Tag Archives: Spotify

Preparing for Öland Roots festival

On Friday it’s time for a two day reggae festival on the beautiful island of Öland in the southern part of Sweden.

Öland Roots started in 2004 as a reaction to the few cultural activities taking place on the island. During the past seven years several Jamaican artists have performed on the festival. Fantan Mojah, Michael Rose and Konshens are only a few of the acclaimed singers and deejays that have performed in the woods next to the beach.

And 2011 is no exception. The promoters have managed to book more international artists than ever before. Etana, T’Nez, Junior Kelly, Mark Wonder and Queen Omega come from the Caribbean. Alongside them there are several Swedish artists that have managed to rock the international reggae scene. Among them Million Stylez, Joey Fever and Hanouneh.

I’m psyched. Extremely psyched actually. To keep me sane I’ve compiled a playlist in Spotify with some of my favorite tracks from a bunch of this year’s artists.

You’ll find some big tunes here. What about Tough Life from Junior Kelly, Move From On Yah by Million Stylez or Queen Omega’s Jah Dawta.

Check out the playlist by clicking this link, and hope to see you on Öland this weekend.

Leave a comment

Filed under Columns

New streaming service challenges Spotify

The music business has been facing huge challenges ever since Napster was launched in the late 90’s. Both major labels and smaller ones have had a hard time finding it profitable selling music due to the new technology for sharing music illegally. In the reggae world French label Makasound is the latest proof that it’s hard to make money running a label.

But things might be changing a bit due to the fast growing market for streaming music. The most well-known is probably Swedish Spotify. There are others as well. Rhapsody, Rdio, Simfy and Deezer to name a few. Google and Apple are also planning to launch Google Music and iTunes Live respectively. All these services make it easy for music fans to listen to their favourite tracks on the computer or via the phone.

Apart from the services mentioned above there is one new streaming service that seems interesting. It goes by the odd sounding name of Wimp.

Wimp is very similar to Spotify, the world’s largest music streaming service with more than 6 million users and over 1 million paying customers. Wimp has around 100 000 paying customers. And here’s one of the major differences between the two competitors – Wimp is only for paying customers, while Spotify offers an ad financed version.

Wimp and Spotify have roughly the same prices and sound quality. Both are also connected to Facebook and available on computer and mobile (iPhone and Android).

Spotify is available on more markets though. Wimp is today only available in Norway, Denmark, Sweden and Portugal. According to the company they’re in negotiations with potential partners all over Europe, so things might change.

But is it worth searching out Wimp and switch from Spotify or any other streaming service? It depends. Wimp certainly has its advantages. They have hired editors and artists to make playlists, something that makes it easier for the casual listener. Wimp also has a nice, clean and bright interface. It’s also connected to Youtube and to – this is nice – reviews from a wide range of magazines and newspapers.

For the reggae listener it’s also good to know that Wimp offers releases from great label Soul Jazz. I’ve also noted that Little Roy has more albums on Wimp than on Spotify.

Despite all these nice things there are some disadvantages. Wimp doesn’t have a reggae genre, which is actually a bit upsetting. And I would also like the programmers to make a search function for labels and incorporate an inbox so you can send tunes to your friends.

Wimp will probably face huge challenges when competing with the first mover Spotify. All the functions mentioned above are probably an easy task for Spotify to program. And I believe that Spotify has more music. I’ve not done a thorough comparison, but that is the feeling I’m getting.

I salute Wimp for trying and I hope that they make it so that we the users can have a broad range of services to choose from.

If you live in Sweden, Denmark, Norway or Portugal you can check out Wimp for free since the first 30 days don’t cost anything. But you have to have your credit card available and remember to delete your account after 30 days if you’re not satisfied. Otherwise you will be charged.

2 Comments

Filed under Columns

Kreativa eller bara galna

Galen eller kreativ? Enligt svenska forskare är gränsen hårfin. Reggaen har flera exempel på producenter och ljudtekniker som kan ha varit tokiga. Framför allt inom dubben finns ljudbilder och ljudeffekter som mest liknar galenskap.
 
I dokumentären Dub Echoes beskriver Lee Perry hur han fick fram det omtalade ”muuu”-ljudet från Ark of the Covenant med The Congos. Han säger att ursprungstanken var att använda en riktig ko, men att det inte fungerade. Så vad gjorde han? Jo, han tog pappröret från en rulle aliminumfolie och lät Watty Burnett – mannen med reggaens mörkaste röst – göra ett ”muuu”-ljud.
 
Kreativt och entrepreniöriellt så det förslår. Man tar vad man har liksom. Lee Perry hade en vision och var fast besluten att göra verklighet av sin idé. Men mest intressant är egentligen inte hur ljudet skapades. Det mest spännande är varför han tyckte att just ett råmande skulle passa.
 
Lee Perry är omtalad för sin kreativitet. Men minst lika omtalad för sitt labila psyke. Han brände ner sin studio Black Ark eftersom han tyckte att den blivit besudlad av bland annat för mycket marijuana.
 
Lee Perry är kanske reggaens främsta tokfrans. Och kanske den främsta innovatören. Men han är inte ensam i sin galenskap och kreativitet.
 
Det är inom dubgenren man hittar de tokigaste upptågen. För att skapa en knasig ljudbild vrider och vänder ljudtekniker på alla instrument. Mixerbordet blir ett instrument i sig självt. Men för vissa räcker det inte. De vill gå längre och längre och längre. Knäppast vinner. I alla fall om ljudeffekter.
 
Lyssnar du igenom plattorna African Dub Chapter 1, 2, 3 & 4 får du en rejäl dos galenskap. The Mighty Two (producenten Joe Gibbs och ljudteknikern Errol Thompson) sparade knappast på krutet när de mixade skivorna. Lee Perry kan slänga sig i väggen. Här samsas rinnande vatten och cykelklockor med gökur och dörrar som slår igen. Allt ovanpå några av de tuffaste reggaerytmer som producerats. Och det låter fantastiskt.

Visst, Dub Three hade säkert låtit lika bra utan gökuret. Men ljudeffekterna tillför en skön lekfullhet som annars är svår att hitta. Inget är förbjudet, allt är tillåtet. Bara din egen kreativitet sätter ramarna. Och därför är det svårt att inte älska reggae och de här producenterna. Galningar eller kreativa genier. Mig spelar det ingen roll när musiken är fantastisk.
 
Nyfiken på fler knasiga ljudeffekter? Ladda in den här Spotify-listan och lyssna på tolv låtar med galna upptåg.

Leave a comment

Filed under Krönikor

Reggaemanis 20 bästa debuter

Debut. Ett laddat ord. I musiksammanhang förknippat med mycket vilja, ångest och en stor dos oerfarenhet. Debuten är det första och kanske viktigaste avtrycket i karriären. Omedelbar succé eller svidande magplask, oavsett har debutplattan en avgörande inverkan på den nye artistens förutsättningar på en tuff marknad.

Kvalitetsskillnaden när det kommer till debutplattor är stor. Somliga debutanter har finslipat sitt sound och sin röst under många år, medan andra hastigt upptäcks och kastas in studion. En del debuter ger en tydlig bild av artistens potential, medan andra behöver flera plattor på sig för att hitta just sitt sound och sin stil.

Vissa debuter har också blivit stilbildare för en genre. Andra har skapat något eget som är stört omöjligt att kopiera. Framlidne deejayn Prince Far I är en sådan. Han var i vissa avseenden en deejay som många andra, men hans sätt att leverera texter påminner om en mässande präst, vilket han var ensam om på sin tid.

En annan säregen debutant är är Ijahman Levi med sin Haile I Hymn. Den innehåller bara fyra låtar med i reggaesammanhang ovanliga låtstrukturer och arrangemang. Inte särskilt publikfriande för någon målgrupp, men i dag en platta som stått emot tidens tand.

När jag fick idén till den här listan var tanken först tio debuter. Men det fungerade inte. Det har producerats så bisarrt många grymma reggaedebuter. För att snäva till urvalet har jag valt bort singelsamlingar och ”best of”-plattor i mesta möjliga mån. Det är egentligen inte särskilt rättvist eftersom reggae många gånger är en singelbaserad genre, men jag var tvungen att göra något för att inte tappa förståndet.

Jag har inte försökt mig på att ranka debuterna. Istället presenteras de i kronologisk ordning. Reggaeplattor kan dock vara svåra att tidsbestämma, så någon kan säkert ha fel årtal.

Läser du hela listan garanterar jag att du har en glasklar bild av vilken typ av reggae som ligger mig varmast om hjärtat. Here goes…

Augustus Pablo – This Is… Augustus Pablo (1973)
En av de mest originella och inspirerade debuterna någonsin. Augustus Pablo skapar magi med vad som egentligen är en leksak. På plattan spelar han sitt signaturinstrument melodica samt clavinet, piano och orgel, och allt låter fantastiskt.

I Roy – Presenting I Roy (1973)
I Roy var en av fyra deejays som regerade under ett par år på 70-talet. Han var ensam om sin deejaystil och få har lyckats härma honom. Den här plattan innehåller nästan bara klassiker producerade av en ung Augustus ”Gussie” Clarke.

Big YouthScreaming Target (1973)
Ytterligare en tung deejaydebut signerad Augustus “Gussie” Clarke. Kom samma år som I Roys debut, men de är rätt olika även om båda är deejayplattor. Big Youth har en hårdare och mer oborstad stil, något som gör hela plattan lite naggad i kanterna.

Junior Byles – Beat Down Babylon (1973)
Beat Down Babylon producerades av Lee Perry före perioden med The Congos och The Heptones och är mer avskalad än hans senare produktioner. Här skapar han starka låtar tillsammans med känslige Junior Byles, en sångare som kunde nått hur långt som helst om han inte varit sjuk och från tid till annan inlagd på mentalsjukhus.

Joe Higgs – Life of Contradiction (1975)
Bob Marleys och Winston “Pipe” Matthews mentor släppte till slut en egen platta med tio (tolv på nyutgåvan) jazziga rootsreggaelåtar. Joe Higgs nådde aldrig lika stor publik som sina lärljungar, men tiden har visat att Life of Contradiction är minst lika bra som allt Bob Marley och The Wailing Souls gjorde under sin storhetstid.

The AbyssiniansSatta Massagana (1976)
The Abyssinians var mästare på harmonier och skapare av en av reggaens mest populära rytmer – Satta Massagana. Den är givetvis med på debuten precis som klassiker som Declaration of Rights och Forward On To Zion.

Gladiators – Trench Town Mix Up (1976)
The Gladiators hade före den här plattan spelat in ett gäng underbara låtar på Studio One. Flera av dem arbetades om till nya, ännu bättre, versioner på Trench Town Mix Up. Frontmannen Albert Griffiths röst påminner om både Bob Marley och Joe Higgs, men med en egen tvist.

Leroy Brown – Color Barrier (1976)
En bortglömd guldklimp. Skivbolaget Makasound gjorde världen till en bättre plats när de släppte den här plattan 2005, nästan 30 är efter originalutgåvan. Leroy Browns släpiga, hesa röst ger många av låtarna en underbar dramatisk dimension. Tung roots i sitt esse.

Mighty Diamonds – Right Time (1976)
Ett mästerverk rak igenom. Mighty Diamonds souldränkta harmonier och Donald ”Tabby” Shaws bräckliga röst skapar tillsammans med Joseph Hoo Kims solida produktion en platta som nått bortom de vanliga reggaeentusiasterna.

The Congos – Heart of the Congos (1977)
Ett av producentgeniet Lee Perrys många mästerverk. En av plattans många styrkor finns i harmonierna från medlemmarnas falsett, tenor och baryton. Men utöver deras egna stämmor medverkar också Gregory Isaacs, The Heptones och The Meditations. Harmonier galore med andra ord.

Culture – Two Sevens Clash (1977)
En apokalyptisk platta som spår om en förestående domedag – den sjunde juli 1977. Som tur är hade frontfiguren Joseph Hill och kompani fel och skivan låter i dag bättre än någonsin. Försök att lägga vanterna på nyutgåvan på skivbolaget Shanachie. Då får du fem extraspår, bland annat två discomixar med I Roy.

Winston Jarrett & The Righteous Flames – Man of the Ghetto (1977)
Winston Jarrett har aldrig riktigt fått det genomslag han förtjänar trots att han sjungit tillsammans med legenden Alton Ellis och levererade under hela 70-talet genomgående starkt material. Titelspåret är en brutal tolkning av Marlena Shaws souldänga Woman of the Ghetto.

The Meditations – Message From the Meditations (1977)
Ytterligare en platta med harmonierna som en central del. Relativt okände sångaren Dobby Dobson producerade stora delar av plattan, som innehåller mestadels tunga rootsteman, men även lättare alster som Woman Is Like A Shadow och Running From Jamaica.

The Royal Rasses & Prince Lincoln Thompson – Humanity (1979)
Frontfiguren Prince Lincoln Thompson upptäcktes av Coxsone Dodd och spelade in några fina singlar på Studio One innan den här egenproducerade plattan släpptes. Humanity skiljer sig från många andra plattor med 70-talsroots, bland annat genom Prince Lincoln Thompsons skrikiga sångsätt och hans oväntade influenser.

Freddie McGregorMr. McGregor (1979)
Freddie McGregor har en av reggaens starkaste röster och är starkt soulinfluerad. På Mr. McGregor blandas lovers-material med tyngre rootsgung i en makalöst bra mix. Winston ”Niney” Holness satt bakom spakarna och lyckades skapa originella versioner av såväl Satta Massagana som Neil Diamonds Brandy.

Toyan – How the West Was Won (1981)
Framlidne Toyan hade en kort och intensiv karriär. Upplägget på debuten borgade för total succé – Roots Radics bakom instrumenten och Scientist och Henry ”Junju” Lawes bakom spakarna. How the West Was Won har även ett av reggaehistoriens schysstaste omslag. Kan du hitta vinylen kan du skatta dig lycklig. Annars får du nöja dig med nya cd-utgåvan med fem bonusspår.

Ini Kamoze – Ini Kamoze (1984)
Ini Kamoze är mest känd för Here Comes the Hot Stepper från 1994. Men han blev aldrig bättre än den här debuten. Han har en speciell röst som hypnotiserar lyssnaren och den fungerar perfekt med Sly & Robbies kompromisslösa komp. Lyssna exempelvis på World A Music med rytmen som ligger bakom Damien ”Jr. Gong” Marleys Welcome To Jamrock.

Garnett Silk – It’s Growing (1992)
Han spåddes bli nästa Bob Marley, men gick tragiskt bort innan han nådde den större internationella publiken. Hans gospelklingande röst är rik och känslofull och passar perfekt till de här stompiga 90-talsproduktionerna signerade Bobby ”Digital” Dixon.

JahmaliEl Shaddai (1998)
En av 90-talets absolut bästa plattor. Jahmali sjunger skiten ur många av dåtidens reggaeartister på den här skivan som producerats av Donovan Germain. El Shaddai bjuder på både nyproducerade rytmer och omarbetningar av gamla godingar, bland annat en mördande version av Augustus Pablos East of the River Nile.

Ras Mac BeanPack Up and Leave (2004)
Pack Up and Leave är en av 2000-talets bästa plattor. Det beror på två saker – franska Irie Ites plåttunga produktioner och Ras Mac Beans ohyggliga talang som både deejay och sångare. Den här debuten kom från igenstans och sex år senare hoppas jag fortfarande på en uppföljare. Varje låt är ett mindre mästerverk.

Ladda in den här Spotify-listan och lyssna på åtta av plattorna.

7 Comments

Filed under Krönikor

Tio reggaefavoriter med munspel

Munspel har använts i reggaen sedan ska-dagarna på 60-talet och har sedan dess varit ett hyfsat vanligt inslag i musiken.

Den mest kända reggaelåten med munspel är sannolikt Mille Smalls monsterhit My Boy Lollipop från 1964. Men även en av Jimmy Cliffs genombrottslåtar – King of Kings från 1962 – innehåller ett ösigt munspel.

De främsta munspelsfantomerna på 60-talet var Roy Richards och Charlie Organaire. Båda spelade tillsammans med flera stora artister och grupper, exempelvis Baba Brooks Band och The Skatalites.

Munspelet följde med in i 70-talet, decenniet då de bästa reggaelåtarna med munspel producerades. Exempelvis rekommenderas valda pärlor av Jimmy Becker, Peter Tosh med svängiga Leave My Business och Johnny Osbourne, som bland annat ligger bakom mästerliga solon på Black Uhurus Love Crisis och Oh Mr. D.C med Sugar Minott.

Bakom munspelet på Bob Marleys Rebel Music (3 O’Clock Road Block) från plattan Natty Dread hittar vi amerikanen Lee Jaffe, som egentligen inte är musiker, utan snarare konstnär och var nära vän till Bob Marley.

Munspelet har en fin förmåga att tillföra ös i en reggaelåt, lyssna exempelvis på The Rastafarians A Love We Deal Wit eller Toots & The Maytals Reggae Got Soul. Det är ös och rytm i en ohelig allians.

För att du ska veta exakt hur bra kombinationen reggae och munspel är, så listar jag nedan tio av mina allra bästa reggaelåtar där munspelet spelar en viktig roll.

Det är både instrumentallåtar och vokalversioner med allt från Keith Hudsons psykeliska produktion av Melody Maker Version 2 till Skin, Fles & Bones Bands intensiva version av B.T. Express Do It (‘Til You’re Satisfied).

Alla låtarna är kanske inte världskända, men de förtjänar verkligen ditt öra (Spotify-lista med sju av låtarna).

Do It (‘Til You’re Satisfied) – Skin, Flesh & Bones Band

Windy Day/What A Windy Day – Ruddy Thomas & Trinity

Love Crisis – Black Uhuru

The Great PsalmsU-Roy

A Love We Deal Wit – The Rastafarians

This TrainBunny Wailer

Some Like It DreadBig Youth

Melody Maker Version 2 – The Chuckles

Oh Mr. D.C (12” version) – Sugar Minott

Shi-cagoDennis Bovell

2 Comments

Filed under Krönikor

Reggaemanis årskrönika – så mycket musik, så lite tid

För knappt en månad sedan skrev Jamaican Gleaner om den allt sämre försäljningen av reggaealbum. Tidningen refererar till en undersökning som visar bistra försäljningssiffror för reggaeskivor i USA under årets tio första månader. Sean Pauls Imperial Blaze har exempelvis sålt i strax över 70 000 exemplar, att jämföra med över tre miljoner för hans förra platta The Trinity.

Samma tidskrift citerar två veckor senare Randy Chin, marknadschef på VP Records. Han menar att skivor via digital nedladdning säljer bra, men motsvarar inte minskningen av antalet sålda cd-skivor.

Bilden av marknaden för reggaealbum verkar alltså dystrare än någonsin, i alla fall om man endast kikar på försäljningssiffror.

Samtidigt har lagliga nedladdningssajter som iTunes och eMusic möjliggjort att enskilda artister utan världstäckande distributionskanaler kan sprida sin musik. Sociala communityn Myspace och musiktjänsten Spotify har också gjort underverk för mindre artister att nå stora målgrupper.

Personligen omfamnar jag de nya distributionskanalerna. Jag har aldrig tidigare upptäckt så mycket ny musik som jag gjort under 2009. Men jag har märkt att det produceras många dåliga riddims som voicas av etablerade artister. Ta exempelvis Lutan Fyah som under 2009 släppt hela fyra fullängdare – African Be Proud, Justice, Music och The King’s Son – samt medverkat på mängder av riddim-plattor.

Reggaen har ända sedan begynnelsen på 60-talet präglats av osannolikt hög utgivningstakt, och inget tyder några förändringar på den punkten. Tipset är helt enkelt att provlyssna så mycket det går och lyssna på initierade källor som lyckas hänga med i racet. Källorna tillsammans med skivbolagens A&R-representanter kommer att visa vilken reggae som verkligen håller måttet.

Saxat från året som gått

•    Fajten mellan Vybz Kartel och Mavado är över. I början av december meddelades att de båda lägren slutit fred och att deras verbala fajter nu är ett minne blott.
•    Buju Banton greps i december i Miami med fem kilo kokain. Han riskerar nu 20 års fängelse.
•    I mars rapporterades att Ninjaman åtalats för mord, anstiftan till mord och olaga vapeninnehav.
•    Wycliffe ”Steely” Johnson avled tidigt i höstas. Wycliffe Johnson var ena halvan av duon Steely & Cleevie som medverkat på otaliga reggaemästerverk.

Tre förhoppningar inför 2010
•    Att auto-tune missbruket kriminaliseras.
•    Att Toots & The Maytals kommer till Uppsala Reggae Festival.
•    Fler vägvisare till den bästa reggaen, exempelvis bloggar, forum och communities som hjälper till att sålla bort bruset och hitta guldkornen.

Leave a comment

Filed under Krönikor

Reggaemanis guide till Spotifys bästa discomixar

Extended versions eller discomixar är en fantastisk jamaicansk tradition. Det kan beskrivas som två låtar på samma riddim, vanligtvis en sångversion som går in i en dub- eller deejayversion. Men om man inte samlar vinylplattor kan det vara bekymmersamt att hitta dessa långa låtar.

Nu har dock räddningen kommit. Flera samlingar från skivbolagen Greensleeves och 17 North Parade innehåller mängder av discomixar.

Att väva in en dub- eller deejayversion efter originallåten har reggaeproducenter arbetet med sedan 70-talet, då skivbolagen började släppa tio- eller tolvtumssinglar. På dessa svarta guldkorn fick man plats med mer musik jämfört med sjutumssingel. Och så var discomixen född.

Discomixarna är åtråvärda samlarobjekt, men vill man inte betala hundratals kronor för en singel så är cd-samlingar en smidig lösning.

Eller varför inte musiktjänsten Spotify? Här finns massor av discomixar tillgängliga för den intresserade. Och det handlar både om dub-och deejayversioner.

Reggaemani har letat fram de 50 bästa discomixarna på Spotify. 25 låtar som följs av en dubversion och lika många som följs av en deejayversion. Det är dancehall, ragga, roots och tidig reggae i en salig blandning. Alla med en sak gemensamt – det är fantastisk musik.

De 25 bästa discomixarna (dub):

Michael Prophet – Gunman
Yellowman – Zungguzungguguzungguzeng
Johnny Osbourne – Fally Ranking
Nicodemus – Wife and Sweetheart
Gregory Isaacs – Soon Forward
Eek-A-Mouse – Wa-Do-Dem
Cornell Campbell – The Gorgon Speaks
Papa San – Dancehall Good To We
Zu-Zu & Peter Metro – Calypso, Calypso
The Mighty Diamonds – Mr. Bodyguard
Wailing Souls – Fire House Rock
Naggo Morris – Jah Guide
Sang Hugh & The Lionaries – Rasta No Born Yah
Dennis Brown – Revolution
Barry Brown – Give Another Israel A Try
The Tamlins – Baltimore
Johnny Osbourne – Night Fall
Wailing Souls – Jah Jah Give Us Life To Live
Junior Byles & Rupert Reid – Remember Me
Clint Eastwood & General Saint – Another One Bites The Dust
Don Carlos – Mr. Sun
Lone Ranger – Johnny Make You Bad So
Johnny Clarke – Every Knee Shall Bow
Freddie McGregor – Do Good
Gregory Isaacs – Rumours

De 25 bästa discomixarna (deeyjay):

Wayne Jarrett & Silver Fox – Saturday Night Jamboree
Horace Andy & Jah Mike – Praise Him/Babylon Happening
Cornell Campbell – Mash You Down
Enos McLeod & Killer Brown – Hello Carol/Yapa Yah
Michael Palmer & Jim Brown – Ghetto Dance
Jacob Miller & U Brown – Keep On Knocking/This Old Man
George Nooks & Welton Irie – Riding For A Fall/Gi Me One A Fi Yuh Girlfriend
Johnny Osbourne & Papa Tullo – Back Off
Cornell Campbell – Dance In A Greenwich Farm
Madoo & Kojak – Yuh Jamming So/Green Bay Killing
Jacob Miller & Welton Irie – Keep On Running
Jackie Paris & Ranking Trevor – Run For Your Life
Cornell Campbell & Ranking Dread – Bandulu/Hard Time
The Jays & Ranking Trevor – Queen Majesty
The Mighty Diamonds & Ranking Joe – Just Like A River
Wailing Souls & Ranking Trevor – War
The Chantells & U Brown – Children Of Jah/Time To Unite
Jacob Miller & Killer Brown – Backyard Movements/Fussing And Fighting
Steve Boswell & Jah Berry – Cool Rastaman Cool
Johnny Clarke & Clint Eastwood – (Just Call Me) African Roots
George Nooks & Papa Tullo – Sadie/Fe Mi Time Now
Horace Andy & Jah Stitch – Zion Gate/Every Wicked Have To Crawl
Junior Murvin & Welton Irie & Prince Weedy – Cool Out Son/Nice Up The Party
Dennis Brown & Prince Mohammed – Money In My Pocket/Cool Runnings
Sammy Dread & Saddle Dread – Follow Fashion

9 Comments

Filed under Krönikor

Ladda ner reggae lagligt på webben

Lagligt eller inte lagligt frågar sig många när de ska skaffa fram musik. Lagligt säger de som vill stödja musiken och artisterna. Olagligt säger de som menar att upphovsrätt är något mamma och pappa sysslar med.

Att få tag i bra reggae på lagligt vis är i dag enklare än någonsin och bara några knapptryck bort. För det finns flera ypperliga butiker och tjänster där du snabbt, enkelt och billigt kan få tag i både kända och okända reggaefavoriter.

Den största lagliga nedladdningstjänsten är iTunes med över 10 miljoner låtar i  katalogen. Kvaliteten är bra, priset okej och det går utmärkt att provlyssna innan du köper. Men iTunes har huvudsakligen topplistemusik, och de lite mer obskyra pärlorna lyser med sin frånvaro.

Därför kan det vara värt att besöka eMusic, som enligt tidskriften Rolling Stone är iTunes ”cheaper, cooler cousin”.

Beskrivningen stämmer ganska väl. På eMusic hittar du plattor från kända reggaeskivbolag som Greensleeves, VP och Pressure Sounds, men även massor av musik från exempelvis Special Delivery, Roots Garden, Wackies och African Beat. Låtkvaliteten är dessutom hög. Det finns heller inget kopieringsskydd och priserna är gynnsammare än iTunes.

eMusic har dock ungefär hälften så många låtar som iTunes, men om du inte behöver Britney Spears, Coldplay eller Lady GaGa klarar du dig utmärkt med den fräcka kusinen.

Inte köpsugen? I så fall kan det vara värt att skaffa premiumkonto på Spotify för 99 kronor i månaden. Spotify har en hel del reggae i katalogen, exempelvis pärlor från ett antal av ovan nämnda skivbolag samt massor av guldkorn utgivna på exempelvis Island.

Spotify är ett utmärkt komplement till nedladdning. Men som kronisk skivsamlare kommer jag inte ifrån begäret att själv äga låtarna och kunna plocka fram dem när som helst. Vem vet när jag blir sugen på Burro Banton, Dennis Brown eller The Gladiators?

Leave a comment

Filed under Krönikor

Vad är dub?

aquarius_frReggae kan sägas vara ett paraplynamn för en mängd olika subgenrer – roots och dancehall är några av de mer kända. Dub är däremot en betydligt mer okänd form av reggae.

Dub uppstod på Jamaica i slutet av 60-talet, och på den tiden var det vanligt att producenten släppte en singel vars b-sida ofta var en instrumental version av a-sidan.

Efterhand började producenten och mixaren vid hans (för det var nästan alltid en han, undantaget Sonia Pottinger) sida att arbeta om den instrumentala versionen till nära nog oigenkännlighet. Bland annat genom att delvis ta bort sången samt lägga till eko, effekter och mer tryck på trummor och bas.

Vissa mixare gick även ett steg längre och la till allehanda märkliga ljud. Fågelsång, spolande vatten, telefonsignaler, gökur och dörrar som slår igen är bara några exempel. Inget var för konstigt. Det vara bara kreativt. Och de mest kreativa i den bemärkelsen var producenten Joe Gibbs och hans sparringpartner Errol Thompson (The Mighty Two) samt geniförklarande Lee Perry.

Plötsligt hade man ytterligare en version av låten – vokal, instrumental och dub. Det sägs också att dubben var ett sätt att tjäna mer pengar – man fick ut mesta möjliga av en enskild studioinspelning. Men, dubben var naturligtvis också en möjlighet för producenten och mixaren att leva ut sina kreativa ådror och utforska musiken.

Det karakteristiska för dubben är att den ofta är sparsmakad och organisk. Låtens grundstruktur med trummor och bas behålls, medan övrigablackboard3 partier gradvis mixas in och ut. Det är mixerbordet som är instrumentet, och därifrån manipulerade man låtarna till något nytt.

De första dub-albumen såg dagens ljus 1972 och 1973. Det råder dock viss konflikt över vilken skiva som kom först, men det var antigen Java Java Java Java (aka Java Java Dub) av Clive Chin och Errol Thompson, Aquarius Dub av Herman Chin Loy eller Blackboard Jungle Dub signerad Lee Perry och King Tubby. Oavsett vem som var först så är dubbens okrönte kung ändå Osbourne ”King Tubby” Ruddock – en musikintresserad tekniker som vid 21 års ålder byggt sin första förstärkare.

King Tubby tog under 70-talet dubben till en helt ny nivå och fick på köpet flera lärljungar. Den främste var Prince Jammy, som efter sin läromästares hastiga död 1989 krönte sig till King Jammy och sadlade om till producent på heltid.

51-rf6fJbWL._SS500_Även om dubben har nästan 40 år på nacken så är den fortfarande aktuell, och den är inte längre endast en jamaicansk företeelse. Det produceras dub i nästan alla världens hörn. Lyssna bara på samlingsplattorna Dub Anthology och Dub Echoes med bidrag från bland annat Storbritannien, Armenien, Tyskland. Plattorna visar även dubbens relation till moderna musikstilar som jungle, drum and bass och house.

Vill du ha en historielektion i dub rekommenderar jag varmt de nya boxarna Evolution of Dub från Greensleeves. I skivdiskarna finns nu hela tre boxar med fyra skivor vardera. Samtliga innehåller rariteter blandade med klassiker från bland annat Scientist och King Tubby.

Det finns även ett gäng dubplattor på Spotify. Ladda in den här länken med mina tio favoriter och utgå därifrån.

7 Comments

Filed under Krönikor

20 bästa reggaealbumen på Spotify

Spotify är en riktigt bra nätbaserad musiktjänst. Man laddar ner en programvara från vilken man sedan streamar – lyssnar i realtid – musiken.

För närvarande finns flera miljoner låtar. Och det finns faktiskt förvånansvärt mycket reggae – såväl singlar som EPs och hela album från tidigt 60-tal fram till idag. Om man kikar på vilka album Spotify fått rättigheter till, så verkar det som att de slutit avtal med skivbolag som Greensleeves, Blood and Fire (numera nedlagt) och Virgin (numera EMI). Det är skivbolag som under många år släppt fantastiska skivor – Virgin släppte på 70-talet klassiska skivor med bland annat The Mighty Diamonds och U Roy, Greensleeves har länge varit mästare på dancehall, och Blood and Fire var under några år ledande på återutgivningar av obskyra artister och skivor, exempelvis The Chantells.

lone-ranger1Spotify har tyvärr inte allt man vill ha. Katalogen består till stor av samlingsskivor och greatest hits. Men några klassiska guldkorn går det allt att gräva fram Och det har jag ägnat ett par minuter åt att göra.

Ladda ner länken nedan, så får du tillgång till 20 av de bästa och mest klassiska reggaealbumen som Spotify har att erbjuda. Jag har bara valt album av en artist eller grupp. Det ingår alltså inga samlingsskivor. I mesta möjliga mån har jag försökt att hitta originalalbumet, och inte någon nyutgåva eller greatest hits. Allt för att försöka få till någon form av originalkänsla.

http://open.spotify.com/user/erikma/playlist/625McrRsPUqwt2RAyb3GKq

u-roy1Den observante märker nog att jag i princip endast valt gamla alster. Den absoluta merparten av skivorna är från 70-talet. Varför? Svaret är lika enkelt som det är sant; det var ju då det gjordes bäst reggae.

Hade jag valt ur den egna skivsamlingen hade listan på de 20 bästa reggaealbumen sett lite annorlunda ut. Exempelvis fattas skivor från Studio One helt, vilket inte är särskilt rättvisande.

Har du exempel reggaeskivor på Spotify som inte är med på listan, men borde vara där? Tips och åsikter tas givetvis mycket gärna emot.

Leave a comment

Filed under Krönikor