Tag Archives: Selam

Tarrus Riley briljerar

Onsdagskvällen är iskall i Stockholm. Utomhustermometern visar omkring tio minusgrader. Det är med andra ord ganska långt ifrån den jamaicanska tropiska hettan. I alla fall utanför Kägelbanan på Södra Teatern. Inomhus håller Tarrus Riley hov och levererar en veritabel hitkavalkad i ett furiöst tempo.

Kvällen börjar sömnigt. Duktiga, men rätt tråkiga, sångaren Duane Stephenson inleder omkring halv elva på kvällen, en timme efter utsatt tid. Konserten är vid den här tiden långt ifrån fullsatt och Duane Stephenson anstränger sig inte nämnvärt för att roa publiken under sina dryga 20 minuter på scenen.

Lovande singjayn I-Octane är det desto mer liv i. Han far fram och tillbaka över scenen likt en speedad road runner. Han gör sitt bästa för att väcka liv i publiken, som nu börjat växa betydligt.

Även om I-Octane gör en godkänd insats så spelar han inte samma division som kvällens huvudperson. Faktiskt inte ens samma liga. Tarrus Riley fullkomligen kör över Duane Stephenson och I-Octane med sin scennärvaro, sin intensitet och sitt låtmaterial.

Tarrus Riley kliver på scenen klädd i hatt, slips, skjorta och glasögon. Han ser ut att komma direkt från skolbänken på något amerikanskt Ivy League-universitet. Men allt visar sig bara vara en chimär.

Tarrus Riley är en briljant entertainer och lyckas göra tuffa liveversioner av sitt många gånger harmlösa material. Tillsammans med niomannabandet ger han redan bra låtar som Beware, Micro Chip, System Set, One Two Order och Good Girl, Gone Bad nytt liv. Han lyckas till och med göra Michael Jackson-covern Human Nature riktigt intressant. Mycket tack vare tempohöjningen.

Publiken har kul. Tarrus Riley har kul. Stora delar av bandet har också kul. De enda som verkar ha tråkigt är de två körsångerskorna som mest ser ut att frysa.

1 Comment

Filed under Recensioner