Tag Archives: Rasta got soul

Buju Banton’s early cultural material reissued

In 2009 Jamaican deejay and Grammy winner Buju Banton dropped the album Rasta Got Soul, an album marketed as being the follow-up to his widely acclaimed and hugely influential set ‘Til Shiloh, released in 1995.

The same year he was caught with cocaine in the U.S. and two years later he was convicted and sentenced to ten years in jail.

Buju Banton’s latest album Before the Dawn, more or less made up from material from the same sessions as Rasta Got Soul, was put out in 2010, and since then it has been rather silent from one of Jamaica’s most loved and notable reggae artists.

But if you have been thirsting for his intense and abyss deep chanting VP Records has something to quench your thirst – a compilation collecting 15 cultural tunes recorded mostly for Donovan Germain and his Penthouse label.

The Early Years Vol. 2 (The Reality of Life) collects an impressive line up of conscious gems. Several of these are non-album exclusives and include guest team-ups with Morgan Heritage, Beres Hammond, Wayne Wonder and a couple more.

Several of the riddims are relicks, mostly from original Studio One riddims, and have that dark 90’s sparse and computerized feeling to them.

The Early Years Vol. 2 (The Reality of Life) hits the streets as CD and digital download and is now available in the UK, while it can be found in Germany on August 17 and in France on August 20.

And also – The Early Years Vol. 1 was put out in 2001 on Penthouse and collected mostly hardcore dancehall gems.

Leave a comment

Filed under Record reviews

Don’t lose sleep over Before the Dawn

In 2009 the nowadays incarcerated reggae Grammy nominee Buju Banton released his much anticipated Rasta Got Soul album. I was heavily disappointed with that effort since I thought Buju had gone too soft.

On his latest album Before the Dawn – released late September last year – he has gone even further towards the soft balladeer style. This is very unfortunate. Buju Banton is a great artist with a voice that is much better suited for heavier riddims. It might just be me, but I have a very hard time accepting his Bob Marley-influenced strained singing.

Before the Dawn is supposedly recorded before he was arrested in Miami on a charge of conspiracy to possess, with intent to distribute, more than 5 kilograms of cocaine. It might be that the album consists of tunes that were rejected for Rasta Got Soul.

And I can easily understand if these tunes were rejected. Some of them are painful to listen to. The partly acoustic In the Air is best suited for Eurovision Song Contest and No Smoking At All sounds like an embarrassing imitation of Bryan Adams with its rock guitars.

There are some better moments though. Battered & Bruised, Bondage and Struggle Together are decent one drops. But nothing that gets me over excited.

Sadly the poor tunes make the strongest impression on Before the Dawn and it’s therefore nothing to lose sleep over.

1 Comment

Filed under Record reviews

Spretigt från Sizzla

Sizzla släppte plattan Ghetto Youth-Ology så sent som i april 2009. Nio månader senare kommer nu uppföljaren Crucial Times, som enligt ett pressmeddelande från skivbolaget är en återgång till Sizzlas tidiga dagar. Retoriken känns igen. Exempelvis snacket inför Buju Bantons Rasta Got Soul från förra året.

Crucial Times har producerats av Homer Harris – producenten som sägs ha upptäckt både Sizzla och Luciano. Homer Harris har inte gjort särskilt mycket väsen av sig, men har bland annat producerat några Sizzla-låtar på 90-talet.

Det är med andra ord upplagt för en bra platta. Men tyvärr infrias inte förväntningarna eftersom skivan spretar i för många riktningar. Sizzla och Homer Harris har inte lyckats bestämma sig för vilken av Sizzlas målgrupper som ska tillfredsställas.

Ghetto Youth-Ology var en ganska regelrätt one drop-historia, medan Crucial Times bjuder på  80-talsdoftande Jolly Good Time och RnB-influerade Charming. Mest förvånande är dock Sufferation and Poverty, en låt vars titel gör anspråk på att vara renodlad roots. Men icke. Drum and bass är istället melodin.

Kalla mig gärna konservativ, men jag föredrar de mer renodlade reggaespåren, exempelvis Get Rid Ah Dem eller Agriculture and Education.

Vissa kanske kallar Crucial Times innovativ i vissa avseenden, men för mig är det ännu en Sizzla-platta i mängden.

3 Comments

Filed under Recensioner

Nominerade för Reggae Grammy 2010 har tillkännagetts

Flera sajter rapporterar om de fem finalister som nominerats för en reggae grammy nästa år. Totalt var 39 artister nominerade, men den listan har alltså kokats ner till fem.

De nominerade plattorna har släppts mellan den 1 oktober 2008 och den 31 augusti 2009, vilket diskvalificerar personliga favoriter som Omar Perrys Can’t Stop Us Now och Chezideks I Grade.

De nominerade plattorna är:

Buju Banton – Rasta Got Soul
Gregory Isaacs – Brand New Me
Julian Marley – Awake
Stephen Marley – Mind Control
Sean Paul – Imperial Blaze

Har inte hört vare sig Julian eller Stephen Marleys plattor, men det känns typiskt att två Marleys är nominerade.

En personlig lista på nominerade hade sett en smula annorlunda ut och exempelvis innehållit Sojahs Modern Revolution och Takana Zions Rappel à l’Ordre.

Grammy-utdelningen äger rum i Los Angeles den 31 januari nästa år.

7 Comments

Filed under Nyheter

Smörig Buju Banton imponerar inte

Buju BantonNu är den äntligen här. Många har väntat ända sedan ‘Til Shiloh från 1995. Då var Buju Banton nyfrälst – från att varit pistolviftande dancehallgangster gick han till att vara predikande rastfarianhängare. Hans predikningar gjorde susen, och grammynominerade ‘Til Shiloh betraktas i dag som en modern reggaeklassiker, helt i linje med The Wailers Catch a fire, The Congos Heart of The Congos och Burning Spears Marcus Garvey.

Sedan dess har Buju Banton släppt över tio album av varierande kvalitet samt ett stort antal singlar. Senaste skivan – Too bad – släpptes för tre år sedan, och betraktades av vissa som en besvikelse, eftersom de förväntat sig en ny ‘Til Shiloh.

Rasta got soul heter nya albumet och Buju Banton säger att det är uppföljaren till ‘Til Shiloh. Han har arbetat på skivan i många år, och det hörs tydligt. Skivan är välproducerad och inspelad med några av Jamaicas främsta musiker, exempelvis gamla rävar som bassisten Errol “Flabba” Holt, trombonisten Nambo Robinson, saxofonisten Dean Fraser, trumpetaren David Madden samt slagverkaren Scully Simms. En uppställning som bäddar för ytterligare en klassiker.

Men riktigt så enkelt är det inte. Rasta got soul är en bra skiva, men den är alldeles för jolmig, nästan sötsliskig mellan varven. Det tydligaste exemplet är Mary, som med sitt doo wop intro skulle kunna vara hämtad direkt från en Stax-skiva. Dessutom är den otäckt lik Foreigners 80-talsklassiker I Want to know what love is.

Eller Affairs of the heart med sitt fåniga panflöjtintro. Låter som Kenny G överdoserat på smör.

Buju Banton väljer även – precis som Alborosie, Omar Perry och Perfect – att ha med en skalåt. Inget ont om den, men A Little bit of sorry kunde haft ännu mer driv, gärna i stil med Omar Perrys Ska-ta-fright.

Det är faktiskt precis här som Rasta got soul har sina största svagheter, nämligen bristen på ös och tyngd. Jag är inget hårdkokt dancehallfan, men jag saknar låtar som Complaint från ‘Til Shiloh.

Buju Banton har otvivelaktigt gjort en bra skiva. Men någon värdig uppföljare till ‘Til Shiloh är den inte.

7 Comments

Filed under Recensioner