Tag Archives: Laurel Aitken

Mellow Baku gör det mesta själv

En blandning av soul, jazz och reggae. Så beskriver brittiska sångerskan Mellow Baku sin musik. I maj är hon aktuell med debutplattan Patchwork Prophecies, som hon ger ut helt på egen hand.

Bortom hiphop influerad jamaicansk dancehall och elektrisk brittisk dubstep finns reggaeartister som hämtar inspiration från mjukare genrer som jazz och soul.

Brittiska sångerskan Mellow Baku är en sådan. Hon växte upp i en kristen familj med en mamma som ofta och gärna sjöng både blues och jazz.

– Jag växte upp i ett hem utan vare sig tv, radio eller populärmusik. Att sjunga och spela gitarr var därför naturligt för barnen. Det är det enda liv jag känner till, säger Mellow Baku.

Hon var en av de starkast lysande stjärnorna på gruppen Soothsayers platta One More Reason från i fjol. Mellow Baku hade tuff konkurrens från andra gästartister, men sjöng ändå dreadsen av legender som Johnny Clarke, Michael Prophet och Linval Thompson.

One More Reason är en både jazzig och bluesig historia. Något som passar Mellow Baku perfekt, eftersom även hennes egen musik drar åt det hållet.

– Jag gillar det naturliga soundet man får om man använder bas, trummor och klaviatur. Det ska också helst vara akustisk bas eftersom det ger en varm känsla, menar Mellow Baku.

Hon säger att reggaerytmer är oslagbara för att skapa ett tungt groove, men att jazz och soul ger mer spelrum.

– Jazz och soul ger oändliga möjligheter att jobba kreativt med melodi och bas. Men jag är också inspirerad av världsmusik eftersom den är så mångsidig, berättar Mellow Baku.

Hon gör det mesta själv och har en tydlig DIY-attityd. På debutplattan Patchwork Prophecies, som släpps i maj, har hon skrivit nästan allt material själv. Dessutom säger hon sig inte behöva något skivbolag i ryggen.

– Det enda jag behöver är spelningar och möjligheten att sälja mina låtar. Jag har inte hittat något skivbolag ännu som gör det bättre än jag själv, utan att påverka kreativiteten. Men visst, hittar jag något som passar så vet man aldrig, säger Mellow Baku.

Patchwork Prophecies medverkar flera prominenta musiker, bland annat Steve Nutter och David Anderson, som tidigare spelat med skalegenden Laurel Aitken. Även hennes syster Michie One dyker upp på en av låtarna.

Fram till nu har hon haft fullt upp med att spela in material till debuten och härnäst hägrar spelningar för att marknadsföra materialet.

– De senaste fem åren har jag arbetat som sångerska för andra band på spelningar både live och i studio. Nu håller mitt bokningsbolag på att ordna spelningar för 2010 och 2011. Förhoppningsvis får jag möjlighet att även besöka Sverige, avslutar Mellow Baku.

Sex snabba till Mellow Baku

Bästa artist/grupp?
Bob Marley och Black Uhuru

Bästa reggaeplatta?
Exodus med Bob Marley och Sensemilla med Black Uhuru

Favoritgenre?
Roots och allt som har en spirituell eller dub vibe

Bästa reggaeproducent?
Lee”Scratch” Perry

Bästa skivomslag?
Originalomslaget till The Wailers Catch A Fire

Bästa rytm?
World A Reggae/World Jam och Sleng Teng

1 Comment

Filed under Intervjuer

Den jamaicanska musikens inspiratörer

Clyde McPhatterHäromdagen skrev jag en krönika på Rebelmusic om kopplingen mellan reggae och de förenta staterna. Faktum är att även om USA har dåliga reggaegener, så har landet haft stort inflytande över den jamaicanska musikens utveckling, och reggaen härstammar i ett krokigt nerstigande led från tidig amerikansk r&b och storbandsjazz.

Amerikansk r&b dök upp på Jamaica på 50-talet genom handelsresande och säsongsarbetare. De som hade radio kunde också lyssna på favoriter som Nat ”King” Cole, Fats Domino och Clyde McPhatter genom amerikanska radiostationer. När populariteten började dala i USA och delvis övergå till rock n’ roll, bestämde sig de jamaicanska herrarna Prince Buster, Clement Dodd och Duke Reid för att producera sin egen r&b.

Den jamaicanska versionen påminde en hel del om sin amerikanska motsvarighet. Men upphovsmännen valde att också använda influenser från latin och mento (tidig jamaicansk musik som bygger på afrikanska rytmer) samt sångteknik och klassiska melodier från England och Irland. Eftersom flera av dåtidens musiker var jazzskolade andades dessutom vissa låtar swing och bebop.

Klassiker från den här perioden är exempelvis Boogie in My Bones med Laurel Aitken, Donna med The Blues Busters och Easy Snappin’ med Theophilius Beckford. Det finns även ett antal instrumentala rökare från The Blues Blasters och Duke’s Group.

Rocksteadyns intåg
Rocksteady-perioden i den jamaicanska musikhistorien var kort – 1966 till 1968. Men genren har haft ett enormt inflytande på hela reggaens utveckling. Under den här perioden fick basen och trummorna en ännu mer framträdande roll. Rocksteadyn är cool, lugn och melodiös, och tempot är långsamt.

Dessutom hade 60-talets soul ett betydande inflytande på rocksteadyn. I boken Reggae: The Rough Guide, av Steve Barrow och Peter Dalton, menar reggaeradiostjärnan och selectorn David Rodigan att soulsångaren Curtis Mayfield är ”godfather of reggae”. Och det stämmer nog rätt väl. Lyssna på klassiska jamaicanska falsettsångare som Slim Smith, Ken Parker och Pat Kelly, så är det tydligt varifrån de hämtat en stor del av sin inspiration.mavado

Rocksteadyn och dess rytmer byggdes till stor del kring dessa Curtis Mayfield-imitatörer och därför kan soulens – och inte minst Curtis Mayfields – bidrag till rocksteadymusiken inte överskattas.

Reggae, rocksteady och jamaicansk r&b delar en gemensam  kärlek  till amerikansk musik. Relationen har varat i över ett halvt sekel, och ännu brinner lågan. Nutida dancehallstjärnor som Mavado och Sean Paul för traditionen vidare genom framgångsrika jamaicansk-amerikanska samarbeten.

2 Comments

Filed under Krönikor