Tag Archives: Sir Joe

Heartical celebrates an impressive journey

Heartical is originally a French sound that started in 1999, and has since played all over the globe. They have clashed against, and juggled with, some of the biggest sounds in Europe and Jamaica, including Killamanjaro from Jamaica, Massive B from the U.S. and Supersonic from Germany.

In 2001 the crew launched their label aimed at releasing old school roots music. To date over 50 titles have been released on vinyl and digital download.

As a ten year celebration Heartical is now set to put out its first official compilation featuring an impressive line of artists. Most of them reggae legends like Johnny Osbourne, Little Roy and the late Sugar Minott and Alton Ellis, who sings Peaceful Valley over the Ministerio del Dub riddim, which must have been one of his last recordings.

Heartical Story compiles 20 tunes – 17 vocals and three instrumentals – built on eight riddims from BDF (Basque Dub Foundation). Most riddims are relicks of classics such as Derrick Harriott’s pulsating Tonight, Glen Brown’s haunting Slaving and Studio One’s Far East or the rolling Real Rock.

The compilation is a minor chord celebration in a foundation style. This is roots music as it was meant to be. Just listen to Lone Ranger in Original Style. It’s the chatting Ranger with his ribbiting and oinking against the riddim led by an apocalyptic organ.

Now available as digital download and on CD on June 6th.

Heartical Story shows that none of these foundational artists have lost their flow. They sound just as fresh in the 2000’s as they did in the 70’s and 80’s.

1 Comment

Filed under Record reviews

Franska reggaeproducenter på framfart

Frankrike har sedan en tid tillbaka etablerat sig som ett av de främsta länderna för reggae. Producenter som SheRkhan, Irie Ites och Frenchie har satt landet på kartan med ett gigantiskt kryss. Reggaemani har pratat med två franska producenter för att höra mer om den franska reggaescenen.

Storbritannien var länge bäst på reggae i Europa. Med många invandrare från den karibiska övärlden var det naturligt att de tog reggaen på allvar. Men på senare tid har något hänt. I min värld har stafettpinnen lämnats över till Frankrike.

Nationalidolen Serge Gainsbourg är inte känd för sina reggaeproduktioner, men faktum är att han har betytt en hel del för reggaen i Frankrike. I alla fall för den breda allmänheten.

1979 släppte han plattan Aux armes et cætera som delvis innebar reggaens genombrott i landet. Albumet spelades in på Jamaica med musiker som Sly Dunbar, Robbie Shakespeare och The I Threes. Men det som fick mest uppmärksamhet var titellåten, en sarkastisk reggaeversion av den franska nationalsången Marseljäsen.

Scenen inte så stor
Sedan dess har mycket hänt. Framför allt på producentfronten. Det menar i alla fall Pierre Bost, en fransos med många musikaliska järn i elden. Han är bland annat en av grundarna till skivbolaget Special Delivery Music och dessutom A&R på VP Records. Jag får tag på honom när han sitter i bilen på väg hem från jobbet och han är märkbart road av att prata om fransk reggae.

− Den franska reggaescenen är egentligen inte så stor. Det finns många bra producenter, men färre framgångsrika artister. Lokala sångare är inte särskilt stora internationellt och producenterna är därför mest intresserade av jamaicanska och andra europeiska artister, säger han på skön franskklingande engelska.

Den franska scenen skiljer sig från övriga Europa. Bland annat eftersom många av artisterna gärna sjunger på franska istället för engelska med patois-brytning.

− Frankrike har förmodligen den största lokala scenen i Europa och vi var tidiga med egna reggaeartister, exempelvis Tonton David, Raggasonic och Pierpoljak, skriver Sir Joe, grundare till skivbolaget och soundsystemet Heartical, i ett mejl till Reggaemani.

Lång historia
Sir Joe påpekar också att Frankrike, utöver Storbritannien, varit bäst i Europa på reggae sedan slutet av 70-talet.

− Det första franska soundsystemet spelade redan 1979 tillsammans med Lone Ranger. Men det tog ytterligare tio år innan soundsystemkulturen nådde övriga Europa. Sedan 70-talet har vi dessutom haft turnéer med bland annat U Roy, Gladiators och Israel Vibration. Det är många veteraner som besöker Frankrike, menar han.

Sir Joe lyfter fram landets demografi som en viktig anledning bakom reggaeintresset.

− Frankrike har den största afrikanska befolkningen i Europa samt den största delen immigranter från Västindien. Det är ingen överraskning att reggae varit populärt här under så lång tid, skriver han.

Bredare intresse
Under senare år har intresset för reggae spridit sig i Frankrike. Det noterar Pierre Bost och framhåller att det tidigare var mest afrikaner som lyssnade på reggae.

− Sedan mitten av 90-talet har intresset spridit sig från franska afrikaner till den vita publiken. Det har blivit en väldigt mixad publik, berättar han.

Intresset för olika genrer skiljer sig dock åt bland publiken menar Pierre Bost. One drop är helt klart störst, men dancehall och jamaicansk bashment är på framfart.

− Den västindiska publiken är mest intresserad av hård dancehall. Men det finns inga franska producenter som gör den typen av reggae i dag, säger han och fortsätter:

− Vi jobbar helst med one drop eftersom det inte känns som en fluga. Den musiken kommer att stå emot tidens tand.

Nyfiken på att höra hur det låter? Spana in några av de här artisterna och producenterna:

Artister
Admiral T, Daddy MoryThe Dynamics, KankaLyricson, No More Babylon, Pierpoljak, Saël och Tiwony.

Producenter
Bost & Bim, Grant Phabao, Frenchie, Greatest Friends, Heartical, High Fly MusicInk A LinkIrie Ites, Lion Roots SoundOwn Mission, Special Delivery MusicTune In Crew och Zion Gate.

1 Comment

Filed under Intervjuer