Tag Archives: Reggaefestivaler

Dagens Nyheter skriver om Stingfestivalen

Dagens Nyheters reporter Erik Gripenholm skriver i dag om vad som kallas världens tuffaste festival – jamaicanska dancehallfestivalen Sting.

Insomnade Reggaebloggen brukade skriva oerhört initierade inlägg om Sting, den ”War season” som rådde veckorna innan festivalen och (ö)kända artister som Mavado, Bounty Killer, Beenie Man och Vybz Kartel. Reportaget i DN är i samma anda.

Det tvåsidiga reportaget handlar om festivalen som företeelse snarare än om musiken. Med lite tur publicerar DN ytterligare en artikel med recensioner från festivalen, men med tanke på hur deras reggaebevakning är i allmänhet är det kanske att hoppas på väl mycket. Man får nog nöja sig med festivalen som kulturell händelse.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Nyheter

Blandad kompott på Uppsala Reggae Festival

URF-2009Än en gång lyckades festivalledningen ringa in gräddan av de främsta artisterna inom roots och dancehall. Reggaeälskare har under veckan kunna njuta av högdjur som Ky-Mani Marley, Alpha Blondy och Busy Signal.

Temperaturen var hög – på scenen, i publiken och i luften. Flera av de artister som uppträdde under lördagen, festivalens sista dag, hade flyt med både väder och publik. Nåja, nästan alla i alla fall.

På den stora scenen inleddes eftermiddagen med Governor Andy som med sin käcka folkparksreggae fick scenen och publiken att gunga. Hyfsat mycket folk hade tiden till trots flockats framför scenen för att se en av Sveriges främsta reggaeartister.

Det var många som försvann efter att Guvernören lämnat scenen, och tyvärr visade det sig att de flesta inte brydde sig om att komma tillbaka till området förrän flera timmar senare. När veteranerna Inna de Yard Allstars klev upp på scenen var det pinsamt tomt framför de numera grånande gubbarna Cedric Myton, Linval Thompson, Earl “Chinna” Smith och Kiddus I samt deras två yngre kollegor.

Gubbarna i Inna de Yard Allstars har tillsammans en diger meritlista som spänner över fyra decennier och de är sannolikt vana vid en större och betydligt mer aktiv publik – något som blir uppenbart när bandledaren Earl “Chinna” Smith  i konsertens inledning förtvivlat försöker få igång allsång under klassiska Soul Syndicate-låten Mariwana. “You can be arrested for smoking it, but not for singing about it!“. Det hela slutar med vad som ser ut som en rejält förbannad bandledare som lämnar scenen, för att efter en sekund eller två vända tillbaka och dra igång vad som blir en makalös spelning med både klassiska och mer okända låtval.

Etana är kvällens “Concious Lady”. Hon debuterade 2006 och har sedan dess släppt ett bra debutalbum och en rad starka singlar. Hennes röst kan utan problem konkurrera med souldivor som Beyoncé och Alicia Keys. Det kan däremot inte hennes utstrålning. Etana är en vacker men grå mus när hon kommer ut på scenen, och lyckas inte förmedla styrkan i väl valda låtar som Jah Chariot och I’m Not Afraid. Det hela blir dessutom pajigt i duetten Blessings. Originalet är tillsammans med Alborosie, men här framför hon den med den manliga delen av körduon. Och resultatet är allt annat än imponerande.

Musikerna som backar Etana stannar ett par timmar på scenen. De är nämligen band till efterföljande Lutan Fyah och Busy Signal.

Dessa två deejays river ner stora applåder när de kliver på scenen efter Etana.

Lutan Fyah är på Uppsala Reggae Festival för tredje gången. Och det är lätt att förstå varför festivalledningen vill ha honom tillbaka. Han river rappt och energiskt av hit efter hit, men avslutar tyvärr med att köra två korta versioner av favoriterna Save the Juvenile och Rasta Still de Bout.

Lutan Fyah påminner om en duracellkanin när han springer fram och tillbaka över scenen, men är ändå i en betydligt lägre energidivison än Busy Signal som greppar micken efteråt.

Busy Signal kan närmast liknas vid en duracellkanin på speed. Han hoppar jämfota, knäböjer, springer fram och tillbaka i en fart som för tankarna till Jamaicanska sprintern Usain Bolt. I all denna fart levererar han hittar som Unknown Number, Jail, Badman Place och Hustlin’ på tunga Baddaz Riddim. Han gör även ett annorlunda coverval – Nightshift av The Commodores passar förvånansvärt bra i dancehalltappning.

Få grupper har haft ett sådant stort inflytande på reggaemusiken som legendariska The Heptones. Eller kanske snarare gruppens frontman Leroy Sibbles. Det var han som startade gruppen, det var han som var leadsångare och det är han som är ansvarig för otaliga klassiska låtar och riddims från skivbolaget Studio Ones storhetstid i slutet på 60-talet.

Och det här är hans kväll. Det märks tydligt i sättet han med järnhand styr bandet och sin Heptones-kollega Barry Llewellyn. Men han har kul och trivs trots att arrangörerna petat in bandet på tältscenen medan pojkarna i T.O.K tar huvudscenen i anspråk.

Leroy Sibbles bjuder på en kavalkad av hittar från 60-talet och försätter den lite åldriga publiken i ett glädjerus. Jag hade dock gärna hört några alster från perioden tillsammans med Lee Perry.

Kvällen avslutas med ivorianen Alpha Blondy som är här för andra gången. Även han har varit i reggaebranschen länge och har gett ut en rad starka plattor. Till kvällens spelning har han tagit med sig bandet Solar System, som för att förstärka världsmusikkänslan består av musiker från jorden runt. Tyvärr verkar de ha hittat gitarristen i något glamrockband i Tyskland. Han har nämligen inga som helst problem att riva av ett och annat meningslöst och glammigt gitarrsolo i tid och otid.

Alpha Blondy gör en vad som i vissa delar känns som en rutinspelning. Visst, energin finns där, och låtvalen också. Men jag saknar inlevelse.

Kanske har det med mig att göra. Efter nära nio timmar på ett festivalområde som på kvällen närmast liknar en ungdomsgård, så lockar annat än ringande mobiltelefoner, irriterande visselpipor och ölluktande kläder.

Vill du se festivalbilder och läsa mer om 2009-års festival? I så fall kan du spana in Reggae Galore och Rebelmusic som haft en diger rapportering från festivalområdet.

2 Comments

Filed under Recensioner

Reggaefestivalerna du inte vill missa i sommar

Så här i vårtider börjar många att planera sommarsemestern. Blir det Sverige eller utomlands? Blir det en aktiv semester eller ligga vid poolen och slappa?

För de med stort musikintresse går delar av semestern åt till en eller flera festivaler. I Sverige finns det mycket att välja bland – Hultsfred, Peace & Love i Borlänge eller Way Out West i Göteborg för att nämna några.

För oss som inte roas av långhåriga metalfans eller deppiga emokids, så står hoppet till Öland Roots, som i år stoltserar med bland annat Pablo Moses och U Roy, och Uppsala Reggae Festival, med artister som Heptones, Alpha Blondy och Busy Signal. Inga dåliga alternativ, men knappats tillräckligt om man är inbiten reggaefan.

Därför kan det vara värt att blicka utomlands, till länder som Italien, Tyskland och England. Kombinera besöket på Öland eller i Uppsala med en tur till någon av dessa:

Rototom Sunsplash
Italiensk festival som pågår i hela 10 dagar. Mänger av stor som små namn att bekanta sig med. Vad sägs om landssonen Alborosie, Skatalites, Tiken Jah Fakoly, Twinkle Brothers, Barrington Levy, Horace Andy, Beenie Man, Buju Banton, Capleton, Pablo Moses, U Roy och Anthony B. En gedigen blandning av gammalt och nytt, roots och dancehall. Förköp pågår och biljetterna kostar från 25 (en dag) till 130 (tio dagar) euro.

Reggae Jam
Festival i tyska Bersenbrück. Drar igång 31 juli och avslutas den 2 augusti. Har en bra mix av artister, från modern dancehall med Busy Signal och Mr. Vegas till klassisk dancehall med Macka B, Lt. Stitchie och Papa San samt hederlig roots som Third World och Cocoa Tea. Om du åker dit skulle jag också rekommendera att se Little Kirk – ganska okänd sångare från mitten av 1980-talet som spelade in makalösa skivan Ghetto People Broke. För samtliga dagar betalar du 63 euro.

Reggae Summerjam
Festival i tyska staden Köln med över 20 år på nacken. Pågår 3 till 5 juli. Kända artister som Bunny Wailer, Bitty McLean, Freddie McGregor och Groundation spelar tillsammans med hederliga two tone band som The Beat och The Busters. Förköp pågår och biljetterna kostar 88 euro (inklusive förköpsavgift).

Reggae Geel
Festival i Belgien utanför staden Geel som pågår 31 juli till 1 augusti. Stora namn som Turbulence, Don Carlos, Anthony B och Cocoa Tea uppträder tillsammans med mindre kända akter som Top Cat, Brother Culture och Ziggi. Förköp startar den 15 maj och biljetterna kostar 15 (en dag) eller 25 (båda dagarna) euro.

One Love Festival
Engelsk festival i Sussex som fokuserar på såväl reggae som dub och elektronisk musik. Pågår 21 till 23 augusti och hedrar Bob Marleys kända One Love Concert på Jamaica för 31 år sedan. Huvudsakligen engelska artister och soundsystems, exempelvis Adrian Sherwood & Brother Culture, Macka B, Nucleus Roots och Alpha & Omega samt legendariske David Rodigan. Biljetterna kostar 25 (fredag), 35 (lördag) och 25 (söndag) pund. Totalt 85 pund för en helg full med den tyngsta dubmusiken.

The Notting Hill Carnival
Stadsfestival med anor. Började redan 1966 i stadsdelen Notting Hill i London. I år pågår den 30 till 31 augusti. En bred blandning av karibisk musik – soca, calypso, reggae m m. Tidigare har storheter som Burning Spear och Wyclef Jean spelat här.

Bergen Reggae Festival
Festival i norska Bergen som går av stapeln redan den 4 juni och avslutas den 6. Blandning av internationella och nordiska akter, bland annat Alborosie, Desmond Foster och Zion Train. Biljetter till samtliga dagar kostar 790 norska kronor.

Leave a comment

Filed under Nyheter