Tag Archives: Nollnolltalets bästa skivor

Nollnolltalets tio bästa reggaeplattor

Ett decennium är slut, och listorna över de senaste tio årens bästa låtar, riddims och album trillar in med rasande fart. Reggaemani har rannsakat skivsamlingen och hitta tio godbitar som står ut från mängden.

Musiksmak är som bekant olika och tenderar att förändras genom åren. Och tur är det. Jag har lyssnat på reggae i ungefär tolv år och var fram till 2005 övertygad om att ny reggae inte var mycket att hänga i julgranen. Jag viftade bort stjärnor som Sizzla, Luciano och Sean Paul med att det var för modernt och bara en massa datorer bakom musiken. Jag ville ju ha den där live-känslan.

Men så hände något. Jag hörde låten Alpha & Omega från Lucianos platta Serious Times från 2004. Och den var inte alls dum. Till och med riktigt, riktigt bra. Från och med den dagen öppnades en helt ny värld av reggaemusik.

Trots att jag inte lyssnade på ”modern” reggae under 00-talets fem första år, så tänkte jag ändå drista mig till att lista decenniets tio bästa reggaeplattor.

Listan innehåller bara plattor som producerats under 00-talet, det är således inga återutgivningar med på listan. Många reggaeskivor består av en uppsättning singlar. Jag har dock undvikit regelrätta samlingsplattor.

Så, hur var reggaedecenniet? Ganska hyfsat ändå. Inte lika bra som 60,-  70,- 80,- och 90-talen. Men att  jämföra decennier eller år mellan varandra är en smula poänglöst. Alla har sin särskilda prägel. Dessutom har jag ännu inte fått perspektiv på decenniet. Om några år kanske de här tio åren värderas annorlunda.

När jag bläddrar igenom skivsamlingen hittar jag drösvis med plattor att välja bland. Veteranen Cocoa Tea släppte flera starka skivor, exempelvis Biological Warfare och Save Us Oh Jah. Debutanterna Warrior King, med Virtous Woman, Fantan Mojah, med Hail the King, och Zareb aka Mr. Flash, med Authentic Love, släppte fantastiska plattor. Även Junior Kelly, I-Wayne och Lutan Fyah gjorde strålande insatser med plattorna Love So Nice, Book of Life respektive Phantom of War.

Men de tio bästa reggaeplattorna under 00-talet är (Spotify-lista):

Chezidek – Inna di Road (2007)
Chezidek är en ojämn sångare som man tenderar att antigen älska eller hata. På den här plattan är han älskad. Innehåller bland annat grymma omarbetningar av klassiska riddims, exempelvis Yabby Yous Jah Love och Clement ”Coxone” Dodds Take A Ride.

Lorenzo – Movin’ Ahead (2009)
Stark debut som producerats av Irie Ites. Lorenzo hade en duett med Ras Mac Bean redan 2004, men det dröjde hela fem år innan han släppte en egen platta.

Luciano – Serious Times (2004)
Luciano släppte sina allra bästa plattor på 90-talet. I dag lider han av kraftig överexponering. Men den här plattan är ett exempel på när Luciano är som bäst.

Lukie D – Deliver Me (2006)
Den vanligtvis så smörige Lukie D tar på den här plattan en delvis ny inriktning. Producenten Frenchie har gett Lukie D tunga riddims att sjunga på. Lyssna exempelvis på Stand Firm, en av de bästa låtarna på World A Music riddimen.

Michael Rose – Warrior (2007)
Michael “Mykal” Rose är en reggaeveteran som hängt med ända sedan 70-talet. En av få reggaeartister som gjort några av sina bästa låtar och plattor 30 år in i karriären.

Natural Black – Far From Reality (2006)
Flyttade från Guyana till Jamaica 1995 för att ta sig in i musikbranschen. Och han lyckades bra. Den här plattan innehåller bland annat den starka titellåten på populära Seasons riddim.

Pama International – Trojan Sessions (2006)
En platta som är mer än bara reggae. Här finns tydliga influenser från både soul och funk. Skivan är delproducerad av Nick Manasseh och har gästspel från legendariska artister som Dave & Ansel Collins, Rico Rodriguez och Dennis Alcapone.

Prezident Brown – Generation Next (2004)
Den här plattan är nästa lika stark som mästerverket To Jah Only från seklet innan. Presidenten pendlar mellan flera olika stilar, ibland på gränsen till regelrätt funk och soul. Här finns exempelvis trallvänliga titelspåret, på bekanta Liquidator riddimen, och det hip hop-influerade samarbetet med Gentleman.

Ras Mac Bean – Pack Up and Leave (2004)
En fullkomligt makalös debut av den då okände Ras Mac Bean. Plattan är huvudsakligen producerad av Irie Ites och de lyckas få Ras Mac Bean att låta precis lika bra i skönsång som i en hårdare singjay-stil.

Ras Shiloh – From Rasta To You (2002)
Fyra år efter fantastiska plattan Babylon You Doom lyckas den Garnett Silk-inspirerade Ras Shiloh överträffa sig själv. Flera av låtarna är producerade av Donovan Germain, som även gjorde några av Garnett Silks största hits.

Fler listor med reggae under decenniet hittar du exempelvis på bloggarna Uncarved och Musik Line.

2 Comments

Filed under Krönikor