Tag Archives: Mad Professor

Dennis Bovell gives his vintage catalogue a dubwise treatment

The latest album release on the Pressure Sounds label is not the ordinary reissue. On Mek it Run UK musician, producer, arranger, singer and sound engineer Dennis Bovell has selected rare vintage titles from his archive for a brand new dubwise treatment. Put it simply – it’s new mixes of vintage tracks.

Dennis Bovell is perhaps the most interesting and versatile reggae musician from the UK ever. He has worked with lovers rock, heavy roots, dub, soul, punk and even produced an album with legendary Nigerian afrobeat pioneer Fela Kuti.

Mek it Run contains 16 cuts originally recorded in the 70’s and early 80’s with renowned musicians Drummie Zeb, Tony Gad, Jah Bunny and John Kpiaye. The new mixes were done over at Mad Professor’s studio because, as it is stated in the CD booklet with words by Steve Barker, “he knew the Professor had every gadget under the sun” and he also wanted to use “a whole range of outboard gear from old analogue to the latest digital sets.”

The imaginative mixes feels and sounds like they were done in the 70’s, and 14 of the tracks contain little or no vocals. The other two are I Roy vocal tracks, of which one – Burden – is a version of the gospel standard Down by the Riverside. Of course the album also features its dub companion Cross to Bear.

Dennis Bovell’s and I Roy’s relation started in the late 70’s when the deejay visited UK and toured with Matumbi, Dennis Bovell’s band at the time. Together they recorded the early reggae/rap album Whap’n Bap’n for Virgin, and Mek it Run collects the dub version of the title track titled Dub d’Cap’n.

Mek it Run contains lots of effects, sampled sounds and a beautiful sonic landscape and presents Dennis Bovell right up there with his Jamaican contemporaries such as King Tubby, Prince Jammy and Errol Thompson.

Leave a comment

Filed under Record reviews

A polished set worth reissuing

When talking about vintage UK roots reggae, groups such as Aswad, Steel Pulse and Misty in Roots usually come up. One of my all time favorite UK roots reggae outfits from the 70’s or early 80’s is however Bristol’s Black Roots, a group whose debut album from 1983 includes eight rock solid tunes.

Last year British label Bristol Archive Records teamed up with Black Roots’ own Nubian Records in order to drop the critically acclaimed Black Roots – The Reggae Singles Anthology, a set collecting several immensely strong tracks.

Now Bristol Archive Records have once more been allowed into the Black Roots/Nubian tape vaults.

This time it’s about a 25th anniversary deluxe CD edition of the group’s fourth album All Day All Night, a set where they teamed up with Mad Professor and moving away from their original sound for a more polished version, embracing new technology and production techniques to present a more – at the time – contemporary UK sound.

The music may have been brought up to date, but the lyrics concerned the same themes of social and historical justice that define the roots genre.

All Day All Night originally included twelve tunes, and this deluxe edition adds another six – five dub versions and an extended 12” mix of Pin in the Ocean
 
All Day All Night is certainly worth reissuing, even if it sounds a bit more dated than their earlier and more roots oriented material. But even if lavish synthesizers are overused on some tracks, you can’t go wrong with the breezy nonchalant vocals in Realize or the mighty horn riff in Pin in the Ocean.

Bristol Archive Records have as usual paid attention to detail and to complement the re-mastered music, the booklet includes many previously unpublished photos of the band.

Available now on CD and digital download.

Leave a comment

Filed under Record reviews

Pama Outernational dubbed to the bone

Legendary dub master Mad Professor has taken on Pama International’s latest album Pama Outernational released last year.

Pama International is known for their exquisite blend of 60’s soul and 70’s reggae with a modern edge. Their music is neither reggae nor soul. And that’s why this new album Rewired in Dub is so interesting. It’s like hearing a soul or disco album in dub.

Mad Professor has been producing and mixing since the early 80’s. He has worked with a broad range of artists – Max Romeo, punk rockers Rancid and soul songstress Sade to name a few. So he knows how to twiddle a knob and work with faders and delays.

And he has certainly done some great twiddling on Rewired in Dub. The main elements of the songs have remained intact and the other parts show up from time to time.

Just listen to the two versions of the up tempo track Happenstance that is stripped to the bone. Dubstance Dub with its great drumming and percussion and Orgon You Don’t with a lethal organ work. Dub A Disco, here titled Disco Dub, takes you to the 70’s club scene.

Mad Professor may have blown a few fuses when he dubbed this one, but the result is astonishingly well-wired.

Leave a comment

Filed under Record reviews

Perfekt introduktion till Chukki Starr

Chukki Starr, en engelsk singjay med rötterna på Jamaica, har förärats en Most Wanted-samling på Greensleeves. Det måste vara ett tecken på hans storhet. Andra Most Wanted-samlingar har nämligen förärats namn som Wailing Souls, Yellowman, Ranking Dread och Eek-A-Mouse. Chukki Starr är betydligt mer okänd än vad de är, men hans låtar håller emellanåt nästan lika hög klass.

Chukki Starr startade karriären i början av 90-talet som deejay på egna soundsystemet Echo Tone Hi Fi, tog vägen via Jamaica, för att komma tillbaka till London i mitten av 90-talet. Det var då saker och ting började ta fart. Han satte exempelvis igång att arbeta med producenterna Gussie P och Mad Professor, som även låg bakom debuten Ghetto Youth’s Livety från 1998, från vilken två spår hämtats till den här samlingen.

Most Wanted bygger även på material från plattorna Forever Shall Praise och From Crime To Kodesh samt ett antal svåråtkomliga tolvor och singlar, exempelvis Saxon-producerade Mark of the Beast och Sweet Meditation från Ruff Cutt.

Bäst blir det i Hard Fi Smile och Show Your Love som bygger på rytmerna World Jam respektive Tempo. Men det blir å andra sidan aldrig dåligt. Det här är en väl sammansatt samling med både dancehall och roots från en singjay som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet.

Leave a comment

Filed under Recensioner

Sean Flowerdew gör modern reggae med soul

Brittisk reggae har funnits nästan lika länge som jamaicansk. 60-talets Dandy Livingstone och Symarip ersattes på 70-talet av tunga rootsakter som Aswad och Steel Pulse. Under senare år har det varit något tystare kring den brittiska reggaescenen, även om den i alla högsta grad lever. Något Pama International, aktuella med sin sjunde platta, är levande bevis på.

Reggaemani skrev i en recension av nya plattan Pama Outernational att Pama International inte är en vanlig reggaegrupp. De är ett band, något i sig rätt ovanligt i reggaesammanhang. Inom reggaen lyfter man oftast fram enskilda artister och producenter, men sällan musikerna.

Men det som verkligen skiljer Pama International från andra reggaeakter är musiken. Visst, det är reggae, men rikligt kryddad med 60-talssoul och emellanåt någon discotakt.

– Jag älskar reggae från 60- och 70-talen, men även 60-talssoul. Jag är inte intresserad av modern musik och föredrar analog ljudbild framför det rena, precisa och välputsade. Äldre musik har mer personlighet och 70-talet var en oerhört kreativ period för studior och produktionsteknik. Man experimenterade mer. I dag med Pro Tools och datorer är det för lätt att göra musik och många är helt enkelt lata, säger Sean Flowerdew, grundare, producent, låtskrivare och keyboardspelare i Pama International.

Pama International startades för nästan tio år sedan. Sean Flowerdew hade fått nog av skivbolagen Sony och A&M, men ville fortfarande ge ut sin musik.

Han och sångaren Finny bestämde sig för att starta Pama International vid millennieskiftet. De hade känt varandra sedan 1988 när de spelade i ska-bandet The Loafers och senare i Special Beat, som bestod av medlemmar från 2-tonerävarna The Specials och The Beat.

– Finny är en briljant sångare och lätt att arbeta med. Jag kände att jag ville uppskatta musik igen och göra allt på mina egna villkor. Så Pama International föddes ur den idén, berättar Sean Flowerdew.

Sean startade sitt första skivbolag Staccato Records redan 1988. Åtta år senare drog han igång Jamdown Records, där Pama International kunde ge ut sina första skivor som ett led i bandets DIY-profil.

Men 2007 fick de kontrakt med legendariska skivbolaget Trojan.

– Under 2007 gav vi ut en platta på Trojan. Det var en ära, men de var inte särskilt duktiga på att göra affärer. Att arbeta med Trojan påminde mig om allt jag inte gillade med Sony och A&M eller skivbolag i allmänhet för den delen, säger Sean och fortsätter:
– De strävar efter medelmåttighet, och det fungerar inte.

Att driva skivbolag är ingen dans på rosor. Blood and Fire kastade in handduken för ett par år sedan och i förra veckan meddelade Motion Records att de gett ut sin sista skiva.

– Det blir svårare och svårare att sälja skivor, men att ha ett eget skivbolag är en lyx eftersom jag har möjlighet att göra saker i min egen takt och på mina egna premisser, berättar Sean.

Rockers Revolt heter skivbolaget Sean driver. De har utöver material från Pama International gett ut skivor med grupper som The Slackers, The Pietasters och Mungos Hifi. Ingen av de plattorna sålde särskilt bra, så numera ger Rockers Revolt endast ut material från Pama International.

I början av november släppte Pama International sin sjunde platta Pama Outernational. Utgivningstakten för gruppen har varit hög ända sedan starten, så sent som i december 2008 släppte de sin förra fullängdare Highrise Campaign.

På nya albumet medverkar kända namn som Lynval Golding och Sir Horace Panter från The Specials. Sean Flowerdew delar producentansvaret med John Collins, mannen bakom The Specials hyllade Ghost Town.

– John har inte producerat särskilt mycket musik. Han gjorde dock Ghost Town-EP:n med tre extremt välproducerade låtar. Men han älskar ungefär samma reggae som jag och har byggt sina egna effekter. Jag spelade in och arrangerade plattan och gav sedan materialet till John. Han har verkligen öra för att skapa de rätta ljudbilderna, menar Sean.

Den nya plattan har mycket av leva upp till. Flera av Pama Internationals tidigare plattor har unisont hyllats av musikkritiker. Sean säger att Pama Outernational har tyngre sound än exempelvis Trojan Sessions och att han inspirerats av bland andra Jimmy Radway, Joe Higgs, Johnny Cash och Al Green.

– Jag har försökt flytta soundet till dub och rockers, men även lagt mer soul i mixen. Trojan Sessions producerade jag tillsammans med Nick Manasseh och han gjorde ett fantastiskt jobb. Jag är stolt över den skivan, men vill samtidigt bli bättre hela tiden.

De tre senaste plattorna – Trojan Sessions, Love Filled Dub Band och Highrise Campaign – har alla haft prominenta gästartister, men den här gången lyser de med sin frånvaro. Sean förklarar varför:

– På den nya plattan såg jag ingen anledningen att ta in några andra. Jag ville lyfte fram Finnys och Lynvals underbara röster. Att jobba med gästartister är fantastiskt, och listan på folk jag vill jobba är ändlös. Men den här gången ville jag inte vara beroende av stora namn och istället fokusera Pama International.

Gruppen är just nu på Englandsturné med kompisarna i The Specials för att marknadsföra plattan. Det finns ännu inga planer på att ta sig över kanalen till kontinenten. Sean hoppas dock spela på ett antal festivaler i sommar, och med lite tur får Uppsala Reggae Festival påhälsning. Kanske blir det tillsammans med Mad Professor.

– Vi pratar med Mad Professor om att göra en dubversion av Pama Outernational. Om det blir av så sticker vi på turné med honom som live-mixare. Han är en fantastisk människa som hela tiden lyckas ta sin musik till nya nivåer, säger Sean och tillägger:
– Jag skriver också på material till en ny platta, men den kommer inte förrän 2011.

Fem snabba till Sean Flowerdew

Bästa artist?
För tillfället Jimmy Radway & The Fe Me Time All-stars.

Bästa reggaelåt?
Just nu Life of Contradiction med Joe Higgs.

Favorit reggaegenre?
I dag är det dub.

Bästa reggaeproducent?
King Tubby.

Bästa skivomslaget?
Den generiska 2-tone.

Leave a comment

Filed under Intervjuer