Tag Archives: Prince Jazzbo

10 Ft. Ganja Plant continue to impress on their seventh album

John Brown’s Body is one of the most popular reggae bands in the U.S. 10 Ft. Ganja Plant comprises several members of that outfit, but their music leans more towards authentic 70’s roots reggae.

On 10 Ft. Ganja Plant’s seventh album – only one year after the concept album 10 Deadly Shots – they continue to impress with tight riddims and dubwise arrangements.

Shake up the Place contains ten tracks – always ten or eleven on their albums – with several prominent guest artists.

Sylford Walker, Prince Jazzbo and The Meditations certainly sound very comfortable. Sylford Walker is close to Burning Spear in the apocalyptic My Roots and Prince Jazzbo’s flow on the relevant Recession is an excursion back to the 70’s.

But Shake up the Place is more than great vocals. Several of the tunes are instrumentals and the musicianship is flawless throughout. Just listen to the harmony between the guitars, piano and organ in the title track or the trumpet solo in Ringers Rock. Pure gold.

Shake up the Place shakes up the more than the place – it shakes up the world.

Leave a comment

Filed under Record reviews

Reggaefajter på vax

Hip-hop battle är en reggaetradition” skrev jag på Skivkoll för en tid sedan. På Jamaica har man nämligen jobbat med så kallade clasher ända sedan början av 60-talet. Då handlade det om olika soundsystems som krigade med varandra om att ha de mest ovanliga plattorna och de fetaste dubplatesen.

Clasher är fortfarande vardagsmat på Jamaica, även om allmänheten förknippar företeelsen med hip-hop. Reggaebloggen skriver exempelvis regelbundet om de många verbala fajterna mellan artister som Bounty Killer, Vybz Kartel och Beenie Man.

Det är en härlig jamaicansk tradition att utmana och håna varandra verbalt. Två av de mest klassiska fajterna är de mellan deejaysen Prince Jazzbo och I Roy samt mellan Prince Buster och Derrick Morgan.

Dusten mellan Prince Jazzbo och I Roy ryktas vara ett marknadsföringsknep, medan Prince Buster däremot lackade på riktigt när Derrick Morgan bytte till Leslie Kongs skivbolag Beverly’s på 60-talet.

Prince Jazzbo och I Roys ordväxling skedde över tunga riddims signerade Bunny Lee och King Tunny. Titlar som Straight To Prince Jazzbo Head, Straight To I Roy Head, Jazzbo Have Fe Run och Gal Boy I Roy skvallrar om en skön dust.

Men ordväxlingen mellan Prince (eller Princess som I Roy kallade honom) Jazzbo och I Roy är långt från den enda under reggaens 40-åriga historia. Det finns mängder av clash-plattor, och ett antal enskilda låtar.

Roots Archives har jag hittat några härliga låtar där artisterna ger varandra svar på tal. Många av titlarna är riktigt sköna, exempelvis Let Me Go Girl med Slim Smith. Dawn Penn svarar med syrliga Me Never Hold You. Echo Minott frågar sig What the Hell Can the Police Do. Junie Ranks svarar med uppkäftiga Tell You What the Police Can Do.

Sedan finns det fajten mellan britterna Starkey Banton – låten Jungle Bungle – och Tenor Fly – låten Don’t Dis the Jungle. Eller dusten där Johnny Clarke och Jacob Miller anklagar varandra för att vara fejkade rastas – Commercial Locks respektive False Rasta.

Alla de här ordväxlingarna har dock varit rätt harmlösa. Och det är så det ska vara. Inga slagsmål och ingen skottväxling inom reggae, bara smågnabb på skinande blankt vax.

På den här Spotify-playlisten kan du lyssna på några meningsutbyten mellan exempelvis Tenor Saw och Nitty Gritty.

Leave a comment

Filed under Krönikor