Tag Archives: The Heptones

Underrated Heptones album reissued

The Heptones - Good Life - artworkVocal harmony trio The Heptones and their front man and lead singer/bass maestro Leroy Sibbles are an integral part of reggae history with countless of immortal songs and albums under their belt. Some of their best known material was recorded for producer Coxsone Dodd in the mid to late 60s and in the mid to late 70s for producer Lee Perry.

In the late 70s Leroy Sibbles quit the band and moved to Canada. He was replaced by Naggo Morris, who sings lead on the recently reissued album Good Life, a set I have always regarded as underrated.

It was produced Joseph Hoo Kim and recorded at Channel One with The Revolutionaries providing the rock-hard riddims. It features several tunes with beautiful vocal harmonizing – Every Day Every Night, Black Man Memory, Can’t Hide From Jah and Repatriation is a Must. The set also features a well-crafted version of Bob Marley’s Natural Mystic.

Good Life was The Heptones’ eleventh album and it definitely stands up to par with classics such as Party Time and Night Food. It’s now available on vinyl, CD and digital download.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Record reviews

Leroy Sibbles walks down memory lane

Leroy Sibbles started his career as lead singer in the Heptones making his first recordings at legendary studio and label Studio One in the mid 60’s. He soon began to play the bass and also filling a number of roles in the studio conducting auditions, writing songs and making musical arrangements.

He is responsible for some of the most memorable bass lines in the history of reggae music that are still versioned to this day, and one of the latest examples is Curtis Lynch’s relick of the Full Up riddim, probably best known for the Mighty Diamonds’ tune Pass the Kouchie.

I had the opportunity to interview Leroy after the Heptones’ performance at Uppsala Reggae Festival. In the interview he also reveals his favorite contemporary artist and his all-time favorite album. Check the interview at United Reggae.

Leave a comment

Filed under Interviews

Somriga vibbar från Irie Ites

Redan i april kunde Reggaemani berätta att franska Irie Ites hade en ny rytm på gång. Och nu är datum bekräftat. Den 20 juni släpper fransoserna Party Time med sju somriga spår från kända namn som Leroy Sibbles, Sizzla och Glen Washington. Då är det 7” som gäller. Vill man ha cd eller legal nedladdning får man vänta till första september.

Party Time är, precis som titeln antyder, en relick på den klassiska 60-talsrytmen med samma namn. Då satt Coxsone Dodd i producentstolen. Även han jobbade med Leroy Sibbles, som sjöng in rytmens titellåt tillsammans med The Heptones kring 1968.

Irie Ites version ligger nära originalet. Basen är lite högre, men annars är 60-talskänslan intakt.

Ladda ner en kort mix av låtarna nedan som smarrig försmak:

Irie Ites Megamix Party Time

Leave a comment

Filed under Nyheter

Blandad kompott på Uppsala Reggae Festival

URF-2009Än en gång lyckades festivalledningen ringa in gräddan av de främsta artisterna inom roots och dancehall. Reggaeälskare har under veckan kunna njuta av högdjur som Ky-Mani Marley, Alpha Blondy och Busy Signal.

Temperaturen var hög – på scenen, i publiken och i luften. Flera av de artister som uppträdde under lördagen, festivalens sista dag, hade flyt med både väder och publik. Nåja, nästan alla i alla fall.

På den stora scenen inleddes eftermiddagen med Governor Andy som med sin käcka folkparksreggae fick scenen och publiken att gunga. Hyfsat mycket folk hade tiden till trots flockats framför scenen för att se en av Sveriges främsta reggaeartister.

Det var många som försvann efter att Guvernören lämnat scenen, och tyvärr visade det sig att de flesta inte brydde sig om att komma tillbaka till området förrän flera timmar senare. När veteranerna Inna de Yard Allstars klev upp på scenen var det pinsamt tomt framför de numera grånande gubbarna Cedric Myton, Linval Thompson, Earl “Chinna” Smith och Kiddus I samt deras två yngre kollegor.

Gubbarna i Inna de Yard Allstars har tillsammans en diger meritlista som spänner över fyra decennier och de är sannolikt vana vid en större och betydligt mer aktiv publik – något som blir uppenbart när bandledaren Earl “Chinna” Smith  i konsertens inledning förtvivlat försöker få igång allsång under klassiska Soul Syndicate-låten Mariwana. “You can be arrested for smoking it, but not for singing about it!“. Det hela slutar med vad som ser ut som en rejält förbannad bandledare som lämnar scenen, för att efter en sekund eller två vända tillbaka och dra igång vad som blir en makalös spelning med både klassiska och mer okända låtval.

Etana är kvällens “Concious Lady”. Hon debuterade 2006 och har sedan dess släppt ett bra debutalbum och en rad starka singlar. Hennes röst kan utan problem konkurrera med souldivor som Beyoncé och Alicia Keys. Det kan däremot inte hennes utstrålning. Etana är en vacker men grå mus när hon kommer ut på scenen, och lyckas inte förmedla styrkan i väl valda låtar som Jah Chariot och I’m Not Afraid. Det hela blir dessutom pajigt i duetten Blessings. Originalet är tillsammans med Alborosie, men här framför hon den med den manliga delen av körduon. Och resultatet är allt annat än imponerande.

Musikerna som backar Etana stannar ett par timmar på scenen. De är nämligen band till efterföljande Lutan Fyah och Busy Signal.

Dessa två deejays river ner stora applåder när de kliver på scenen efter Etana.

Lutan Fyah är på Uppsala Reggae Festival för tredje gången. Och det är lätt att förstå varför festivalledningen vill ha honom tillbaka. Han river rappt och energiskt av hit efter hit, men avslutar tyvärr med att köra två korta versioner av favoriterna Save the Juvenile och Rasta Still de Bout.

Lutan Fyah påminner om en duracellkanin när han springer fram och tillbaka över scenen, men är ändå i en betydligt lägre energidivison än Busy Signal som greppar micken efteråt.

Busy Signal kan närmast liknas vid en duracellkanin på speed. Han hoppar jämfota, knäböjer, springer fram och tillbaka i en fart som för tankarna till Jamaicanska sprintern Usain Bolt. I all denna fart levererar han hittar som Unknown Number, Jail, Badman Place och Hustlin’ på tunga Baddaz Riddim. Han gör även ett annorlunda coverval – Nightshift av The Commodores passar förvånansvärt bra i dancehalltappning.

Få grupper har haft ett sådant stort inflytande på reggaemusiken som legendariska The Heptones. Eller kanske snarare gruppens frontman Leroy Sibbles. Det var han som startade gruppen, det var han som var leadsångare och det är han som är ansvarig för otaliga klassiska låtar och riddims från skivbolaget Studio Ones storhetstid i slutet på 60-talet.

Och det här är hans kväll. Det märks tydligt i sättet han med järnhand styr bandet och sin Heptones-kollega Barry Llewellyn. Men han har kul och trivs trots att arrangörerna petat in bandet på tältscenen medan pojkarna i T.O.K tar huvudscenen i anspråk.

Leroy Sibbles bjuder på en kavalkad av hittar från 60-talet och försätter den lite åldriga publiken i ett glädjerus. Jag hade dock gärna hört några alster från perioden tillsammans med Lee Perry.

Kvällen avslutas med ivorianen Alpha Blondy som är här för andra gången. Även han har varit i reggaebranschen länge och har gett ut en rad starka plattor. Till kvällens spelning har han tagit med sig bandet Solar System, som för att förstärka världsmusikkänslan består av musiker från jorden runt. Tyvärr verkar de ha hittat gitarristen i något glamrockband i Tyskland. Han har nämligen inga som helst problem att riva av ett och annat meningslöst och glammigt gitarrsolo i tid och otid.

Alpha Blondy gör en vad som i vissa delar känns som en rutinspelning. Visst, energin finns där, och låtvalen också. Men jag saknar inlevelse.

Kanske har det med mig att göra. Efter nära nio timmar på ett festivalområde som på kvällen närmast liknar en ungdomsgård, så lockar annat än ringande mobiltelefoner, irriterande visselpipor och ölluktande kläder.

Vill du se festivalbilder och läsa mer om 2009-års festival? I så fall kan du spana in Reggae Galore och Rebelmusic som haft en diger rapportering från festivalområdet.

2 Comments

Filed under Recensioner

Vårens hetaste plattor

Vårens skivsläpp bjuder på en bra blandning av nytt och gammalt, dancehall och roots. Som vanligt duggar också återutgivningar och samlingsalbum tätt.

Utan att grunda mig på något annat än historien och eget tycke och smak, så är det värt att hålla ögonen öppna för följande tre potentiella bästsäljare:

joe-gibbsVarious artists – “Joe Gibbs: Scorchers from the early years”. Joe Gibbs – som gick bort förra året – är en av de bästa producenterna Jamaica haft. Höjdpunkterna i hans karriär inkluderar klassiska album från bland annat Dennis Brown och Culture. Att 17 North Parade släpper ett urval klassiska låtar från hans tidiga år är ytterst välkommet.

The Heptones – “The Heptones meets the Now Generation”. Spelades in heptones1972 med Joe Gibbs bakom spakarna. Egentligen ett samlingsalbum med låtar från The Heptones, Nicky Thomas, Julie Anne och Peter Tosh. Lyssna på ”Every day and every night” med The Heptones, ”God bless the children” med Nicky Thomas och ”Maga dog” med Peter Tosh. Tidig reggae när den är som bäst. 17 North Parade ligger även bakom den här skivan.

ghetto-youthology-sizzla-cd-cover-artSizzla – “Ghetto Youthology”. Titeln påminner stark om Sugar Minotts klassiska “Ghetto-ology”, men musiken är nog inte i närheten lika bra. Du kanske anar att jag inte är ett stort Sizzla-fan? Det stämmer. Men oavsett min smak så kommer den här skivan att synas – både tack vare hans många fans, och det snygga omslaget med en känsla av Greensleeves klassiska skivomslag från 70- och 80-talet. Greensleeves står bakom släppet.

Utöver de här tre plattorna kan man se fram emot samlingsskivan ”Evolution of dub” från Greensleeves och singelsamlingen ”Free us now” med okända Gideon Jah Rubaal. ”Free us now” är inspelad på Channel One under guldåren 1975 till 1979. Kan inte bli annat än ett rekommenderat köp.

1 Comment

Filed under Nyheter