Tag Archives: Tony McDermott

Gappy Ranks makes music for the world

Britain has an almost equally long reggae history as Jamaica. In the 60’s the artists had names such as Dandy and Laurel Aitken. Since then, the scene has changed and given way to new genres dubstep and grime. But one that keeps the reggae Union Jack high is upcoming star Gappy Ranks, from Harlesden in London.

When I get hold of Gappy Ranks on the telephone he has just finished an interview on national radio. He’s happy and excited. Probably no surprise. His debut album Put the Stereo On hits the streets soon on legendary label Greensleeves and there is much to do, concerts and interviews on each other. Soon he will perform at festivals such as Glastonbury and Rototom Sunsplash.

Gappy Ranks was raised in London by a Jamaican father and a Dominican mother. He says that it was tough growing up, but that he has learned about several different cultures. The debut album is in part about his childhood. More precisely it’s about the togetherness created in front of the turntable at home.

The cover of Put the Stereo On is designed by legendary Greensleeves designer Tony McDermott

− When I was a child and my parents put a record on it was always about togetherness and that is what I want to say with the album and its title, says Gappy Ranks in a blend of patois and British English.

Homage to the past
Put the Stereo On is mainly produced by Peckings, whose trademark is the use of old rock steady and reggae rhythms. The album echoes of the 60’s and early 70’s, without sounding outdated. Bitty McLean’s classic album On Bond Street, also produced by Peckings, showed that it’s an excellent recipe.

− The record shows where I’m from. I want to pay homage to Studio One and the past. It’s easier to understand music if you know the past, he says, and adds:

− I love all type of music and embrace every genre. Music is about creating, learning and trying new stuff.

Favourite rhythms
Choosing favourite rhythms on the album is hard for him. But if he has to choose it’d be one originally recorded by Bob Marley and one which makes him enjoy himself.

− I really like Heaven in Her Eyes on Peckings Rebel riddim and Put the Stereo On, which is on the Hot Milk riddim. Every time I hear those trumpets I enjoy myself.

Put the Stereo On is significantly different from his mainly dancehall sounding EP Rising Out of the Ghetto, released this spring. When I ask him why he returns to the love of music.

− I’m just a music lover and hard to categorize. My singing is inspired by Sanchez and Wayne Wonder, but also Beenie Man. I’m a global person and I’m making music for the world.

2 Comments

Filed under Interviews

Reggaens konstnärer

Skivomslag har alltid fascinerat mig. De kan vara svårt fula, men innehålla fantastisk musik. Exempelvis Cornell Campbells självbetitlade debut från 1973 på Trojan Records.

cornell-campbell1

Samtidigt finns naturligtvis motsatsen – skivomslag som är riktigt balla, men där musiken inte gör någon glad. Exempelvis Leroy Smarts Propaganda från 1979 på skivbolaget Burning Rockers.

leroy-smart

Sedan finns det omslag som både ser för taskiga ut och där musiken på intet sätt kompenserar. Exempelvis John Holts katastrofala Holt goes disco från 1978 på Trojan Records.

3303

Naturligtvis finns de som lyckats ro samtliga delar i hamn och producera bra musik och schysst skivomslag. Exempelvis Aswads magnifika A new chapter of dub från 1981 på Island Records.

aswad

Vikten av ett skivomslag kan verkligen inte underskattas; oavsett om musiken håller måttet eller inte. Om man inte känner till artisten eller om det inte finns möjlighet att lyssna innan man köper, så är skivomslaget ofta den parameter man har att gå på.

De flesta musikgenrer har sina respektive stolpskott. Vilka genrer som sticker ut med sämst smak är svårt att avgöra. Om jag ska gå på känsla skulle jag gissa att svenska dansband och 80-talsmusik överlag präglas av usel smak. Men det finns många, många skivor med katastrofala omslag. Kika bara på bloggen med det övertydliga namnet Katastrofalaomslag.

En musikgenre som faktiskt lagt stor vikt vid skivomslagen under många år är reggaen. Omslagen var som bäst på 60-, 70- och 80-talen. Att hålla hög kvalitet även under 80-talet är en bravad värd att applåderas, eftersom det i övrigt är ett svajigt decennium i designhänseende.

Reggaeomslagen under dessa årtionden skiljer sig en hel del åt. Under 60-talet och det tidiga 70-talet arbetade formgivarna mycket med lättklädda kvinnor i ”sexiga” poser. Exempelvis samlingsskivan Tighten up vol. 6 från 1972 på Trojan Records.

tighten-up

Under 70-talet – som präglades mycket av roots reggae och rastafari – var det vanligt med skivomslag med teman som religion, harmageddon och fattigdom. Skivomslagen är i regel ganska dystra historier. Exemeplvis The Maytones minst sagt dystra Madness från 1976 på Burning Sounds.

maytones

På det glada 80-talet gjorde de tecknade skivomslagen sitt intåg med buller och bång. De förmedlade ofta bilder från klubbar eller visade hur oöverträfflig artisten var; gärna i form av en superhjälte. Exempelvis dubfantomen Scientists skiva Scientist meets the Space invaders från 1981 på Greensleeves Records.

1981_scientist-scientist_meets_the_space_invaders

De personer vi bland annat har att tacka är de ofta onämnda hjältarna Wilfred Limonius, Neville Garrick, Tony McDermott, Jamaal Pete och Tony Wright. Denna kvintett har lyckats att skapa skivomslag som i flera fall gått till designhistorien. Fantastiskt att man klarar av att producera både bra musik och bra skivomslag. Den ekvationen håller inte alltid i samma utsträckning inom andra genrer gissar jag.

Wilfred Limonius var huvudsakligen verksam på 80-talet. Hans skivomslag är nästan som en serietidning och oerhört karaktäristiska. Se bara omslaget till samlingsskivan DJ explosion in a dancehall style.

wilfred

Neville Garrick formgav flera av Bob Marleys plattor. Neville Garrick är bred i sitt konstnärskap. Han arbetar i dag bland annat som fotograf, skribent och filmmakare. Kolla exempelvis på Bob Marleys Survival från 1979 på Island Records.

neville

Tony McDermott har varit knuten till skivbolaget Greensleeves sedan 70-talet. Han var huvudsakligen aktiv under 80-talet, då han gjorde flera fantastiska skivomslag, såväl tecknade som vanliga. Captain Sinbads The Seven voyages of Captain Sinbad från 1982 på Greensleeves Records.

tony-mc

Jamaal Pete – som gick bort i januari 2008 – skapade en mängd underbara skivomslag under 70- och 80-talen. Hans signum är ganska lågmälda tecknade omslag, där han många gånger avbildade artisten i en annorlunda miljö. Här har han porträtterat deejayn Ringo på skivan Riding west från 1982 på VP Records.

jamaal

Tony Wright gjorde skivomslag åt ett antal stora artister på 70-talet, både inom reggae och andra musikgenrer. Han ligger bakom två av omslagen på tidningen Rollings Stones lista över de 100 snyggaste skivomslagen. Skivomslaget till Haile I Hymn med Ijahman från 1978 på Island Records visar att han vet vad han sysslar med.

tony-wright

Om du precis som jag inte kan nog av skivomslag finns många källor. Jag rekommenderar varmt boken Stir it up av Chris Morrow samt flickr-sajterna I am the Gorgon och Barryrussel23. För en bra designblogg – som även har med skivomslag – rekommenderar jag bildbyrån Crestock.

Tack till sajterna Roots Archives, I am the Gorgon och Crestock/blog, från vilka jag lånat skivomslagen.

Leave a comment

Filed under Krönikor