Tag Archives: Joe Gibbs

Female talents showcased on new Joe Gibbs compilation

146778The latest vintage compilation from reggae powerhouse VP’s reissue subsidiary 17 North Parade focuses on female talents from Joe Gibbs’ label Joe Gibbs Record Globe.

The Ladies at Joe Gibbs collects 15 tracks sourced from vinyl. A number of the tunes are reggae standards and signature songs, including Althea & Donna’s smash hit Uptown Top Ranking, June Lodge’s Someone Loves You Honey, one of the best-selling Jamaican lovers rock tunes of the early 80’s, and Marcia Aitken’s chart topper I’m Still in Love With You.

The compilation is however not entirely revolving around women since a few male deejays join the party, including Trinity on Marcia Aitken’s version of The Techniques’ rocksteady gem My Girl, here titled My Boy, and Ranking Joe on another cover version courtesy of Aitken, this time The Uniques’ Let Me Go Girl, here titled Let Me Go Boy.

Compiler Donald Davidson has also thrown in a few rarities – Jem & Dean’s deejay version of The Sensation’s Everyday is Like a Holiday and Althea’s solo effort Downtown Thing, voiced over a relick of the wicked Please Be True riddim, originally a hit for Alexander Henry in the late 60’s, but today probably best know because of Johnny Osbourne’s cut Sing Jah Style.

The Ladies at Joe Gibbs is a smooth and sophisticated compilation, and it’s great that female reggae singers and deejays get a piece of the limelight. More of that please.

Now available on digital platforms and CD. The latter contains informative liner notes from Daddy Lion Chandell.


Filed under Record reviews

Tough combinations from Trinity on Eye To Eye

Cover Trinity Eye to Eye promoJamaican veteran deejay Trinity, aka Junior Brammer, rose to prominence in the mid 70’s with his Big Youth-infuenced style. With his Joe Gibbs produced smash Three Piece Suit, on the same riddim as Althea & Donna’s monster hit Uptown Top Ranking, he pioneered dancehall slackness. And from then on he released several albums, singles and combination albums.

And his brand new 14 track album Eye To Eye is yet another combination set. This time French production crew Irie Ites have – together with excellent riddim sections such as Mafia & Fluxy and Sly & Robbie – re-recorded and re-licked a number of well-known riddims and then having Trinity and the original vocalist riding the riddim in fine style.

The vocalists are some of the best ever and include Barrington Levy, Dennis Brown, Gregory Isaacs, Cornell Campbell, John Holt, Beres Hammond and the list goes on in the same fine style.

Trinity is inspired and delivers his lyrics, interjections and catch phrases singing and deejaying.  The interplay between Trinity and the singers is impressive and it sounds like these may well have been the original versions.

Eye To Eye includes a few already released singles and is now available on CD and digital platforms.

1 Comment

Filed under Record reviews

Evolution of Dub 7 is a fiesta for dub-heads

Evolution Of Dub Vol.7 - ArtworkReggae giant VP Records’ bargain priced dub series Evolution of Dub has served as a great way to pick up a number of excellent – and previously very had to find – dub albums. The latest volume Creationist Rebel is no exception.

But when most of the other volumes have also been a nice introduction to a producer and a mixing engineer, this seventh volume collects nearly all dub material from the chosen producer – acclaimed producer Joe Gibbs’ cousin Winston Edwards, who was born in Jamaica, but moved to the UK in the mid 70’s. When settled in London he started to travel back and forth to Jamaica producing music and trading records.

Creationist Rebel collects four Winston Edwards produced albums put out between 1974 and 1980 – Natty Locks Dub, King Tubby Meets The Upsetter At The Grass Roots Of Dub, King Tubby Surrounded By The Dreads At The National Arena and Dub Conference at 10 Downing Street. All of these are nearly impossible to find today, even though some of them have been reissued before.

Natty Locks in Dub was Winston Edwards’ debut album as a producer and is more an instrumental set with jazzy, soft flutes and easy skanking horn parts rather than a high voltage dub album. The effects are held to a minimum and the bass are somewhat turned up, but won’t disturb any neighbors.

Winston Edwards’ second album was the sparse and naked King Tubby Meets The Upsetter At The Grass Roots Of Dub, a set that introduced and helped to establish dub music in the UK and to an audience other than sound system followers. At the time of its release it was heavily marketed and put forward two of the best and most in-demand mixing engineers at the time, each of them got one side to flex his skills. This head-to-head style proved to be very popular with dancehall albums in the 80’s.

King Tubby Surrounded By The Dreads At The National Arena took its title from a concert at the National Arena in Kingston in 1975 when King Tubby’s sound system entertained the audience that was there to listen to The Wailers. The set includes a number of tracks from that particular session, including three vocals cuts from Melodian Tony Brevett, Prince Heron and Carvin Bradford. The boasting opening track I Am, I Am The King sets the tone.

UK musician, producer and mixing engineer Dennis “Blackbeard” Bovell teamed-up with Winston Edwards and The Well Pack Band for the eclectic Dub Conference at 10 Downing Street. This ten track album was released in 1980 and is an erratic effort showcasing Blackbeard’s idiosyncratic mixing style. It’s more exuberant and lively and adds more effects compared to the other three albums.

This colorful music box also includes a twelve page booklet featuring classic photos and images along with sleeve notes by reggae historian Noel Hawkes. King Tubby Meets The Upsetter At The Grass Roots Of Dub is also available on vinyl.

Leave a comment

Filed under Record reviews

Culture clashes seven sevens

VP Records has recently put out a collectors box set with material from fire and brimstone vocal group Culture, an outfit lead by the unmistakable voice of the late Joseph Hill.

Seven Sevens Clash is an appropriate title for the box since it collects seven hard to find 7” produced by the Mighty Two – producer Joe Gibbs and engineer Errol T – responsible for the highly acclaimed album Two Sevens Clash released in 1977.

The seven inches have the vocals on the A side and its dub counterpart on the B side and are pressed with the original Joe Gibbs label sleeves and collected in a hard box set.

The vocal tracks are probably familiar to many reggae addicts with classics such as See Them A Come, Two Sevens Clash and I’m Not Ashamed. The dub versions might be less familiar, even though most of them are easily available today on CD and digital download.

Joseph Hill’s singing is rugged and passionate, while some of the mixes – particularly Informer Version – sounds like they have been mixes by Jacques Cousteau.

The box set is limited to one pressing and comes with an MP3 download card.

Leave a comment

Filed under Record reviews

A great introduction to Dennis Brown

The late Dennis Brown is one of the most loved and consistent Jamaican singers and was in the 70’s probably more popular than Bob Marley. Several contemporary Jamaican artists are heavily influenced by him – Luciano, Frankie Paul and Bushman for example. But outside Jamaica he hasn’t been properly recognized.

He was signed to major label A&M in the early 80’s and dropped three albums with crossover potential, but didn’t make into the international charts.

He was in his prime in the mid and late 70’s and recorded some wicked tunes and albums with a number of Jamaica’s top producers at the time.

Joe Gibbs produced Dennis Brown with great success and this work is now collected by VP Records in the box set Dennis Brown at Joe Gibbs. Here you’ll find the albums Visions of Dennis Brown and Words of Wisdom as well as two CD’s that collects singles and album material from the 70’s and 80’s. All in all 60 songs with Dennis Brown’s powerful tenor voice.

Dennis Brown was a master of combining conscious tunes with more lovers oriented material. Just listen to the deep So Jah Say and the uplifting cover of Johnnie Taylor’s Ain’t That Loving You. It’s Pure gold.

There’s no denying of the greatness of the two full lengths that are included. The third disc – Love’s Gotta Hold On Me – is also sublime with material that ranges from the haunting Created by The Father to the soulful Historical Places, included on The Prophet Rides Again, his last album for A&M.

The last disc – Reflections – hasn’t the same caliber as the other three, mainly due to poor sound quality. It’s nice though to hear the original version of Money in My Pocket, probably the closest Dennis Brown has come to a hit song.

Dennis Brown at Joe Gibbs is sold at a bargain price and is a perfect introduction to one of the many greats of reggae music.

Leave a comment

Filed under Record reviews

Kreativa eller bara galna

Galen eller kreativ? Enligt svenska forskare är gränsen hårfin. Reggaen har flera exempel på producenter och ljudtekniker som kan ha varit tokiga. Framför allt inom dubben finns ljudbilder och ljudeffekter som mest liknar galenskap.
I dokumentären Dub Echoes beskriver Lee Perry hur han fick fram det omtalade ”muuu”-ljudet från Ark of the Covenant med The Congos. Han säger att ursprungstanken var att använda en riktig ko, men att det inte fungerade. Så vad gjorde han? Jo, han tog pappröret från en rulle aliminumfolie och lät Watty Burnett – mannen med reggaens mörkaste röst – göra ett ”muuu”-ljud.
Kreativt och entrepreniöriellt så det förslår. Man tar vad man har liksom. Lee Perry hade en vision och var fast besluten att göra verklighet av sin idé. Men mest intressant är egentligen inte hur ljudet skapades. Det mest spännande är varför han tyckte att just ett råmande skulle passa.
Lee Perry är omtalad för sin kreativitet. Men minst lika omtalad för sitt labila psyke. Han brände ner sin studio Black Ark eftersom han tyckte att den blivit besudlad av bland annat för mycket marijuana.
Lee Perry är kanske reggaens främsta tokfrans. Och kanske den främsta innovatören. Men han är inte ensam i sin galenskap och kreativitet.
Det är inom dubgenren man hittar de tokigaste upptågen. För att skapa en knasig ljudbild vrider och vänder ljudtekniker på alla instrument. Mixerbordet blir ett instrument i sig självt. Men för vissa räcker det inte. De vill gå längre och längre och längre. Knäppast vinner. I alla fall om ljudeffekter.
Lyssnar du igenom plattorna African Dub Chapter 1, 2, 3 & 4 får du en rejäl dos galenskap. The Mighty Two (producenten Joe Gibbs och ljudteknikern Errol Thompson) sparade knappast på krutet när de mixade skivorna. Lee Perry kan slänga sig i väggen. Här samsas rinnande vatten och cykelklockor med gökur och dörrar som slår igen. Allt ovanpå några av de tuffaste reggaerytmer som producerats. Och det låter fantastiskt.

Visst, Dub Three hade säkert låtit lika bra utan gökuret. Men ljudeffekterna tillför en skön lekfullhet som annars är svår att hitta. Inget är förbjudet, allt är tillåtet. Bara din egen kreativitet sätter ramarna. Och därför är det svårt att inte älska reggae och de här producenterna. Galningar eller kreativa genier. Mig spelar det ingen roll när musiken är fantastisk.
Nyfiken på fler knasiga ljudeffekter? Ladda in den här Spotify-listan och lyssna på tolv låtar med galna upptåg.

Leave a comment

Filed under Krönikor

Fler discomixar från Joe Gibbs

I början av maj släpper skivbolaget VP två nya samlingar med discomixar producerade av Joe Gibbs. Precis som de tidigare tre versionerna, så handlar det om svåråtkomliga låtar med några av 70,- och 80-talens bästa sångare och deejays.

Skivorna innehåller elva låtar vardera, och håller de lika bra kvalitet som de tidigare plattorna så är de ett givet tillskott i min skivsamling.

Tack till nickfa på forumet Chatty Mouth som noterat skivsläppen.

Leave a comment

Filed under Nyheter

Reggaemanis bästa skivor 2009

Att sammanfatta ett helt år på några få plattor är en tuff uppgift. Skivorna ska naturligtvis vara riktiga höjdare samtidigt som den totala listan behöver vara omfångsrik i stilar och artister.

De flesta plattor jag kommit över i år har överlag varit bra. Vissa sticker naturligtvis ut i den ena eller andra riktningen.

Buju Banton stod med sin Rasta Got Soul för årets besvikelse. Likaså gjorde Tarrus Rileys Contagious mig inte särskilt munter.

Som tur är släpptes också massor av bra reggaealbum.

Ett antal av dem har kommit via skivbolaget VP eller dotterbolaget Greensleeves, exempelvis Alborosies Escape From Babylon, Queen Ifricas Montego Bay och Sizzlas Ghetto Youth-Ology.

VP äger även skivbolaget 17 North Parade som ägnar sig åt återutgivningar. I år kan bolaget stoltsera med fantastiska samlingar från producenterna Winston ”Niney” Holness, Winston Riley och Joe Gibbs.

Men det är hos de mindre skivbolagen man hittar de verkligen guldkornen, de som inte ens är med på bruttolistan för en reggae Grammy.

Exempelvis släppte Rockers Revolt Pama Internationals nya platta och Twinkle Brothers släppte Praises To the King på Reggae On Top.

Skivbolaget Pressure Sounds finns som vanligt med när man ska ranka årets bästa återutgivningar. Under 2009 släppte skivbolaget fyra fullängdare, samtliga av exceptionellt hög kvalitet.

Reggaemani listar nedan årets tio bästa plattor samt de fem bästa återutgivningarna. Andra har också dragit igång decembers listhysteri, men i de rankningarna lyser reggaen med sin frånvaro.

Årets tio bästa plattor (Spotify-lista)

10. Nereus Joseph – Real Rebels Can’t Die
Brittiske Nereus Joseph har varit med sedan 70-talet och levererar roots av hög klass. Stundtals blir plattan för mjuk, men sammantaget är det en lysande skiva.

9. Takana Zion – Rappel à l’Ordre
Stark andra platta från afrikanske sångaren Takana Zion. Mycket slagverk, körer och Takana Zions hesa stämma bidrar till en skön stämning.

8. Franz Job – Babylon Is Dead
Lilla karibiska ön Tobago visar sig kunna mer än calypso. Franz Job förvaltar 70-tals roots väl och merparten av låtarna följs av en dubversion signerad Dougie från brittiska Conscious Sounds.

7. Various artists – Roots Garden Records Showcase Part 2
Nick Manasseh har producerat Earl 16, Freddie McGregor, Ras Zacharri och Danny Red. Fyra låtar som följs av en dubversion. Nick Manasseh är en innovativ producent och han lyfter gubbar som Earl 16 och Freddie McGregor till nya höjder.

6. Omar Perry – Can’t Stop Us Now
Lee Perrys son levererar stark uppföljare till debuten från 2007. Nya och uppfräschade gamla riddims samsas med Omar Perrys ömsom mjuka ömsom hårda singjay-stil.

5. Soothsayers Meet The Red Earth Collective – One More Reason
Londonbaserade gruppen Soothsayers har bjudit kända och okända sångare till en platta med många musikaliska influenser. Här samsas afrorytmer med klassisk reggae.

4. Sojah – Modern Revolution
Brödrapar – Konshens och Delus – som kompletterar varandra väl. Konshens är nog mest känd för sitt soloarbete, men den här plattan överträffar allt han gjort på egen hand.

3. Chezidek – I Grade
En av reggaevärldens mest ojämna sångare lyckas tack vare stark produktion leverera en värdig uppföljare till 2007-års Inna di Road. Samtliga låtar finns även i dubversion.

2. King General Re Encounters The Bush Chemists – Broke Again
King General släppte en uppskattad platta i mitten av 90-talet, men gjorde därefter inte mycket väsen av sig. Nu är han tillbaka med 80-talsdoftande rytmer signerade The Bush Chemists. Varje låt följs av en dubversion.

1. Lorenzo – Movin’ Ahead
Efterlängtad debut producerad av franska Irie Ites. Innehåller en bra blandning av hårt och mjukt, lugnt och energiskt.

Årets fem bästa återutgivningar (Spotify-lista)

5. King Tubby & The Clancy Eccles All Stars – Sound System International
Skivbolaget Pressure Sounds har återigen lyckats hitta en undangömd skatt. Tung dub på några av Clancy Eccles bästa riddims.

4. Gideon Jah Rubbaal – Free Us Now
Okänd roots-sångare i samma skola som Burning Spear. Apokalyptiskt och mörkt i klassisk 70-talstappning.

3. The Rastafarians – Orthodox
Amerikansk grupp som spelade in en platta för därefter försvinna. Påminner en del om brittiska banden Black Roots och Steel Pulse.

2. Delroy Wilson – Dubplate Style
En av reggaens bästa sångare och på den här plattan samsas han med tuffa mixar från Prince Jammy.

1. Various – Joe Gibbs 12” Reggae Discomix Showcase Vol. 1 – 3
Svåråtkomliga discomixar producerade av Joe Gibbs. Sammanlagt 33 låtar med sångare och deejays som turas om på samma riddim.

I helgen presenteras 2009-års bästa mixar, och där finns två svenska soundsystems med.


Filed under Krönikor

Nya samling med Joe Gibbs discomixar håller hög klass

Den nya trilogin Joe Gibbs 12” Reggae Disco Mixes från skivbolaget 17 North Parade är en säker investering för många reggaefans. Hela 33 låtar ryms på de tre skivorna som spänner från sent 70-tal till tidigt 80-tal.

Skivbolaget 17 North Parade har tidigare släppt flera samlingar med discomixar – låtar som innehåller ursprungsversionen och en deejay-eller dubversion – producerade av Joe Gibbs, exempelvis Dennis Brown & The DJ’s och Culture & The DJ’s. Båda vann mycket på att de innehöll flera extremt svåråtkomliga låtar. De förlorade dock en hel del på den taskiga mastringen, som innebar att ljudet bitvis var klart undermåligt.

Men på ljudpunkten har skivbolaget nu lärt sig en läxa. Visst, det är fortfarande inte klockrent, men en tydlig förbättring jämfört med plattorna från Dennis Brown och Culture.

Låtmaterialet håller hög klass. Här finns flera klassiska låtar som är lätta att få tag på i originalutförande, men vars discoversioner många gånger krävt både ljus och lykta för att spåras upp. Många har exempelvis kanske hört Cornell Campbells Boxing Around eller Cultures Innocent Blood, men sannolikt inte deejayversionerna Look How She Fat med Lee Van Cleef eller Rock It Up med U-Brown.

Det senaste åren har det kommit många samlingar med discomixar från flera kända producenter. Exempelvis har skivbolaget Greensleeves gjort en hjältebragd genom att släppa sina 12” Rulers med material från producenter som Augustus ”Gussie” Clarke, Jah Thomas och Linval Thompson.

Förhoppningsvis är det här en trend som fortsätter och att vi får se skivbolagen ge ut ännu fler samlingar med svåråtkomliga discomixar.


Filed under Recensioner

Tio år sedan Dennis Brown dog

Dennis20BrownEn av mina absoluta favoritartister är Dennis Brown, även kallad The Crown Prince of Reggae. För tio år sedan – endast 52 år gammal – gick han hastigt bort i sviterna av en hjärtattack. En kollapsad lunga är den officiella dödsorsaken.

Dennis Brown var under 70-talet en av världens största reggaeartister – helt i klass med Bob Marley, Burning Spear, Jacob Miller, Jimmy Cliff och Ken Boothe.

Legendariska Studio One var platsen där han började sin karriär. Coxsone Dodd satt bakom spakarna på hans två första fullängdare No Man is an Island och If I Follow My Heart. Märkligt nog gjorde de inget större avtryck i musikhistorien, och Dennis Brown valde att gå vidare.

Och det visade sig vara ett lyckokast. De kommande åren spelade han in hits som Black Magic Woman, Westbound Train och Cassandra. Producenten som lyckades att lyfta Dennis Brown var Niney – som med sparsmakade produktioner och tungt sväng i moll nådde bra kreativ höjd.

Det stora genombrottet kom genom skivan Visions of Dennis Brown. Joe Gibbs var producent den här gången och tillsammans levererade de hits som Money in My Pocket och So Jah Say.

Dennis Brown var en otrolig talang, och det ledde till att han fick möjlighetfront att spela in material tillsammans med alla heta producenter. Det visade sig också att han själv kunde hantera producentrollen och skivan Joseph’s Coat of Many Colours var en stor framgång.

Under 80-talet fortsatte Dennis Brown att leverera, bland annat genom ett hyllat samarbete med Gregory Isaacs.

Hade Dennis Brown fortfarande varit vid liv, så är jag övertygad om att han skulle fortsatt att vara en kreativ och drivande kraft inom reggaen.

Ladda in den här Spotify-playlisten så får en snabb inblick i några av mina favoritlåtar.

Leave a comment

Filed under Krönikor