Tag Archives: Rockers

Kiddus I takes a jazzy trip

kiddus-i-take-a-trip-reggae-reggaetodayLegendary Jamaican singer Kiddus I is back with a new album, following his Topsy Turvy World, released in 2013.

Kiddus I has a fascinating story. It starts in 1972 when he recorded his first tune. It was later followed by a brief appearance in cult classic Rockers and the much acclaimed single Graduation in Zion, which was featured on the soundtrack. And now – in the late 70s – Kiddus I more or less disappears and resurfaces more than 20 years later. He’s part of guitarist Earl “Chinna” Smith’s nyabinghi project Inna de Yard and drops his debut album in 2004. It’s then followed by a successful reissue program and another new album Green fa Life.

His career gets a fresh start more than 30 years after he started in the music business and his brand new set Take a Trip is, just like its predecessor, recorded in Europe. But not in Germany this time. The Homegrown Band is from France and the recordings on this beautiful album dates back about ten years when they backed Kiddus I on a French tour.

The set was completed in 2009, but no label was interested at the time, but luckily enough Iroko has now decided to pick it up. But it seems only natural since Kiddus I has never rushed anything in his career.

Take a Trip is organic, mellow and jazzy reggae with live instrumentation complete with breezy horns, easy skanking bass lines and slick guitar. Kiddus I is a poetic and spiritual artist and his individual voice has remained remarkably intact and he sounds just like he did 40 years ago.

He and The Homegrown Band know roots reggae and they even manage to make a much-covered tune like As Time Goes By interesting and fresh.

Just sit back and enjoy the ride – it’s a smooth one.

2 Comments

Filed under Record reviews

The deeply spiritual Kiddus I

Earlier this year legendary Jamaican recording artist Frank Dowding, better known as Kiddus I, dropped a recently recorded album. Even though Kiddus I has been in the recording industry for almost 40 years Topsy Turvy World is only his third album, not including compilations.

Kiddus I is not a well-known singer outside hardcore reggae circles and is  probably best known for his cameo in the cult motion picture Rockers from the 70s. His smooth Graduation in Zion was also included in the soundtrack. That particular tune is his trademark.

I had the opportunity to have a chat with Kiddus I. I reached him on the phone when he was in one of his homes in Jamaica. He was surprised when I called, even though his PR-agent had made the necessary arrangements. Happily enough he had a moment or two to give an interview.

 It was a long interview and we covered a lot of issues and topics. What striked me was his spirituality and never-looking-back attitude. Read the full story over at United Reggae.

1 Comment

Filed under Interviews

Kiddus I’s Topsy Turvy World is a time travel back to the 70’s

imagesJamaican veteran singer and percussionist Kiddus I is cult figure on the scene with the performance of his Graduation in Zion in the classic movie Rockers from the mid 70’s. But music wise he hasn’t released much, at least not until recently, partly because the master tapes to his debut album was lost in the late 70’s. They did however surface only a couple of years ago and released as Rocking Rebels.

Kiddus I himself also want awal sometime around 1980. He returned to the studio in 2005 to record the acoustic Inna De Yard, a set that became his debut album.  Since then he has managed to put out Green Fa’ Life and now Topsy Turvy World, his third studio album in almost 40 years.

On Topsy Turvy World the producers have taken seeds from 70’s Kingston and planted them in Germany in present time. The album is a time capsule to an era when Bob Marley, Dennis Brown and Gregory Isaacs reigned the charts.

To recreate the sound the producers have used a number of veteran session heavyweighters, including bass man Aston “Familyman” Barrett, keyboard player Tyrone Downie, guitarist Earl “Chinna” Smith and percussionist Uziah “Sticky” Thompson.

The organ is given a prominent place throughout the mix and Kiddus I sings his personal and cultural lyrics with a jazzy and breezy tone. He’s an excellent singer and his tenor voice sounds almost better today than more than 30 years ago.

Twelve of the 13 tracks are original compositions and even though they’re marked with a huge roots reggae mark, you can trace influences of blues, soul and R&B.

One can’t but wonder what could have happened to Kiddus I if he had dropped that debut album back in the 70’s.

5 Comments

Filed under Record reviews

Reggaerullen Rockers regerar än

Nästan alla musikgenrer har sina klassiska filmer. LSD-rocken har filmen om The Doors, hip-hopen har 8 Mile och soul-popen Purple Rain. Samtliga ganska uppmärksammade och kritikerrosade. The Doors-filmen är exempelvis regisserad av självaste Oliver Stone och i 8 Mile spelar Eminem sig själv – något som givetvis innebär extra uppmärksamhet.

Musikfilmerna kan delas in i två kategorier – musikdokumentären samt filmen med musiker och artister i rollerna. Musikdokumentären kan i sin tur delas in i två olika varianter, dels den regelrätta dokumentären med bandintervjuer, exempelvis The Last Waltz om The Band, dels de mer biografiska musikdokumentärerna med skådespelare i rollerna, exempelvis Ray med Jamie Foxx eller Walk the Line med Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon.

Om reggae har det gjorts ett antal regelrätta dokumentärer, främst om Bob Marley. Men, det har även spelats in ett antal vanliga spelfilmer med såväl riktiga skådespelare som musiker och artister i rollerna.

rockers_rasta_movieRockers är en av de mest klassiska reggaefilmerna. Den spelades in under reggaens guldår 1977 och gick upp på bio 1978. I huvudrollen hittar man trummisen Leroy ”Horsemouth” Wallace, som spelat på klassiska skivor som Marcus Garvey med Burning Spear, Right Time med Mighty Diamonds och Joseph’s coat of many colours med Dennis Brown.

I Rockers kretsar handlingen kring hans karaktär ”Horsemouth” – en trummis som jobbar på att sadla om från musiker till skivförsäljare. För att dra igång skivförsäljningen behöver han ett transportmedel – en motorcykel han lånar pengar till att köpa, och som naturligtvis döps till slagkraftiga Lion of Judah. När väl skivförsäljningen börjat att lossna stjäls motorcykeln av en maffialiknande organisation, något som får ”Horsemouth” att se rött.

Nu är det kanske inte handlingen man minns bäst efter att ha sett Rockers. Inte heller minns man de halvtaskiga skådespelarinsatserna från legendariska reggaemusiker som Jacob ”Killer” Miller, Richard ”Dirty Harry” Hall eller Jack Ruby. Det man minns är den grymma musiken, den märkliga färgläggningen, de schyssta kläderna och det svårförstådda språket. Regissören och manusförfattaren Ted Bafaloukos – som inte är jamaican – hade det nog tufft i regissörsstolen.

Rockers är en svårt grym kultfilm med ett osedvanligt bra soundtrack. Vad sägs om klassiker som poppiga We A Rockers med Inner Circle, Fade away med Junior Byles eller Jah no dead med Burning Spear – versionen i filmen är a cappella och nästan bättre än originalet.

Oavsett om du gillar reggae eller inte, så är Rockers ett stycke musikhistoria, nyttig för alla musikälskare.

1 Comment

Filed under Recensioner

Tre trumbeat – 40 år med reggae

Basen är reggaens blod konstaterade jag i förra veckan. Om så är fallet, vad är då trummorna? Kanske hjärtat, kärlen eller blodådrorna.

Hur som helst – trummor är en precis lika vital del inom reggae som bas. Var för sig gör basen och trummorna ingen glad. Det är tillsammans de skapar magi. ”No man is an island” som Dennis Brown konstaterade 1970.

Det finns många olika genrer inom reggae – roots, dub, ragga, ska, rocksteady m fl. Men det finns bara tre trumbeat. Vi har ”one drop” som användes flitigt till och med 1976. Sen har vi ”rockers” som var populärt mellan 1976 och 1980. Till sist finns ”dancehall” som uppfanns 1981, och ännu är aktuellt, precis som de två andra, men samtliga i uppdaterade versioner.

Skillnaderna mellan de olika trumbeatsen är inte särskilt tydlig, även för mig som lyssnat på reggae i många, många år. Det handlar om hantering och precision av baskagge, hi-hat och virveltrumma. Eftersom jag inte själv är trummis har jag själv svårt att sätta ord på det.

Därför är det så fiffigt att någon annan gör jobbet åt en, och förklarar. Litelet – ett alias på forumet på Roots-archives – har nämligen satt ihop en film som förklarar skillnaderna mellan de tre trumbeatsen. Kortfattat kan man säga att ”one drop” är slöare och långsammare, medan ”dancehall” är betydligt mer energisk i stilen.

”One drop” är fortfarande högaktuellt, likaså dancehall. Musiken låter annorlunda, medan trumbeatet är exakt detsamma. Underbart att historien fortfarande kan vara så aktuell. Lyssna exempelvis på The Wailers klassiska album ”Catch a fire” från 1973 eller Burning Spears självbetitlade från samma år. Jämför sedan med skivbolaget Greensleeves purfärska ”Nylon riddim”. Likheterna är slående.

Eller ta Toyans ”How the west was won” från 1981, och jämför med dagens låtar från Mavado och Busy Signal.

Den här kunskapen är kanske lite överflödig. Men det är rätt kul att kunna datera låtar endast med hjälp av trumbeat , eller att kunna säga på middagen – ”Marley, jahaja, han lirade ju bara slö one drop, tacka veta jag dancehall, där är det en massa skön energi”.

1 Comment

Filed under Krönikor