Tag Archives: Gröna Lund

Nas steals the show

After the Swedish Hultsfred festival bankruptcy last week, most of the artists were scattered in the wind. But the bankrupt festival’s best booking – Nas and Damian Marley – went to Stockholm and Gröna Lund.

Damian Marley’s father was on the same stage 30 years ago and played a record audience of about 32.000. When Nas and Damian Marley enters the stage on their first joint visit it’s not quite as many. But that doesn’t prevent the distant relatives from tearing down the place together with a live band, two backing singers and a flag waving rasta for almost two hours.

They kick start the show with As We Enter, the best track from their joint effort and live it becomes even more powerful. And the up-tempo tunes are the best, for example Nah Mean, where they get into a mean groove, or in Dispear, where the duo gets the whole crowd jumping up and down to a hardcore dancehall beat.

In addition to songs from the Distant Relatives album, Nas and Damian Marley does medleys of their own material. Nas does two such sessions, while Damian Marley only does one. And that’s symptomatic for the evening. This turns out to be Nas show.

He performs his own material with fierce intensity and in their joint performances it’s Nas that shines the most. Damian Marley disappears next to Nas. He’s timid and seems shy as he stands in front of thousands of fans. But sometimes he shines, for example in hit song Welcome to Jamrock and in the Bob Marley cover Could You Be Loved, which is performed in a furious pace. The whole crowd has their hands in the air and when Nas enters into the song it explodes.

The duo certainly made a powerful performance. But it was Nas show. From beginning to end.

——————————–

Interested in knowing what other critics thought about the concert? Those who reads Swedish can check out Dagens NyheterSvenska Dagbladet, Expressen and Aftonbladet.

3 Comments

Filed under Reviews

Marleys låtar åter på Gröna Lund

Det är över trettio år sedan reggaekonserten alla svenskar talar om. Den 10 juni 1976 stod Bob Marley på Gröna Lunds scen och rev av ett antal mästerverk.

I kväll stod den enda kvarvarande medlemmen i The Wailers på samma scen och framförde både egna alster och ett antal signerade Bob Marley. Bunny Wailer är av många betraktad som en levande legend. Han har varit i branschen sedan tidigt 60-tal och spelat in en rad klassiker både på egen hand och tillsammans med The Wailers.

Vitskäggiga Bunny Wailer kliver på scenen klädd i en vit dress, rastahalsduk, solglasögon och en virkad väst i svenska flaggans färger. Han ackompanjeras av ett tajt band med en fullfjädrad blåssektion och en kör bestående av tre män på ålderns höst. Medan kören under kvällen gungar långsamt i takt med musiken, så har Bunny Wailer själv energi som en tonåring.

Han rör sig obehindrat över hela scenen och river av den ena klassikern efter den andra, bland annat ett medley från kritikerrosade debutalbumet Blackheart Man från 1976. Och det är i huvudsak åt den perioden – under kvällen kallad memory lane – den nästan två timmar långa konserten ägnas.

Den inledande timmen vigs åt eget material, medan den andra består av klassiska Bob Marley-låtar samt en och annan från The Wailers och Peter Tosh. Den låt som drar mest applåder är faktiskt marijuanahyllningen Legalize It av Peter Tosh.

Två timmar är en lång konsert, och det krävs en hel del för att hålla intresset uppe under så lång tid. Därför är tempohöjningen med skaklassiker som I Stand Predominate och I’m the Toughest ett välkommet inslag bland en annars rätt mossig repertoar. Tyvärr räcker det inte för att lyfta kvällen. Jag lämnar Djurgården med lärdomen att man kanske inte ska förvänta sig en sprakande Bob Marley-upplevelse av en gammal, om än livlig, gubbe.

3 Comments

Filed under Recensioner