Tag Archives: Lutan Fyah

Reggae albums to look forward to in 2013

Most of the lists collecting best of 2012 are now published – Reggaemani has one more on the way though – and I guess most of us are looking forward to what to expect of 2013. Only a week of the new year has however passed, but I know I’m already thirsty for new albums. Luckily enough several album releases have been made public. Some confirmed, while some are rumours.

There are a number of big releases ahead and since last year was tasty, expectations are high and to be honest I’m quite excited, particularly about the full-length studio sets from Tarrus Riley, Captain Sinbad, Sizzla, Meta & The Cornerstones and Lutan Fyah.

Check the full list below and you’ll hopefully be as wound up as I am.

The list doesn’t cover reissues or compilations and is no particular order.

Anthony B
The recording of the album has just begun. It’s produced by Austria’s House of Riddim and will hopefully see the light of day in March.

Captain Sinbad
This veteran, old school deejay released his debut album with Henry “Junjo” Lawes back in the early 80’s and since those days he hasn’t recorded much. But last year he put out three must-have singles on Maximum Sound and producer Frenchie has announced that he and the Captain has something very special cooking.

Christopher Ellis
The son of the great Alton Ellis has had his debut album produced by Stephen and Damian Marley and that is certainly promising.

Dubtonic Kru – Evolution
Has been in the making for over a year and the recently released single Jah Love promises well.

Etana – Better Tomorrow
Etana’s much anticipated third album is mostly produced by young mastermind Shane C. Brown, who was responsible for Busy Signal’s highly praised Reggae Music Again released last year.

Iba Mahr
Together with Chronixx Iba Mahr is one of the most promising young talents from Jamaica and hopefully he’ll be able to deliver on a full album set.

Hyped Jamaican singer that has been taken under the wings of producer Rory Stonelove and her latest single Jungle showcases an interesting jazz-influenced talent.

Jesse Royal
One of the strongest singjay’s from the XTM. Nation camp, led by the late and great producer Phillip “Fattis” Burrell’s son Kareem Burrell.

Lutan Fyah
The always reliable VI-based producer Tippy I of I Grade Records is putting finishing touches to an album with the prolific Jamaican chanter. Collaborations between Jamaica and the Virgin Islands are usually interesting and this will probably not be an exception.

Meta & The Cornerstones – Ancient Power
After his debut album Forward Music – released in 2008 – he was dubbed the African Bob Marley by the New York Times. This follow-up album was recorded and produced in Jamaica and has lots of great collaborations – Capleton, U Roy and Damian Marley. It was supposed to have hit the streets last year, but was pushed forward to March 2013. I’m confident it was worth the wait.

Morgan Heritage – Here Come the Kings
In August last year the royal reggae family released their first new studio recordings in years and at the same time they announced a new album, a set due in March.

Early last year Tippy I announced a dub reworking of Nazarenes’ album Meditation released in April, but it was pushed forward due to albums from Ras Batch and Lutan Fyah.

Has almost finished his brand new album with House of Riddim and it’s set for release in March.

Protoje – 8 Year Affair
Protoje has once again teamed-up with his producing cousin Don Corleon for the follow-up to his highly regarded debut album 7 Year Itch released two years ago.

Queen Ifrica – Play Day
The fierce queen of contemporary reggae has released two scorching albums and several top notch singles, of which Tiad of da Supm Ya is the latest and certainly proves she’s still a force to be reckoned with.

Every Sizzla album is met with huge anticipation, but when I heard he had recorded an album with Australian producer Mista Savona to be released in 2013 I got a little more excited than usual.

Snoop Lion
I was not the only one that got a big surprise when hip-hop superstar Snoop Dogg turned Snoop Lion and dropped three Major Lazer produced singles, of which two were well-above average. Let’s now wait for the album and see if this is a marketing gimmick or not.

Tarrus Riley
His new studio album follows last year’s acclaimed acoustic set and is supposed to hit the streets in May.

Leave a comment

Filed under Columns

Harmonious debut album from Sara Lugo

German songstress Sara Lugo made a strong impression on Naptali’s debut album Long Journey put out last year.

And the tune And They Cry is also featured on Sara Lugo’s own debut album What About Love, an eclectic album filled with airy jazz arrangements, one drop riddims and R&B and hip-hop beats.

Sara Lugo has a pure and effortless voice with a delicate phrasing. It is a jazzier Alaine or a reggaefied Erykah Badu.

She is an excellent and versatile singer. Just listen when she reaches the high notes in Maybe or when she takes on a singjay approach in One of These Days, a tune with a piano hook reminiscent of hip-hop classic Still D.R.E.

The album has been overseen, and is mostly produced, by German mastermind Umberto Echo and the musicianship is excellent. It is handled with love and affection.

This is an infectious and harmonious album to keep you company on warm summer nights.


Filed under Record reviews

Lutan Fyah rocked Stockholm

Last night Jamaican singjay Lutan Fyah performed in Sweden for the third time. Last time he was here he did a decent performance at Uppsala Reggae Festival. That time he lacked energy and the setting wasn’t the best since he took stage early in the evening when it was still quite bright outside.

This time he performed at a small venue packed almost to the max.

He took the stage at 11.30pm. A vision in orange, starting off with a furious version of Ungrateful on the Cardiac Bass riddim. This tune is usually close to a ballad, but backing band House of Riddim turned the chorus into a dancehall frenzy.

Lutan Fyah oozes confidence on stage and gets a warm response from the crowd throughout the night, such as when the whole place joins in on the chorus of Rasta Still deh Bout.

He is an excellent performer and can easily go from growling to singing. And this is one of the reasons why an almost 90 minute long concert never gets dull – the versatility of the material.

He mixes sweet ballads with hardcore deejaying where he bolts across the stage with his knees up to his chin. And House of Riddim is a certainly a very capable band that easily turns each song into something new and fresh. They also know how to travel on some psychedelic dubwise excursions.

In the hip-hop tinged One Life on the Clockwork riddim and Come Over on the Minor riddim the crowd reaches climax. And when Lutan Fyah walks off stage at close to 1.00am Kägelbanan is like a sauna. The only thing that I miss is Save the Juvenile, probably still Lutan Fyah’s best song.

1 Comment

Filed under Concert reviews

Strictly Roots & Culture Mix – An Irie Ites Special

Det har varit mycket franskt på Reggaemani nyligen. Senast en artikel om den franska reggaescenen och innan dess en intervju med producenttrion Irie Ites, med bas i Le Mans ett par mil utanför Paris.

Och det röd/vit/blå fortsätter. Irie Ites är nämligen föremål för Reggaemanis nya mix Strictly Roots & Culture Mix – An Irie Ites Special.

Mixen innehåller 23 tunga låtar med elaka one drop rytmer, varav en också byggts om till hiphop-version.

Veteraner samsas med nykomlingar. Vad sägs om Louie Culture, Perfect och det ungerska stjärnskottet Sena, som för övrigt stod för förra årets bästa låt Outcry In The City. Det här är modern roots reggae när den är som allra bäst.

Precis som på den förra mixen är det inga fullständiga låtar. Gillar du något, så är låtarna lätta att hitta både på mp3 och cd. Vissa låtar finns också på 7″.

Ladda ner mixen här eller via länken nedan (högerklicka och spara som).

Strictly Roots & Culture Mix – An Irie Ites Special

Artist – låttitel (rytm)

1. Lorenzo & Chezidek – Mr. Officer (Roots & Culture)
2. Jericho – Mr. Dub Officer (Roots & Culture)
3. Lukie D – Laugh (Zion)
4. Turbulence – Rastafari Livity (Zion)
5. Mafia & Fluxy – Zion riddim (Zion)
6. Chezidek – Powers of the Lion (Borderline)
7. Lutan Fyah – Bun Dem (Borderline)
8. Lorenzo – Trod in the Valley (Borderline)
9. Mafia & Fluxy – Borderline riddim (Borderline)
10. Ras McBean – We Never Tell Dem (Down In Jamaica)
11. Perfect – Light This Joint (Down In Jamaica)
12. Mafia, Fluxy & Dean Fraser – Down In Jamaica riddim (Down In Jamaica)
13. Sena – Rebel Woman (Only Solution)
14. Suga Roy & Conrad Crystal – Nuff Time (Only Solution)
15. Calvin So So Francis – Only Solution Dubwise (Only Solution)
16. Sizzla – Sow More Love (Rocking Time)
17. Louie Culture & Malijah – Hills Farmer (Rocking Time)
18. Gussie P – Rocking Time Dubwise (Rocking Time)
19. Chezidek – Bun Di Ganja (Strange Things)
20. Sena & Ras McBean – Travelling So (Strange Things)
21. Calvin So So Francis – Strange Dub (Strange Things)
22. Sena – Strange Days (Strange Things Hiphop)
23. Pressure, Spectacular, Cali P, Keefaz & Don Pako (Flex Remix) – In the Clash Tonight (Strange Things Hiphop)


Filed under Mixar

Sånglektioner för Gyptian

Gyptians senaste singel Hold Yuh klättrar på listor världen över. Det är en trevlig historia med en sällsynt catchy pianoslinga.

Ungefär samtidigt som Hold Yuh nådde skivdiskarna passade producenten Kemal ”Flava” McGregor på att släppa en samling Gyptian-låtar från de senaste åren.

Revelations heter samlingen och innehåller 14 låtar som alla bär tydliga spår av Kemal McGregors produktionsstil – mjuk och lugn med tydlig balladkänsla. Inga tuffa dancehallrytmer eller galna idéer med andra ord.

Jag har förstått att Kemal McGregor är en uppskattad producent och att Gyptian är en populär sångare. Men jag hajar inte deras storhet. Den här plattan är osannolikt ojämn, och mycket handlar om Gyptians röst som sällan håller genom en hel låt. Ojämnheten kan bero på att det är en samling låtar från olika perioder, men det ursäktar ändå inte.

Ett antal av låtarna håller hög klass, exempelvis titellåten Revelations, en uppdaterad version av Fade Away rytmen, och Rude Boy Shuffling, en duett med Duane Stephenson som sjunger skjortan av Gyptian.

Men det finns gott om dikeskörningar och många vita linnekostymer. Exempelvis sötsliskiga Togetherness, ett samarbete med Chezidek, Norris Man, Lutan Fyah och Perfect. I singjaypartierna funkar den, men när Gyptian och Chezidek står framför mikrofonen så undrar jag vilket fyllo som gav dem skivkontrakt. Det finns kanske någon form av innerlighet i deras röster, men den kommer inte till sin rätt här.

Gyptian måste hantera sin röst med yttersta varsamhet. Ska han leka Usher och waila behöver han träffa en sångpedagog eller en arbeta med en producent som vet var han ska sätta stopp.

Leave a comment

Filed under Recensioner

Tredje gången i år för Lutan Fyah

I förra veckan släpptes Lutan Fyahs nya skiva med den anspråkslösa titeln The King’s Son. Tidigare i år släpptes plattorna African Be Proud och Justice. Och i december 2008 släpptes singelsamlingen Africa. Lutan Fyahs utgivningstakt påminner alltmer om Sizzlas hyperproduktion.

Singelsamlingen Africa var med sina 30 spår en ojämn historia. Likaså den hip-hop inspirerade African Be Proud. Det starkaste kortet av hans senaste album är Justice, som producerades tillsammans med amerikanska Philadub.

The King’s Son innehåller 13 låtar, däribland The Motherland Calling, en version av 2007-års Ras Shiloh-samarbete Mama Africa. Plattan uppges endast finnas tillgänglig via download och kan exempelvis köpas genom Juno.

Leave a comment

Filed under Nyheter

Reggaemani på Obaren i Stockholm

November kan ju vara en trist månad, men reggae kan bota den tråkigaste dysterkvisten. På fredag den 20 november från 18-tiden spelar Reggaemani skivor på Obaren i Stockholm. Det blir modern roots och dancehall, några gamla godingar och annat spännande.

Ta med en polare eller varför inte kollegan med för mycket övertid. Busy Signal, Delroy Wilson, Lutan Fyah och Burro Banton kräver ett danssteg eller två. Snör skorna och slira förbi Obaren.

Nyfiken på musiken redan nu? Ladda in den här Spotify-playlisten och håll ut till fredag.


Filed under Nyheter

Lutan Fyah gör cross-over försök

LutanLutan Fyahs African be Proud är en temaplatta som vill vara mer än en reggaeskiva.

Temat för African be Proud är svarta talföra män som kämpade för medborgerliga rättigheter. Skivans första del inleds av jamaicanske profeten Marcus Garvey, medan den andra delen inleds av amerikanske medborgarrättskämpen Malcolm X.

Plattans första sex låtar, som följer talet av Marcus Garvey, är roots reggae. De fem sista, som följer talet av Malcolm X, är kraftigt hip hop-influerade. De två talen symboliserar naturligtvis låtarnas karaktär, men Lutan Fyah hade gärna fått skippa Malcolm X till förmån för exempelvis Haile Selassie. Att blanda hip hop med reggae blir nämligen sällan en särskild lyckad kombination. Många har försökt, få har lyckats.

Många, däribland jag, har sett fram emot en ny platta från Lutan Fyah. Sedan uppskattade Phantom of War från 2006 har han släppt en stor mängd singlar av varierande kvalitet (flera utgivna på förra årets singelsamling Africa). Själv hade jag hoppats på några nya Save the Juvenile eller Rasta Still de Bout, men erbjuds istället ordinär roots, som dessutom lider av en kraftig överanvändning av rockgitarriff. Av reggaelåtarna imponerar endast Long Road och tidigare utgivna Fall Hard på grymma Rastar riddim.

De fem hip hop-inspirerade låtarna blir varken hackat eller malet, och endast gräshyllningen High Grade tillsammans med Spectacular fungerar.

Jag hade höga förväntningar på den här plattan och blir lite bekymrad över att Lutan Fyah inte nådde ända vägen fram. Lite experimentlusta skadar aldrig, men det behöver vara mer inspirerat än så här.


Filed under Recensioner

Decenniets 100 bästa reggaelåtar

Förra veckan läste jag en krönika av musik- och nöjesjournalisten Fredrik Strage. Krönikan handlade bland om att han på uppdrag av nya musiktidningen Novell tagit fram en lista på de 100 bästa låtarna under 2000-talet. Vid en kortare reflektion kändes uppgiften oöverstiglig.

Antalet låtar som producerats sedan 2000 måste vara ofantligt. Hur kan det vara möjligt att välja ut hundra låtar bland flera miljoner?

Jag funderade en stund och kom fram till att om Fredrik Strage och hans kollegor kan, så kan väl även jag. Och för min del borde det ju bli betydligt lättare eftersom jag avgränsar mig till reggae.

Men sen slog det mig att det finns nog ingen musikgenre som är lika hyperproduktiv som reggaen. Det känns ibland som att det går två eller tre reggaelåtar på varje rock- eller popsingel. Alltså – även reggaeutbudet är ofantligt. Så när jag satte mig och skulle gå igenom all reggae jag har som producerats under 2000-talet, så tedde sig uppgiften återigen övermänsklig.

Men skam den som ger sig. Det visade sig att sovrandet bland, och lyssningen av, hundratals låtar faktiskt var en rätt angenäm uppgift. Jag fick tillfälle att bekanta mig med låtar som jag inte lyssnat på under flera år, samtidigt som jag hade möjlighet att höra hur reggaen skiftat under decenniet.

Listan är naturligtvis helt subjektiv. Min lista har slagsida mot roots snarare än dancehall och lovers, och till skillnad från Fredrik Strages lista har jag inte med några svenska artister. Jag har inget otalt med svensk reggae, men har aldrig satt mig in i den svenska scenen. Därför lyser exempelvis Svenska Akademien, Governor Andy och Kultiration med sin frånvaro.

Att vaska fram de 100 bästa låtarna är en svår uppgift i sig, men det riktiga petiga arbetet börjar när man ska ranka alla fantastiska alster decenniet har genererat.

Så, vilken reggaelåt är egentligen 2000-talets bästa? Scrolla ner vettja, men jag kan redan här skvallra om att den lycklige – enligt min krönika på Skivkoll för något år sedan – gjorde 2007-års bästa låt. Vem kunde ana redan då att han skulle toppa även den här praktfulla listan.

100. Alpha Rowen – Weak Heart Rasta (2005)
99. Buju Banton & Wayne Wonder – Reunion (2000)
98. Sean Paul – Never Gonna Be the Same (2005)
97. Lorenzo – Always Delivers (2005)
96. Alborosie – Herbalist (2006)
95. Jahmali – Roadblock (2007)
94. Burro Banton – Badder Dan Dem (2007)
93. Michael Rose – Steppin’ Out of Babylon (2005)
92. Warrior King – Breath of Fresh Air (2001)
91. Konshens – How Does it Feel (2008)
90. Natty King – Dem a Fight (2007)
89. Louie Culture – The Uprising (2004)
88. Ras Shiloh – Crying for Freedom (2006)
87. The Dynamics – Music (Dub Edit) (2007)
86. I Wayne & Deva Bratt – Dart to Them Heart (2007)
85. Etana – Roots Chariot (2008)
84. Fantan Mojah – King of Kings (2005)
83. Michael Rose – Zion Dub (2007)
82. Chezidek – Bun di Ganja (2009)
81. Natural Black – Far From Reality (2005)
80. Warrior King – Oh What a Feeling (2007)
79. Junior Kelly – Deeper (2004)
78. Lorenzo – Trod in the Valley (2006)
77. Natty King – Blood Shed (2006)
76. Anthony Cruz & Marlene Johnson – Africa (2008)
75. Dezarie – Poverty (2003)
74. Gyptian – Sensi (2006)
73. Queen Ifrica – Keep it to Yourself (2008)
72. Turbulence – Show Some Love (2005)
71. Richie Spice – Di Plane Land (2008)
70. Anthony Cruz – Rumours and Lies (2007)
69. Natty King – Roun’ the Corner (2009)
68. Johnny Osbourne – Black Starliner (2005)
67. Gyptian – This Love (2008)
66. Omar Perry – Man Free (2008)
65. Michael Rose – Them a Look (2007)
64. Natural Black – Jah Will Never Leave Us (2006)
63. Rebellion the Recaller & Ken Boothe – Pure and Strong (2008)
62. Zareb & Fantan Mojah – Authentic Love (2005)
61. Ras Mac Bean – Long Time (2004)
60. Estelle & Joni Rewind – Uptown Top Ranking (2002)
59. Echo Ranks – Wickedness Increase (2008)
58. Peter Hunnigale – This is Life (2008)
57. Tami Chynn – Over and Over (2007)
56. Gyptian – Serious Times (2005)
55. Junkyard Productions – Sister Let Him Go (2005)
54. Sena – Outcry in the City (2009)
53. Morgan Heritage & Bushman – Mek Wi Try (2005)
52. Jahmali – Serious Question (2008)
51. Michael Rose – Shoot Out (2008)
50. Collie Buddz – …Come Around (2006)
49. Admiral T – Muzik (2006)
48. Alborosie – Rastafari Anthem (2007)
47. Jahmali – On Our Guard (2004)
46. Capleton – Dem Doom (2006)
45. Prezident Brown – Generation Next (2004)
44. Busy Signal – Jail (2008)
43. Da’Ville – My Grade (2005)
42. Jah Mason – Man to Man (2008)
41. Fantan Mojah – Dun Dem (2007)
40. Anthony Cruz – Halfway Tree (2006)
39. Assassin – Child Molester (2008)
38. Ginjah – Never Lost My Way (2008)
37. Duane Stephenson – August Town (2007)
36. Zareb – Burn Dem Red (2007)
35. Alborosie & Junior Reid – Kingston Town (Remix) (2007)
34. Tarrus Riley – Love Created I (Marcus Teaching) (2008)
33. Fantan Mojah & Mr. Flash – Rastafari is the Ruler (2005)
32. Ras Shiloh & Bascom X – The New Rising Day (2007)
31. Busy Signal – Hustling (2008)
30. Alaine – Heavenly (2006)
29. Chezidek – Call Pon Them (2007)
28. Morgan Heritage – Nothing to Smile About (2008)
27. Michael Rose – No Burial (2005)
26. Natural Black – Big Up Mi Place (2006)
25. Burro Banton – Garrison (2007)
24. Bushman – Creatures of the Night (2004)
23. Lutan Fyah & Spectacular – Kill Dem Sound (2006)
22. Tarrus Riley – Protect Yu Neck (2007)
21. Ras Mac Bean & Morgan Heritage – Lion is King (2004)
20. Pama International & Michie One – Highrise (2008)
19. Chezidek – Leave the Trees (2004)
18. Michael Rose – Freedom (2007)
17. Alozade, Mr. Vegas & Hollow Point – Under Mi Sensi (2002)
16. Edge Michael – Delilah (2007)
15. Luciano – Come Down Father (2004)
14. Mavado – On the Rock (2008)
13. Queen Omega – Jah Dawta (2008)
12. Marlon Asher – Ganja Farmer (2006)
11. Prezident Brown – Wonders Never Cease (2008)
10. Mr. Easy – Strangest Thing (2007)
9. Lukie D – Stand Firm (2006)
8. Alborosie & Michael Rose – Waan the Herb (2007)
7. Chezidek – Inna di Road (2006)
6. Ras Mac Bean & Lorenzo – Forgive Them Jah (2004)
5. Ras Shiloh & Lutan Fyah – Mama Africa (2007)
4. Pressure & Beres Hammond – Putting up Resistance (2008)
3. Lutan Fyah & Josie Mel – Rasta Still deh About (2004)
2. Lutan Fyah – Save the Juvenile (2006)
1. Natty King – Real Herbalist (2007)

Ta del av de låtar på listan som finns på Spotify genom att ladda in den här länken.


Filed under Krönikor

Blandad kompott på Uppsala Reggae Festival

URF-2009Än en gång lyckades festivalledningen ringa in gräddan av de främsta artisterna inom roots och dancehall. Reggaeälskare har under veckan kunna njuta av högdjur som Ky-Mani Marley, Alpha Blondy och Busy Signal.

Temperaturen var hög – på scenen, i publiken och i luften. Flera av de artister som uppträdde under lördagen, festivalens sista dag, hade flyt med både väder och publik. Nåja, nästan alla i alla fall.

På den stora scenen inleddes eftermiddagen med Governor Andy som med sin käcka folkparksreggae fick scenen och publiken att gunga. Hyfsat mycket folk hade tiden till trots flockats framför scenen för att se en av Sveriges främsta reggaeartister.

Det var många som försvann efter att Guvernören lämnat scenen, och tyvärr visade det sig att de flesta inte brydde sig om att komma tillbaka till området förrän flera timmar senare. När veteranerna Inna de Yard Allstars klev upp på scenen var det pinsamt tomt framför de numera grånande gubbarna Cedric Myton, Linval Thompson, Earl “Chinna” Smith och Kiddus I samt deras två yngre kollegor.

Gubbarna i Inna de Yard Allstars har tillsammans en diger meritlista som spänner över fyra decennier och de är sannolikt vana vid en större och betydligt mer aktiv publik – något som blir uppenbart när bandledaren Earl “Chinna” Smith  i konsertens inledning förtvivlat försöker få igång allsång under klassiska Soul Syndicate-låten Mariwana. “You can be arrested for smoking it, but not for singing about it!“. Det hela slutar med vad som ser ut som en rejält förbannad bandledare som lämnar scenen, för att efter en sekund eller två vända tillbaka och dra igång vad som blir en makalös spelning med både klassiska och mer okända låtval.

Etana är kvällens “Concious Lady”. Hon debuterade 2006 och har sedan dess släppt ett bra debutalbum och en rad starka singlar. Hennes röst kan utan problem konkurrera med souldivor som Beyoncé och Alicia Keys. Det kan däremot inte hennes utstrålning. Etana är en vacker men grå mus när hon kommer ut på scenen, och lyckas inte förmedla styrkan i väl valda låtar som Jah Chariot och I’m Not Afraid. Det hela blir dessutom pajigt i duetten Blessings. Originalet är tillsammans med Alborosie, men här framför hon den med den manliga delen av körduon. Och resultatet är allt annat än imponerande.

Musikerna som backar Etana stannar ett par timmar på scenen. De är nämligen band till efterföljande Lutan Fyah och Busy Signal.

Dessa två deejays river ner stora applåder när de kliver på scenen efter Etana.

Lutan Fyah är på Uppsala Reggae Festival för tredje gången. Och det är lätt att förstå varför festivalledningen vill ha honom tillbaka. Han river rappt och energiskt av hit efter hit, men avslutar tyvärr med att köra två korta versioner av favoriterna Save the Juvenile och Rasta Still de Bout.

Lutan Fyah påminner om en duracellkanin när han springer fram och tillbaka över scenen, men är ändå i en betydligt lägre energidivison än Busy Signal som greppar micken efteråt.

Busy Signal kan närmast liknas vid en duracellkanin på speed. Han hoppar jämfota, knäböjer, springer fram och tillbaka i en fart som för tankarna till Jamaicanska sprintern Usain Bolt. I all denna fart levererar han hittar som Unknown Number, Jail, Badman Place och Hustlin’ på tunga Baddaz Riddim. Han gör även ett annorlunda coverval – Nightshift av The Commodores passar förvånansvärt bra i dancehalltappning.

Få grupper har haft ett sådant stort inflytande på reggaemusiken som legendariska The Heptones. Eller kanske snarare gruppens frontman Leroy Sibbles. Det var han som startade gruppen, det var han som var leadsångare och det är han som är ansvarig för otaliga klassiska låtar och riddims från skivbolaget Studio Ones storhetstid i slutet på 60-talet.

Och det här är hans kväll. Det märks tydligt i sättet han med järnhand styr bandet och sin Heptones-kollega Barry Llewellyn. Men han har kul och trivs trots att arrangörerna petat in bandet på tältscenen medan pojkarna i T.O.K tar huvudscenen i anspråk.

Leroy Sibbles bjuder på en kavalkad av hittar från 60-talet och försätter den lite åldriga publiken i ett glädjerus. Jag hade dock gärna hört några alster från perioden tillsammans med Lee Perry.

Kvällen avslutas med ivorianen Alpha Blondy som är här för andra gången. Även han har varit i reggaebranschen länge och har gett ut en rad starka plattor. Till kvällens spelning har han tagit med sig bandet Solar System, som för att förstärka världsmusikkänslan består av musiker från jorden runt. Tyvärr verkar de ha hittat gitarristen i något glamrockband i Tyskland. Han har nämligen inga som helst problem att riva av ett och annat meningslöst och glammigt gitarrsolo i tid och otid.

Alpha Blondy gör en vad som i vissa delar känns som en rutinspelning. Visst, energin finns där, och låtvalen också. Men jag saknar inlevelse.

Kanske har det med mig att göra. Efter nära nio timmar på ett festivalområde som på kvällen närmast liknar en ungdomsgård, så lockar annat än ringande mobiltelefoner, irriterande visselpipor och ölluktande kläder.

Vill du se festivalbilder och läsa mer om 2009-års festival? I så fall kan du spana in Reggae Galore och Rebelmusic som haft en diger rapportering från festivalområdet.


Filed under Recensioner