Tag Archives: Garnett Silk

Powerful roots on Mark Wonder’s Dragon Slayer

unnamedJamaican singer Mark Wonder dropped his debut album Jeremiah almost 20 years ago and he has since put out another five studio sets, including his latest effort Dragon Slayer produced by the mighty Irie Ites from France.

Dragon Slayer – which is Mark Wonder’s moniker – follows Scrolls of the Levite, which was produced by U.S.-based Nowtime Sound. That set was heavily influenced by hip-hop whereas Dragon Slayer leans more towards uncompromising roots, even though hip-hop elements turn up in a track like People Need Security, voiced over a version of the Billie Jean riddim.

Mark Wonder is a voiced to be reckoned within the contemporary roots community and he has over the years recorded together with a broad variety of producers and artists, including AL.TA.FA.AN Records, Oneness, Bobby Digital, Sizzla, Capleton and Luciano.

His voice has improved over the years, but he still sounds a lot like the late and great Garnett Silk. His singing is emotional and powerful and he delivers these cultural and militant numbers with melody and soul.

When I reviewed Scrolls of the Levite in 2015 I stated that that was his best album to date. Well, that was then. Dragon Slayer – powered by riddims laid by Roots Radics and Mafia & Fluxy – is now his best. Let’s see what happens when another album drops.

Advertisements

1 Comment

Filed under Record reviews

Everton Chambers’ 80s sounding debut album

everton-digiGlobalization is amazing. 80s digital dancehall cult singer Everton Chambers has just released his debut album. On the Swedish underground label Fast Forward Sound, a label that has only released one production prior to Everton Chambers’ brand new twelve track set.

Walk in Peace was recorded in Stockholm, Sweden, with production by Fast Forward Sound, Viktorious and One Away Studios. Apparently Everton Chambers spent about a month on one of the producers’ couch while recording the album.

Thumping and bouncy mid 80s and early 90s sounding riddims lay the foundation for Everton Chambers’ passionate, gospel-flavored, singing style, often reminiscent of the late and great Garnett Silk.

And it actually sounds like a vintage album recorded by using only a Casio keyboard and a Commodore 64. The riddims are simple yet effective and tuff and Everton Chambers’ voice doesn’t have much backing vocals, which adds to the no-frills feeling. The only track that has something resembling to a grand chorus is the dark and roaring They Can’t Run, one of a majority of cultural numbers.

Walk in Peace is available on digital platforms and as a limited to 500 edition LP.

Leave a comment

Filed under Reviews

Garnett Silk will always be remembered

Garnett SilkYesterday the late Garnett Silk would have turned 45 years old. Instead he died a tragic death only 28 years of age when trying to rescue his mother from a burning house that had been set on fire because of accidental gun fire on a propane gas tank. Garnett Silk was survived by a wife, three children and two brothers.

At the time he had been laying down tracks for his second album with producer Errol Brown and ten tunes were completed and released several years later.

Garnett Silk was a prominent person in the early 90’s rasta renaissance, a time when a new breed of cultural singers entered the stage. Everton Blender and Luciano were part of this movement.

He started his career deejaying as Little Bimbo with tunes such as See Bimbo Yah, but later adopted a style that was highly conscious showcasing his gospel influenced tenor voice. He marked a turning point in reggae and paved the way for singers such as Jahmali, Bushman, Sizzla, Anthony B and rasta converts like Buju Banton and Capleton.

Bobby “Digital” Dixon was the mastermind behind his only full-length album – the astonishing It’s Growing released in 1992. The album was an instant bestseller in Jamaica and Garnett Silk managed to secure an international record deal with Atlantic.

Even though he had a short career he recorded with some of Jamaica’s top talents, including King Jammy, Steely & Clevie, Richard “Bello” Bell and Sly & Robbie, dropping hit tunes like Fill Us Up With Your Mercy, Hello Mama Africa and Zion in a Vision.

After his untimely death there has been several compilations dedicated to his work. The most complete is Music is the Rod. Those who want to dig deeper can check out the two dubplate compilations Killamanjaro Remembers Garnett Silk and Garnett Silk Meets the Conquering Lion.

Garnett Silk has been compared to Bob Marley and hailed as his successor, even though Bob Marley died more than ten years before Garnett Silk dropped his debut album.

It is of course hard to predict whether Garnett Silk would have had a big international breakthrough to the general public, or remained a favourite to the reggae audience.

One thing is however crystal clear – Garnett Silk was a powerful force and is one of the most talented reggae artists of all time. He was a bright shining light and his presence will forever be remembered both through his own great work and through some of his followers – Ras Shiloh, Ras Sherby and Terry Linen. These three artists are great singers, but there is only one Garnett Silk.

Sources: The Rough Guide to Reggae by Steve Barrow & Peter Dalton and The Virgin Encyclopedia of Reggae by Colin Larkin (editor).

Ten must hear tunes by the late and great Garnett Silk

Garnett Silk – Jah Jah is the Ruler
Garnett Silk – Keep Them Talking
Garnett Silk – Complain
Garnett Silk – Bless Me
Garnett Silk – I am Vex
Garnett Silk – Move On Slow
Garnett Silk – Place in Your Heart
Garnett Silk & Tony RebelChristian Soldiers
Garnett Silk – Love is the Answer
Garnett Silk – Splashing Dashing

1 Comment

Filed under Columns

Nollnolltalets tio bästa reggaeplattor

Ett decennium är slut, och listorna över de senaste tio årens bästa låtar, riddims och album trillar in med rasande fart. Reggaemani har rannsakat skivsamlingen och hitta tio godbitar som står ut från mängden.

Musiksmak är som bekant olika och tenderar att förändras genom åren. Och tur är det. Jag har lyssnat på reggae i ungefär tolv år och var fram till 2005 övertygad om att ny reggae inte var mycket att hänga i julgranen. Jag viftade bort stjärnor som Sizzla, Luciano och Sean Paul med att det var för modernt och bara en massa datorer bakom musiken. Jag ville ju ha den där live-känslan.

Men så hände något. Jag hörde låten Alpha & Omega från Lucianos platta Serious Times från 2004. Och den var inte alls dum. Till och med riktigt, riktigt bra. Från och med den dagen öppnades en helt ny värld av reggaemusik.

Trots att jag inte lyssnade på ”modern” reggae under 00-talets fem första år, så tänkte jag ändå drista mig till att lista decenniets tio bästa reggaeplattor.

Listan innehåller bara plattor som producerats under 00-talet, det är således inga återutgivningar med på listan. Många reggaeskivor består av en uppsättning singlar. Jag har dock undvikit regelrätta samlingsplattor.

Så, hur var reggaedecenniet? Ganska hyfsat ändå. Inte lika bra som 60,-  70,- 80,- och 90-talen. Men att  jämföra decennier eller år mellan varandra är en smula poänglöst. Alla har sin särskilda prägel. Dessutom har jag ännu inte fått perspektiv på decenniet. Om några år kanske de här tio åren värderas annorlunda.

När jag bläddrar igenom skivsamlingen hittar jag drösvis med plattor att välja bland. Veteranen Cocoa Tea släppte flera starka skivor, exempelvis Biological Warfare och Save Us Oh Jah. Debutanterna Warrior King, med Virtous Woman, Fantan Mojah, med Hail the King, och Zareb aka Mr. Flash, med Authentic Love, släppte fantastiska plattor. Även Junior Kelly, I-Wayne och Lutan Fyah gjorde strålande insatser med plattorna Love So Nice, Book of Life respektive Phantom of War.

Men de tio bästa reggaeplattorna under 00-talet är (Spotify-lista):

Chezidek – Inna di Road (2007)
Chezidek är en ojämn sångare som man tenderar att antigen älska eller hata. På den här plattan är han älskad. Innehåller bland annat grymma omarbetningar av klassiska riddims, exempelvis Yabby Yous Jah Love och Clement ”Coxone” Dodds Take A Ride.

Lorenzo – Movin’ Ahead (2009)
Stark debut som producerats av Irie Ites. Lorenzo hade en duett med Ras Mac Bean redan 2004, men det dröjde hela fem år innan han släppte en egen platta.

Luciano – Serious Times (2004)
Luciano släppte sina allra bästa plattor på 90-talet. I dag lider han av kraftig överexponering. Men den här plattan är ett exempel på när Luciano är som bäst.

Lukie D – Deliver Me (2006)
Den vanligtvis så smörige Lukie D tar på den här plattan en delvis ny inriktning. Producenten Frenchie har gett Lukie D tunga riddims att sjunga på. Lyssna exempelvis på Stand Firm, en av de bästa låtarna på World A Music riddimen.

Michael Rose – Warrior (2007)
Michael “Mykal” Rose är en reggaeveteran som hängt med ända sedan 70-talet. En av få reggaeartister som gjort några av sina bästa låtar och plattor 30 år in i karriären.

Natural Black – Far From Reality (2006)
Flyttade från Guyana till Jamaica 1995 för att ta sig in i musikbranschen. Och han lyckades bra. Den här plattan innehåller bland annat den starka titellåten på populära Seasons riddim.

Pama International – Trojan Sessions (2006)
En platta som är mer än bara reggae. Här finns tydliga influenser från både soul och funk. Skivan är delproducerad av Nick Manasseh och har gästspel från legendariska artister som Dave & Ansel Collins, Rico Rodriguez och Dennis Alcapone.

Prezident Brown – Generation Next (2004)
Den här plattan är nästa lika stark som mästerverket To Jah Only från seklet innan. Presidenten pendlar mellan flera olika stilar, ibland på gränsen till regelrätt funk och soul. Här finns exempelvis trallvänliga titelspåret, på bekanta Liquidator riddimen, och det hip hop-influerade samarbetet med Gentleman.

Ras Mac Bean – Pack Up and Leave (2004)
En fullkomligt makalös debut av den då okände Ras Mac Bean. Plattan är huvudsakligen producerad av Irie Ites och de lyckas få Ras Mac Bean att låta precis lika bra i skönsång som i en hårdare singjay-stil.

Ras Shiloh – From Rasta To You (2002)
Fyra år efter fantastiska plattan Babylon You Doom lyckas den Garnett Silk-inspirerade Ras Shiloh överträffa sig själv. Flera av låtarna är producerade av Donovan Germain, som även gjorde några av Garnett Silks största hits.

Fler listor med reggae under decenniet hittar du exempelvis på bloggarna Uncarved och Musik Line.

2 Comments

Filed under Krönikor

90-talsmix från Rise Up Crew

garnett_silkJag kategoriserar mig själv som allätare inom reggae – både vad gäller genrer och årtionden. Såväl ska och rocksteady som modern roots och dancehall ingår i min skivsamling. Visst, jag har en viss förkärlek för den roots och dancehall som såg dagens ljus under 70-, och 80-talen.

Det decennium jag länge haft svårigheter med är 90-talet. Min bild har länge varit skrikande deejays och texter med teman som förakt mot homosexuella och våld. Det var innan decenniets stjärnor Buju Banton och Sizzla vände 180 grader och blev religiösa.

Motståndet mot 90-talet har dock tunnats ut genom åren, och för några år sedan föll jag pladask för Garnett Silk och Luciano – artister som faktiskt lyckades att producera bra musik under ett för mig glömt reggaeårtionde.

Häromdagen upptäckte jag dock till viss förtjusning att 90-talet har mer att erbjuda än de två skönsjungande rastaanhängarna.

Franska Rise Up Crew har nämligen satt ihop en utmärkt mix med låtar endast producerade under 90-talet. Visst, Garnett Silk är med, men det är också för mig mer okända artister som John King, General TK och Kenterious. Det finns även ett gäng bekanta namn på låtlistan, men jag har tidigare bedömt allt producerat under 90-talet som skräp, och därför missat guldkorn som The More I Excell med Dennis Brown eller Mi Haffi Ask med Al Pancho.

Klicka på den här länken så kommer du till Rise Up Crews podcast.

Leave a comment

Filed under Krönikor

I skuggan av Marley

Marley_Bob_004_C_c_MOA_(Nov_27_1979_Roxy_Theater).jpgFör de flesta ofrälsta är Bob Marley den musiker som är mest förknippad med reggae. Kanske, kanske finns Desmond Dekker, Toots & The Maytals eller Jimmy Cliff gömda någonstans i medvetandet.

De är tillsammans med Bob Marley de som internationellt skördat Jamaicas största musikaliska framgångar. Men i deras skugga finns ett antal artister som många gånger varit större i det karibiska hemlandet, haft än större inflytande på musiken och lämnat ett större musikaliskt arv.

Jag tänker i huvudsak på artister som Dennis Brown, Burning Spear och Jacob Miller under 60- 70- och 80-talen samt Garnett Silk som med buller och bång äntrade scenen under 90-talet. De här fyra är på intet sätt okända, men de har aldrig lyckats nå stora, internationella framgångar. Visst, Jacob ”Killer” Miller var sångare och frontfigur i Inner Circle (japp, samma grupp som efter hans bortgång levererade Bad Boys och Sweat). Under hans ledning spelade de även in ledmotivet till filmen Rockers som blev en skaplig framgång.

Frågar du någon musikkunnig så är det ändå inte säkert att de hört talas om Dennis BDennis Brown, Burning Spear, än mindre Garnett Silk. Detta trots att de i reggaekretsar varit oerhört betydande artister och skapat hela skolor för sina respektive sångtekniker, vilka hörs på efterföljande artister. Lyssna exempelvis på Brown-kopiorna Frankie Paul och Luciano, eller Daweh Congo som gått i Burning Spears fotspår.

Jänkaren Ras Shiloh går så långt att han kategoriseras som Garnett Silk-imitatör. Inget fel med det – Garnett Silk hann inte spela in särskilt mycket så jag gläds åt att han fått en värdig efterföljare.

burning_spear02Även Bob Marley själv har givetvis arvingar. Lyssna exempelvis på Nasio Fontaine som låter som att han vuxit upp på samma bröstmjölk som sin idol. Men trots Marleys bidrag till reggaen har både Burning Spear och Dennis Brown haft större inflytande och genomslag på reggaens utveckling än vad han har haft. Deras arv är reggaens kanske bäst bevarade hemlighet, och jag tycker att det är dags att lyfta fram dem i reggaens Hall of Fame.

2 Comments

Filed under Krönikor