Tag Archives: Snygga skivomslag

Reggae goes outernational

Rymden är i hetluften just nu. Vår svenske ingenjörshjälte Christer Fuglesang gjorde inatt sin första av två planerade rymdpromenader. Och medierapporteringen är massiv.

I reggaevärlden har man naturligtvis varit i rymden och vänt flera gånger redan. I alla fall på skivomslagen.

Skivomslagen i reggaevärlden kan grovt delas in i fem kategorier. Vi har de religiösa, de sexistiska, de porträtterande och de gräshyllande. Sedan har vi ju förstås rymdomslagen.

Rymdomslagen är – kanske självklart – alltid tecknade och visar ofta artisten eller gruppen som hjälte/hjältar eller något annat tappert.

Vad rymdfascinationen beror på är svårt att svara på. Kanske ligger tjusningen i att rymden är relativt okänt territorium? Kanske beror det på de rymdfilmer som producerades under 60- och 70-talen och som satte sina avtryck.

Under 80-talet var det högsäsong på rymdomslag, och kända namn som Lone Ranger, Mikey Dread och Prince Far I hakade alla på trenden med plattorna Badda Dan Dem,

Lone Ranger

Dread at the Controls

Mikey Dread

respektive Cry Tuff – Dub Encounter Chapter III.

Prince Far I

Men bakom min favorit döljer sig ett skivomslag signerat formgivaren Tony McDermott. Hans tecknade skivomslag till plattan Scientist Meets the Space Invaders från 1981 är fenomenalt – den vinnande faktorn är nog de små Pacman-figurerna som anfaller Scientist i sin superhjälteuniform.

1981_Scientist-Scientist_meets_the_Space_Invaders

Scientist möter på sin platta rymdskurkarna. Prince Jammy däremot, förgör dem året efter Scientist på skivan Prince Jammy Destroys the Space Invaders. Även om titlarna påminner om varandra, så är skivomslagen rätt olika, även om dataspelskopplingen är tydlig.

Prince Jammys destroys the space invaders

På den tredje rymdplattan signerad Scientist och Jammy gör de gemensam sak och slår tillbaka. Albumet Scientist and Jammy Strike Back! har ett skivomslag med tydlig parafras till Star Wars-filmerna.

1983-Scientist_and_Jammy-Scientist_and_Jammy_strike_back

Även på vår sida Atlanten fattade man tycke för rymden. Brittiska Tradition gjorde plattan Captain Ganja and The Space Patrol där man utforskar rymden i en hyperteknisk farkost.

Captain Ganja

4 Comments

Filed under Krönikor

Gräsliga skivomslag

Reggaen kopplas flitigt ihop med marijuana. Det är inte konstigt eftersom drogen bland annat används för att komma närmare Gud inom rastafarireligionen.

På 70-talet – då roots-reggaen gjorde sitt intåg – var det hyfsat populärt att pryda skivomslagen med gräs på ett eller annat sätt. Det kunde vara en person som rökte en fet joint eller en bild av en marijuanaplanta.

De rökigaste skivomslagen är sällan de bästa (exempelvis platsar inget in på listan över schyssta skivomslag jag skrev om här). Däremot ska man inte underskatta deras dragningskraft. De sticker onekligen ut i mängden. Se bara på den nerrökta killen på omslaget till The Revolutionaries Vital dub (huvudsakligen versioner av Mighty Diamonds magnifika debutalbum Right time).
vital-dub

Peter Tosh bedrev under sin musikkarriär korståg i många frågor, bland annat för legaliseringen av gräs på skivan Legalize it. Argumenten var flera – bra mot influensa, astma och tuberkulos. Ingen dålig medicin med andra ord. På skivans omslag sitter Peter Tosh demonstrativt på ett fält med marijuanaplantor och röker vad som sannolikt är gräs.
legalize-it

Dread in a babylon – U Roys mästerliga platta från 1975 – är två av de rökigaste skivomslagen jag stött på. Båda utgåvorna av plattan illustrerar U Roy i fin form med en bong i högsta hugg.
u-roy
u-roy-2

Det finns även ett antal tecknade skivomslag som illustrerar gräs och rökande på lite olika vis. Dels finns Augustus Pablos Ital dub
ital-dub

…dels Winston Rileys Meditation dub med en grym version av Stalag-riddimen.
meditation-dub

Även inom re-issues finns det exempel på marijuanadoftande skivomslag. Skivbolaget Pressure Sounds har en trevlig tradition av schyssta skivomslag, och Packin House med Little Roy gör ingen fan av rök besviken.
little-roy

Vinnaren bland gräsliga omslag är ändå The Wailers subtila gräshyllning på skivomslaget på storbolagsdebuten Catch a fire. På nedanstående skivomslag framgår tyvärr inte att det är utvikningsbart till en zippotändare. Ett klassiskt skivomslag som trycktes i ganska liten upplaga. De som lagt vantarna på ett exemplar kan skatta sig lyckliga och skratta hela vägen till banken.
wailers
Tack till Roots Archives för skivomslagen.

1 Comment

Filed under Krönikor

Reggaens konstnärer

Skivomslag har alltid fascinerat mig. De kan vara svårt fula, men innehålla fantastisk musik. Exempelvis Cornell Campbells självbetitlade debut från 1973 på Trojan Records.

cornell-campbell1

Samtidigt finns naturligtvis motsatsen – skivomslag som är riktigt balla, men där musiken inte gör någon glad. Exempelvis Leroy Smarts Propaganda från 1979 på skivbolaget Burning Rockers.

leroy-smart

Sedan finns det omslag som både ser för taskiga ut och där musiken på intet sätt kompenserar. Exempelvis John Holts katastrofala Holt goes disco från 1978 på Trojan Records.

3303

Naturligtvis finns de som lyckats ro samtliga delar i hamn och producera bra musik och schysst skivomslag. Exempelvis Aswads magnifika A new chapter of dub från 1981 på Island Records.

aswad

Vikten av ett skivomslag kan verkligen inte underskattas; oavsett om musiken håller måttet eller inte. Om man inte känner till artisten eller om det inte finns möjlighet att lyssna innan man köper, så är skivomslaget ofta den parameter man har att gå på.

De flesta musikgenrer har sina respektive stolpskott. Vilka genrer som sticker ut med sämst smak är svårt att avgöra. Om jag ska gå på känsla skulle jag gissa att svenska dansband och 80-talsmusik överlag präglas av usel smak. Men det finns många, många skivor med katastrofala omslag. Kika bara på bloggen med det övertydliga namnet Katastrofalaomslag.

En musikgenre som faktiskt lagt stor vikt vid skivomslagen under många år är reggaen. Omslagen var som bäst på 60-, 70- och 80-talen. Att hålla hög kvalitet även under 80-talet är en bravad värd att applåderas, eftersom det i övrigt är ett svajigt decennium i designhänseende.

Reggaeomslagen under dessa årtionden skiljer sig en hel del åt. Under 60-talet och det tidiga 70-talet arbetade formgivarna mycket med lättklädda kvinnor i ”sexiga” poser. Exempelvis samlingsskivan Tighten up vol. 6 från 1972 på Trojan Records.

tighten-up

Under 70-talet – som präglades mycket av roots reggae och rastafari – var det vanligt med skivomslag med teman som religion, harmageddon och fattigdom. Skivomslagen är i regel ganska dystra historier. Exemeplvis The Maytones minst sagt dystra Madness från 1976 på Burning Sounds.

maytones

På det glada 80-talet gjorde de tecknade skivomslagen sitt intåg med buller och bång. De förmedlade ofta bilder från klubbar eller visade hur oöverträfflig artisten var; gärna i form av en superhjälte. Exempelvis dubfantomen Scientists skiva Scientist meets the Space invaders från 1981 på Greensleeves Records.

1981_scientist-scientist_meets_the_space_invaders

De personer vi bland annat har att tacka är de ofta onämnda hjältarna Wilfred Limonius, Neville Garrick, Tony McDermott, Jamaal Pete och Tony Wright. Denna kvintett har lyckats att skapa skivomslag som i flera fall gått till designhistorien. Fantastiskt att man klarar av att producera både bra musik och bra skivomslag. Den ekvationen håller inte alltid i samma utsträckning inom andra genrer gissar jag.

Wilfred Limonius var huvudsakligen verksam på 80-talet. Hans skivomslag är nästan som en serietidning och oerhört karaktäristiska. Se bara omslaget till samlingsskivan DJ explosion in a dancehall style.

wilfred

Neville Garrick formgav flera av Bob Marleys plattor. Neville Garrick är bred i sitt konstnärskap. Han arbetar i dag bland annat som fotograf, skribent och filmmakare. Kolla exempelvis på Bob Marleys Survival från 1979 på Island Records.

neville

Tony McDermott har varit knuten till skivbolaget Greensleeves sedan 70-talet. Han var huvudsakligen aktiv under 80-talet, då han gjorde flera fantastiska skivomslag, såväl tecknade som vanliga. Captain Sinbads The Seven voyages of Captain Sinbad från 1982 på Greensleeves Records.

tony-mc

Jamaal Pete – som gick bort i januari 2008 – skapade en mängd underbara skivomslag under 70- och 80-talen. Hans signum är ganska lågmälda tecknade omslag, där han många gånger avbildade artisten i en annorlunda miljö. Här har han porträtterat deejayn Ringo på skivan Riding west från 1982 på VP Records.

jamaal

Tony Wright gjorde skivomslag åt ett antal stora artister på 70-talet, både inom reggae och andra musikgenrer. Han ligger bakom två av omslagen på tidningen Rollings Stones lista över de 100 snyggaste skivomslagen. Skivomslaget till Haile I Hymn med Ijahman från 1978 på Island Records visar att han vet vad han sysslar med.

tony-wright

Om du precis som jag inte kan nog av skivomslag finns många källor. Jag rekommenderar varmt boken Stir it up av Chris Morrow samt flickr-sajterna I am the Gorgon och Barryrussel23. För en bra designblogg – som även har med skivomslag – rekommenderar jag bildbyrån Crestock.

Tack till sajterna Roots Archives, I am the Gorgon och Crestock/blog, från vilka jag lånat skivomslagen.

Leave a comment

Filed under Krönikor