefans som kommit fram till oss och undrat ”Vem är den där underbare sångaren Usher?”.
Och framgångarna med remixarna ser ut att fortsätta. Remixen mellan Police/Mavado har exempelvis legat högt på flera olika försäljningslistor i både Europa och Japan. Härnäst kan vi se fram emot låtar av Flo Rida tillsammans Kesha och Rick James discohit Superfreak. Båda i klassiskt reggaetempo. Naturligtvis.

Bost & BimDet är bråda dagar för franska producentduon Bost & Bim. The Bombist Crew, som Matthieu Bost och Jérémie “Bim” Dessus också kallar sig, har nyligen släppt sin Soprano-riddim och planerar att åka på dj-turné under hösten. Samtidigt har de väckt stor uppmärksamhet under friidrotts-VM i Tyskland där deras Jamaican Boy spelats när sprintstjärnan Usain Bolt vunnit sina många lopp.

Men det Bost & Bim är kanske mest kända för är deras remixar, där duon struntar i alla musikaliska gränser. På remixplattorna Yankees A Yard vol. 1 & 2 är grundstommen – eller rytmen – hela tiden reggae, men där tar det också stopp. För resten kan komma från genrer som hip-hop, soul, r&b, rock eller till och med house.

– Den ursprungliga idéen var att bygga riddims utifrån hip-hop låtar vi älskar. En dag tyckte vi att de skulle vara kul att prova att mixa in originalsången från låtarna, och det fungerade så bra att vi bara fortsatte med ännu fler riddims och acapellas, säger Bost.

Trots att duons remixar är genreöverskridande betonar båda att det är reggae de sysslar med, även om de gärna inspireras av många andra musikstilar.

– Vi försöker alltid bevara en tydlig reggaeidentitet i våra låtar och remixar. Det vi gör måste få höfter att svänga och magar att vibrera, menar Bim.

Remixarna har fått stor uppmärksamhet bland såväl hårdhudandeyankees_a_yard_2 reggaefantaster som den mainstreamlyssnande allmänheten. Men vissa reggaepurister tycker att de är ute på väl djupt vatten.

– Vissa har sagt att vi gör fel när vi mixar reggae med amerikanska låtar, men den kritiken ger vi inte mycket för. De glömmer ju att många älskade reggaeartister spelat in covers på amerikansk soul. Ta bara Dennis Brown, Sanchez eller John Holt. Dessutom finns det ju inga regler i musik, och vi försöker hela tiden att vara så nära de så kallade gränserna som möjligt.

Oavsett kritiken, så tycks remixarna gå hem på såväl klubbar som hos reggaefans och i de icke-reggaelyssnande stugorna.

– Många djs uppskattar vårt material eftersom de kan använda det till att förena flera olika genrer på dansgolvet. På ett sätt kan man säga att vi använder en trojansk häst-strategi för att få ut reggaen ännu bredare. Men det fungerar åt bägge håll, säger Bost och tar ett exempel.

– Vi har mött hårdnackade reggaefans som kommit fram till oss och undrat ”Vem är den där underbare sångaren Usher?”.

Och framgångarna med remixarna ser ut att fortsätta. Remixen mellan Police/Mavado har exempelvis legat högt på flera olika försäljningslistor i både Europa och Japan. Härnäst kan vi se fram emot låtar av Flo Rida tillsammans Kesha och Rick James discohit Superfreak. Båda i klassiskt reggaetempo. Naturligtvis.

7 Comments

Filed under Intervjuer