Tag Archives: URF

Uppsala Reggae Festival ventures into a dance festival

Uppsala Reggae Festival is Northern Europe’s largest reggae festival and has been held since 2001. Each year the festival presents some of the world’s most famous reggae artists and legends – both Swedish and international acts – this year boasting Toots & The Maytals, Gyptian and Ken Boothe, among several others.

Last year – the festival’s tenth anniversary – was a kind of a best of the best festival. This year there is less of the more established artists and more of newcomers with acts representing dancehall, modern roots reggae and reggae fusion, and includes performers such as Elephant Man, Queen Ifrica, Mr.Vegas, Pressure and Protoje.

“What I’m most looking forward to is Toots & The Maytals, Ken Boothe and Johnny Clarke because they have such a tight sound and are always great live. I’m also looking forward to our venture into the dance scene with all the invited dancers and dancehall artists. I’m hoping for lots of energy and joy,” says Yared Tekeste, founder of Uppsala Reggae Festival, to Reggaemani.

The dance venture that Yared Tekeste is looking forward to is a new step for Uppsala Reggae Festival, and, according to the press release, a giant step into the new decade with a focus on street dance, dance performances and dance parties.

“There is a positive and innovative up-tempo energy within the international reggae scene that we also want to spread to Sweden. This year we have devoted ourselves to offering both a music festival and a dance festival to celebrate all the joy there is in both the more established and newer forms of reggae”, says Yared Tekeste.

Each year the festival attracts audiences of 15,000–20,000 people. The mission is to make reggae music accessible to more people and to be a melting pot for people to come together to experience love and a feeling of belonging.

“Whether you’re a reggae lover or not, we want to be a meeting spot for people that want to experience love and solidarity – oneness. This year’s festival is also special because the Life is Great theme gets a new expression through our new focus on dance. The audience will receive both classic and contemporary roots reggae, but also lots of energetic dancehall. The overall impression is awesome,” concludes Yared Tekeste.

This year Uppsala Reggae Festival takes place on 4-6 August.

Leave a comment

Filed under News

Blandad kompott på Uppsala Reggae Festival

URF-2009Än en gång lyckades festivalledningen ringa in gräddan av de främsta artisterna inom roots och dancehall. Reggaeälskare har under veckan kunna njuta av högdjur som Ky-Mani Marley, Alpha Blondy och Busy Signal.

Temperaturen var hög – på scenen, i publiken och i luften. Flera av de artister som uppträdde under lördagen, festivalens sista dag, hade flyt med både väder och publik. Nåja, nästan alla i alla fall.

På den stora scenen inleddes eftermiddagen med Governor Andy som med sin käcka folkparksreggae fick scenen och publiken att gunga. Hyfsat mycket folk hade tiden till trots flockats framför scenen för att se en av Sveriges främsta reggaeartister.

Det var många som försvann efter att Guvernören lämnat scenen, och tyvärr visade det sig att de flesta inte brydde sig om att komma tillbaka till området förrän flera timmar senare. När veteranerna Inna de Yard Allstars klev upp på scenen var det pinsamt tomt framför de numera grånande gubbarna Cedric Myton, Linval Thompson, Earl “Chinna” Smith och Kiddus I samt deras två yngre kollegor.

Gubbarna i Inna de Yard Allstars har tillsammans en diger meritlista som spänner över fyra decennier och de är sannolikt vana vid en större och betydligt mer aktiv publik – något som blir uppenbart när bandledaren Earl “Chinna” Smith  i konsertens inledning förtvivlat försöker få igång allsång under klassiska Soul Syndicate-låten Mariwana. “You can be arrested for smoking it, but not for singing about it!“. Det hela slutar med vad som ser ut som en rejält förbannad bandledare som lämnar scenen, för att efter en sekund eller två vända tillbaka och dra igång vad som blir en makalös spelning med både klassiska och mer okända låtval.

Etana är kvällens “Concious Lady”. Hon debuterade 2006 och har sedan dess släppt ett bra debutalbum och en rad starka singlar. Hennes röst kan utan problem konkurrera med souldivor som Beyoncé och Alicia Keys. Det kan däremot inte hennes utstrålning. Etana är en vacker men grå mus när hon kommer ut på scenen, och lyckas inte förmedla styrkan i väl valda låtar som Jah Chariot och I’m Not Afraid. Det hela blir dessutom pajigt i duetten Blessings. Originalet är tillsammans med Alborosie, men här framför hon den med den manliga delen av körduon. Och resultatet är allt annat än imponerande.

Musikerna som backar Etana stannar ett par timmar på scenen. De är nämligen band till efterföljande Lutan Fyah och Busy Signal.

Dessa två deejays river ner stora applåder när de kliver på scenen efter Etana.

Lutan Fyah är på Uppsala Reggae Festival för tredje gången. Och det är lätt att förstå varför festivalledningen vill ha honom tillbaka. Han river rappt och energiskt av hit efter hit, men avslutar tyvärr med att köra två korta versioner av favoriterna Save the Juvenile och Rasta Still de Bout.

Lutan Fyah påminner om en duracellkanin när han springer fram och tillbaka över scenen, men är ändå i en betydligt lägre energidivison än Busy Signal som greppar micken efteråt.

Busy Signal kan närmast liknas vid en duracellkanin på speed. Han hoppar jämfota, knäböjer, springer fram och tillbaka i en fart som för tankarna till Jamaicanska sprintern Usain Bolt. I all denna fart levererar han hittar som Unknown Number, Jail, Badman Place och Hustlin’ på tunga Baddaz Riddim. Han gör även ett annorlunda coverval – Nightshift av The Commodores passar förvånansvärt bra i dancehalltappning.

Få grupper har haft ett sådant stort inflytande på reggaemusiken som legendariska The Heptones. Eller kanske snarare gruppens frontman Leroy Sibbles. Det var han som startade gruppen, det var han som var leadsångare och det är han som är ansvarig för otaliga klassiska låtar och riddims från skivbolaget Studio Ones storhetstid i slutet på 60-talet.

Och det här är hans kväll. Det märks tydligt i sättet han med järnhand styr bandet och sin Heptones-kollega Barry Llewellyn. Men han har kul och trivs trots att arrangörerna petat in bandet på tältscenen medan pojkarna i T.O.K tar huvudscenen i anspråk.

Leroy Sibbles bjuder på en kavalkad av hittar från 60-talet och försätter den lite åldriga publiken i ett glädjerus. Jag hade dock gärna hört några alster från perioden tillsammans med Lee Perry.

Kvällen avslutas med ivorianen Alpha Blondy som är här för andra gången. Även han har varit i reggaebranschen länge och har gett ut en rad starka plattor. Till kvällens spelning har han tagit med sig bandet Solar System, som för att förstärka världsmusikkänslan består av musiker från jorden runt. Tyvärr verkar de ha hittat gitarristen i något glamrockband i Tyskland. Han har nämligen inga som helst problem att riva av ett och annat meningslöst och glammigt gitarrsolo i tid och otid.

Alpha Blondy gör en vad som i vissa delar känns som en rutinspelning. Visst, energin finns där, och låtvalen också. Men jag saknar inlevelse.

Kanske har det med mig att göra. Efter nära nio timmar på ett festivalområde som på kvällen närmast liknar en ungdomsgård, så lockar annat än ringande mobiltelefoner, irriterande visselpipor och ölluktande kläder.

Vill du se festivalbilder och läsa mer om 2009-års festival? I så fall kan du spana in Reggae Galore och Rebelmusic som haft en diger rapportering från festivalområdet.

2 Comments

Filed under Recensioner