Tag Archives: Peps Persson

Svensk reggae mer än Peps Persson

Intresset för reggae i Sverige har vuxit explosionsartat de senaste åren. Nu kommer boken Jamaica – Sverige tur & retur som syr ihop hela Sveriges reggaehistoria. Bakom boken står journalisten och författardebutanten Kristian Lönner.

Kristian Lönner älskar reggae. Utan tvekan. Hans förälskelse är tydlig i färska Jamaica – Sverige tur & returStenberg-Schentz förlag.

Jamaica – Sverige tur & retur tar med läsaren på en reportageresa genom den svenska reggaeutvecklingen. Resan går från söder till norr och är 40 år lång. De flesta nedslagen är i Skåne, Göteborg och Stockholm.

Men den mest intressanta historien hittar man någonstans mitt emellan Stockholm och Göteborg. I Östergötland finns det lilla samhället Skärblacka, som i boken kallas Sveriges Kingston. Här har invånarna spelat reggae i decennier och arrangerar årligen en hyllningsfestival till Bob Marley. Kristian Lönner tecknar en rörande bild av samhället och dess befolkning. Det är ett underbart stycke svensk musikhistoria som endast ett fåtal känner till.

Och det är precis i de delarna Jamaica – Sverige tur & retur är allra bäst. Det här är inte bara en bok om reggae och svensk musik. Det är en bild av det svenska folkhemmet, om föreningslivet och, kanske framför allt, om mängder av intressanta människoöden. Tom ”Internal Dread” Hofwander, Tony Ellis och Papa Dee är bara ett axplock av de människor som varit öppna med sin livshistoria.

Jamaica – Sverige tur & retur innehåller matnyttiga tips och spännande historier för nybörjare och den stora massan som inte lyssnar på reggae (varför man nu inte skulle göra det vet jag inte). Men det finns också fakta för den som redan läst en reggaebok eller två. Jag har sällan intresserat mig för svensk reggae, eller svensk musik för den delen, men sträckläste ändå stora delar av boken. Och jag hittade nya spännande saker hela tiden.

Kristian Lönner vill väldigt mycket med den här boken. Han förklarar reggaens alla genrer, Jamaicas kultur och rastafarireligionens rötter. Boken skulle förmodligen tjänat på ett inledningsavsnitt där han förklarade begrepp som har med reggaen i stort att göra. Då skulle avsnitten blivit mer kärnfulla och fokuserade. Men det är en smaksak och spelar ingen roll för helhetsintrycket. När de knappt 200 sidorna är tummärkta så är det människoödena som etsat sig fast.

Du behöver inte älska reggae för tycka om den här boken. Inte heller vara expert på dancehall, steppers eller rastafari. Det enda du behöver är ett öppet sinne och nyfikenhet på människor och musik. Det är nämligen i det gränslandet Jamaica – Sverige tur & retur lyckas bäst.

2 Comments

Filed under Recensioner