Tag Archives: Inner Circle

Sophisticated and slick from Bunny Rugs

Bunny Rugs – lead singer of renowned reggae ambassadors Third World – has been in the music business for about 50 years. He started his career in the 60’s, and in the early 70’s he became lead singer of Inner Circle, where he met keyboard player Michael “Ibo” Cooper, guitarist Stephen “Cat” Coore and drummer William John Lee “Root” Stewart.

 The four of them broke out and started writing and performing original material in their newly formed band Third World, a band that have largely been dismissed by reggae snobs for their uptown and slick crossover take on reggae. That hasn’t stopped them from success though and in the late 70’s they had hits such as 96° in the Shade, a version of the O’Jays Now That We’ve Found Love and the Niney-produced Roots With Quality.

Bunny Rugs fifth solo album Time is in the same vein. It has taken about three years to complete and has been preceded by the four singles Love is Blind, Just Can’t Deny, the Jamaica anthem Land We Love and Kurfew, which addresses the three-day incursion into Kingston’s Tivoli Gardens community in pursuit of drug lord Christopher “Dudus” Coke in 2010.

It features a stellar line-up of musicians, writers and producers, including Sly & Robbie, Augustus “Gussie” Clarke, Richard “Bello” Bell, Dean Fraser and Dean Pond.

The 15 tracks offer a mixture of deep roots riddims and romantic ballads topped with Bunny Rugs’ soulful singing, infectious pop and rock reggae vibes and live instrumentation. When listening to the passionate and plaintive musings We’ve Got the Formula, Setting Down and You’re My Everything, it’s no surprise that they were written for his wife.

Time is timeless in the sense that Bunny Rugs remains constant. He knows his audience and he knows what they expect from him – expressive singing, heartfelt lyrics and a well-produced back drop.

Advertisements

1 Comment

Filed under Record reviews

Inner Circle’s Ian Lewis on the course of reggae music

You might recognize reggae band Inner Circle from hits such as Bad Boys and Sweat  (A La La La La Long). Their catchy sing-a-long friendly pop influenced sound was met with great success in the early 90’s.

But the history of Inner Circle reaches further back than the 90’s. The band was formed in the early 70’s and with the late and great Jacob Miller onboard as lead vocalist they recorded deeply conscious tunes as well as disco-fused pop gems.

I got a chat with Ian Lewis – bassist and one of the group’s founding members – about reggae history, current dancehall and his view of Bob Marley. Check the full story over at United Reggae.

Leave a comment

Filed under Interviews

C Sharp invite you to a wider reggae horizon

Jamaican bands such as Third World and Inner Circle was part of making reggae global in the 70’s. But they were not seen as authentic as Bob Marley, and was sometimes blamed for playing an uptown version of reggae with influences from the U.S. disco craze.

C Sharp can be seen as a modern version of Third World or Inner Circle, and their second album The Invitation – released in November last year – is a genre busting excursion with influences from pop, reggae, soul, americana, funk, dancehall and rock.

These five Edna Manley graduates are talented and versatile musicians. Just listen to the fierce rock guitar riff in album opener Family Man and then their cover of The Heptones Book of Rules, where the vocalists harmonize like The Band or Crosby, Stills & Nash. Or the tight reggae groove in Jezebel, the boasting dancehall in Busy Signal combination The Invitation and Heart of a Child, which is reminiscent of The Commodores’ classic Night Shift.

The Invitation might contain too many rock guitar solos for my taste and some may regard it as too lightweight. But this is not really a reggae album; this is a Jamaican pop album.

2 Comments

Filed under Record reviews

Inner Circle bättre förr

I förra veckan snubblade jag över ett illa skrivet pressmeddelande för Inner Circles nya platta State of da World. Skivan sågades i dagens Göteborgs Posten, och plattan är precis så usel som tidningen skriver.

Men även om Inner Circle inte har någon framtid, så har de en gedigen historia, en historia de förvaltar ruskigt illa. Deras framlidne sångare Jacob Miller skulle skämmas om han visste hur arvet och namnet Inner Circle förvaltas.

Innan Jacob Miller hastigt gick bort i en motorcykelolycka 1980 hade han tillsammans med Inner Circle flera stora hits, den mest kända är We A Rockers från kultrullen Rockers. När filmen kom vid mitten av 70-talet var Inner Circle faktiskt större än självaste Bob Marley. I alla fall på Jamaica.

We A Rockers är en poppig reggaelåt med discoinfluenser. Men Inner Circle hade innan den ett ganska tungt sound med tydliga rastainfluenser. Låtar som 80,000 Careless Ethiopians, Roman Soldiers of Babylon och Forward Jah Jah Children är roots i sin allra bästa bemärkelse.

När Inner Circle var som bäst bestod de av Jacob Miller på sång samt bröderna Ian och Roger Lewis på bas respektive gitarr. Det var bröderna som var navet i gruppen och de gick under namnet Fatman Riddim Section

Inner Circle gjorde också ett antal tunga dubplattor på 70-talet. Spana exempelvis in Heavyweight Dub & Killer Dub som getts ut av insomnade Blood and Fire Records.

När man hör överfeta dublåtar som Frelimo eller Fidel At The Control är det sorgligt att höra Candy Girl eller Dis Time från nya plattan. Inner Circle borde lagt instrumenten på hyllan när Jacob Miller dog.

Ska man nödvändigtvis lyssna på Inner Circle i modern tappning rekommenderar jag African Beats uppdaterade version av Bad Boys-riddimen med bland andra Buju Banton och Burro Banton.

2 Comments

Filed under Krönikor

Bad Boys 2.0

453864bEn av reggaens största kommersiella framgångar är Inner Circles monsterhit Bad Boys från 1987. Försäljningsframgångarna dröjde dock, och det var inte förrän två år senare – då Fox Television använde låten som vinjett till serien Cops – som den började att klättra på listorna världen över.

Bad Boys har aldrig varit någon reggaekonnässörs absoluta favorit. Men, det kan tyska African Beat möjligen ändra på.

I januari släppte skivbolaget en uppdaterad version av riddimen bakom Bad Boys, och inte förrän nu märker man att den är riktigt tung. Bad Boys 2009 har tyngre bas och betydligt mer drag än versionen från 1987.

Det är också en ganska bra skara som så här långt gjort versioner på riddimen. Det handlar dels om ett antal tyska artister, dels om några välkända namn från Jamaica.

Mina favoriter är två Bantons, dels den äldre och argare Burro, dels den yngre och i dag något smörigare Buju. Faktum är att Girlfriend med Buju Banton låter precis så som han ska, och inte den lismande inriktning han tagit på senaste albumet Rasta got soul.

Leave a comment

Filed under Nyheter

I skuggan av Marley

Marley_Bob_004_C_c_MOA_(Nov_27_1979_Roxy_Theater).jpgFör de flesta ofrälsta är Bob Marley den musiker som är mest förknippad med reggae. Kanske, kanske finns Desmond Dekker, Toots & The Maytals eller Jimmy Cliff gömda någonstans i medvetandet.

De är tillsammans med Bob Marley de som internationellt skördat Jamaicas största musikaliska framgångar. Men i deras skugga finns ett antal artister som många gånger varit större i det karibiska hemlandet, haft än större inflytande på musiken och lämnat ett större musikaliskt arv.

Jag tänker i huvudsak på artister som Dennis Brown, Burning Spear och Jacob Miller under 60- 70- och 80-talen samt Garnett Silk som med buller och bång äntrade scenen under 90-talet. De här fyra är på intet sätt okända, men de har aldrig lyckats nå stora, internationella framgångar. Visst, Jacob ”Killer” Miller var sångare och frontfigur i Inner Circle (japp, samma grupp som efter hans bortgång levererade Bad Boys och Sweat). Under hans ledning spelade de även in ledmotivet till filmen Rockers som blev en skaplig framgång.

Frågar du någon musikkunnig så är det ändå inte säkert att de hört talas om Dennis BDennis Brown, Burning Spear, än mindre Garnett Silk. Detta trots att de i reggaekretsar varit oerhört betydande artister och skapat hela skolor för sina respektive sångtekniker, vilka hörs på efterföljande artister. Lyssna exempelvis på Brown-kopiorna Frankie Paul och Luciano, eller Daweh Congo som gått i Burning Spears fotspår.

Jänkaren Ras Shiloh går så långt att han kategoriseras som Garnett Silk-imitatör. Inget fel med det – Garnett Silk hann inte spela in särskilt mycket så jag gläds åt att han fått en värdig efterföljare.

burning_spear02Även Bob Marley själv har givetvis arvingar. Lyssna exempelvis på Nasio Fontaine som låter som att han vuxit upp på samma bröstmjölk som sin idol. Men trots Marleys bidrag till reggaen har både Burning Spear och Dennis Brown haft större inflytande och genomslag på reggaens utveckling än vad han har haft. Deras arv är reggaens kanske bäst bevarade hemlighet, och jag tycker att det är dags att lyfta fram dem i reggaens Hall of Fame.

2 Comments

Filed under Krönikor