Lorenzos debut lika välkommen som vit jul

För ett par år sedan plockade jag upp Ras Mac Beans debutplatta Pack Up And Leave. Plattan är huvudsakligen producerad av franska Irie Ites och tillhör en av 00-talets absoluta höjdpunkter.

På en av skivans sista låtar medverkar den för mig okända Lorenzo. Forgive Dem Jah är en av plattans bästa låtar – mycket tack vare just Lorenzo. Sedan första gången jag lyssnade på låten har jag sett fram emot dagen då Lorenzo skulle göra en egen platta.

Häromveckan blev jag bönhörd. Movin’ Ahead är Lorenzos Irie Ites-producerade debut och innehåller – beroende på vilken utgåva du köper – 16 låtar av absolut högsta klass.

Både Lorenzo, som för övrigt borde kastat sitt porrfilmsklingande namn för länge sedan, och Irie Ites är i fin form och bjuder på många höjdpunkter.

Flera av låtarna har släppts som singlar tidigare, exempelvis Chezidek-samarbetet Please Mr. Officer på Mikey Dreads Roots & Culture-riddim och Gun Play på Clement ”Coxsone” Dodds Rocking Time-riddim.

Irie Ites har de senaste åren etablerat sig som några av reggaens absolut bästa producenter. Deras stil är energisk och melodisk och de använder oftast riktiga instrument på sina inspelningar. På Movin’ Ahead medverkar bland andra Mafia & Fluxy på trummor och bas samt Earl ”Cinna” Smith på gitarr och Dean Fraser på saxofon.

Lorenzos debutplatta håller precis lika hög klass som väntat och Movin’ Ahead kan mycket väl vara årets bästa reggaealbum.

Reggaemanis guide till Spotifys bästa discomixar

Extended versions eller discomixar är en fantastisk jamaicansk tradition. Det kan beskrivas som två låtar på samma riddim, vanligtvis en sångversion som går in i en dub- eller deejayversion. Men om man inte samlar vinylplattor kan det vara bekymmersamt att hitta dessa långa låtar.

Nu har dock räddningen kommit. Flera samlingar från skivbolagen Greensleeves och 17 North Parade innehåller mängder av discomixar.

Att väva in en dub- eller deejayversion efter originallåten har reggaeproducenter arbetet med sedan 70-talet, då skivbolagen började släppa tio- eller tolvtumssinglar. På dessa svarta guldkorn fick man plats med mer musik jämfört med sjutumssingel. Och så var discomixen född.

Discomixarna är åtråvärda samlarobjekt, men vill man inte betala hundratals kronor för en singel så är cd-samlingar en smidig lösning.

Eller varför inte musiktjänsten Spotify? Här finns massor av discomixar tillgängliga för den intresserade. Och det handlar både om dub-och deejayversioner.

Reggaemani har letat fram de 50 bästa discomixarna på Spotify. 25 låtar som följs av en dubversion och lika många som följs av en deejayversion. Det är dancehall, ragga, roots och tidig reggae i en salig blandning. Alla med en sak gemensamt – det är fantastisk musik.

De 25 bästa discomixarna (dub):

Michael Prophet – Gunman
Yellowman – Zungguzungguguzungguzeng
Johnny Osbourne – Fally Ranking
Nicodemus – Wife and Sweetheart
Gregory Isaacs – Soon Forward
Eek-A-Mouse – Wa-Do-Dem
Cornell Campbell – The Gorgon Speaks
Papa San – Dancehall Good To We
Zu-Zu & Peter Metro – Calypso, Calypso
The Mighty Diamonds – Mr. Bodyguard
Wailing Souls – Fire House Rock
Naggo Morris – Jah Guide
Sang Hugh & The Lionaries – Rasta No Born Yah
Dennis Brown – Revolution
Barry Brown – Give Another Israel A Try
The Tamlins – Baltimore
Johnny Osbourne – Night Fall
Wailing Souls – Jah Jah Give Us Life To Live
Junior Byles & Rupert Reid – Remember Me
Clint Eastwood & General Saint – Another One Bites The Dust
Don Carlos – Mr. Sun
Lone Ranger – Johnny Make You Bad So
Johnny Clarke – Every Knee Shall Bow
Freddie McGregor – Do Good
Gregory Isaacs – Rumours

De 25 bästa discomixarna (deeyjay):

Wayne Jarrett & Silver Fox – Saturday Night Jamboree
Horace Andy & Jah Mike – Praise Him/Babylon Happening
Cornell Campbell – Mash You Down
Enos McLeod & Killer Brown – Hello Carol/Yapa Yah
Michael Palmer & Jim Brown – Ghetto Dance
Jacob Miller & U Brown – Keep On Knocking/This Old Man
George Nooks & Welton Irie – Riding For A Fall/Gi Me One A Fi Yuh Girlfriend
Johnny Osbourne & Papa Tullo – Back Off
Cornell Campbell – Dance In A Greenwich Farm
Madoo & Kojak – Yuh Jamming So/Green Bay Killing
Jacob Miller & Welton Irie – Keep On Running
Jackie Paris & Ranking Trevor – Run For Your Life
Cornell Campbell & Ranking Dread – Bandulu/Hard Time
The Jays & Ranking Trevor – Queen Majesty
The Mighty Diamonds & Ranking Joe – Just Like A River
Wailing Souls & Ranking Trevor – War
The Chantells & U Brown – Children Of Jah/Time To Unite
Jacob Miller & Killer Brown – Backyard Movements/Fussing And Fighting
Steve Boswell & Jah Berry – Cool Rastaman Cool
Johnny Clarke & Clint Eastwood – (Just Call Me) African Roots
George Nooks & Papa Tullo – Sadie/Fe Mi Time Now
Horace Andy & Jah Stitch – Zion Gate/Every Wicked Have To Crawl
Junior Murvin & Welton Irie & Prince Weedy – Cool Out Son/Nice Up The Party
Dennis Brown & Prince Mohammed – Money In My Pocket/Cool Runnings
Sammy Dread & Saddle Dread – Follow Fashion

Nya samling med Joe Gibbs discomixar håller hög klass

Den nya trilogin Joe Gibbs 12” Reggae Disco Mixes från skivbolaget 17 North Parade är en säker investering för många reggaefans. Hela 33 låtar ryms på de tre skivorna som spänner från sent 70-tal till tidigt 80-tal.

Skivbolaget 17 North Parade har tidigare släppt flera samlingar med discomixar – låtar som innehåller ursprungsversionen och en deejay-eller dubversion – producerade av Joe Gibbs, exempelvis Dennis Brown & The DJ’s och Culture & The DJ’s. Båda vann mycket på att de innehöll flera extremt svåråtkomliga låtar. De förlorade dock en hel del på den taskiga mastringen, som innebar att ljudet bitvis var klart undermåligt.

Men på ljudpunkten har skivbolaget nu lärt sig en läxa. Visst, det är fortfarande inte klockrent, men en tydlig förbättring jämfört med plattorna från Dennis Brown och Culture.

Låtmaterialet håller hög klass. Här finns flera klassiska låtar som är lätta att få tag på i originalutförande, men vars discoversioner många gånger krävt både ljus och lykta för att spåras upp. Många har exempelvis kanske hört Cornell Campbells Boxing Around eller Cultures Innocent Blood, men sannolikt inte deejayversionerna Look How She Fat med Lee Van Cleef eller Rock It Up med U-Brown.

Det senaste åren har det kommit många samlingar med discomixar från flera kända producenter. Exempelvis har skivbolaget Greensleeves gjort en hjältebragd genom att släppa sina 12” Rulers med material från producenter som Augustus ”Gussie” Clarke, Jah Thomas och Linval Thompson.

Förhoppningsvis är det här en trend som fortsätter och att vi får se skivbolagen ge ut ännu fler samlingar med svåråtkomliga discomixar.

Sean Flowerdew gör modern reggae med soul

Brittisk reggae har funnits nästan lika länge som jamaicansk. 60-talets Dandy Livingstone och Symarip ersattes på 70-talet av tunga rootsakter som Aswad och Steel Pulse. Under senare år har det varit något tystare kring den brittiska reggaescenen, även om den i alla högsta grad lever. Något Pama International, aktuella med sin sjunde platta, är levande bevis på.

Reggaemani skrev i en recension av nya plattan Pama Outernational att Pama International inte är en vanlig reggaegrupp. De är ett band, något i sig rätt ovanligt i reggaesammanhang. Inom reggaen lyfter man oftast fram enskilda artister och producenter, men sällan musikerna.

Men det som verkligen skiljer Pama International från andra reggaeakter är musiken. Visst, det är reggae, men rikligt kryddad med 60-talssoul och emellanåt någon discotakt.

– Jag älskar reggae från 60- och 70-talen, men även 60-talssoul. Jag är inte intresserad av modern musik och föredrar analog ljudbild framför det rena, precisa och välputsade. Äldre musik har mer personlighet och 70-talet var en oerhört kreativ period för studior och produktionsteknik. Man experimenterade mer. I dag med Pro Tools och datorer är det för lätt att göra musik och många är helt enkelt lata, säger Sean Flowerdew, grundare, producent, låtskrivare och keyboardspelare i Pama International.

Pama International startades för nästan tio år sedan. Sean Flowerdew hade fått nog av skivbolagen Sony och A&M, men ville fortfarande ge ut sin musik.

Han och sångaren Finny bestämde sig för att starta Pama International vid millennieskiftet. De hade känt varandra sedan 1988 när de spelade i ska-bandet The Loafers och senare i Special Beat, som bestod av medlemmar från 2-tonerävarna The Specials och The Beat.

– Finny är en briljant sångare och lätt att arbeta med. Jag kände att jag ville uppskatta musik igen och göra allt på mina egna villkor. Så Pama International föddes ur den idén, berättar Sean Flowerdew.

Sean startade sitt första skivbolag Staccato Records redan 1988. Åtta år senare drog han igång Jamdown Records, där Pama International kunde ge ut sina första skivor som ett led i bandets DIY-profil.

Men 2007 fick de kontrakt med legendariska skivbolaget Trojan.

– Under 2007 gav vi ut en platta på Trojan. Det var en ära, men de var inte särskilt duktiga på att göra affärer. Att arbeta med Trojan påminde mig om allt jag inte gillade med Sony och A&M eller skivbolag i allmänhet för den delen, säger Sean och fortsätter:
– De strävar efter medelmåttighet, och det fungerar inte.

Att driva skivbolag är ingen dans på rosor. Blood and Fire kastade in handduken för ett par år sedan och i förra veckan meddelade Motion Records att de gett ut sin sista skiva.

– Det blir svårare och svårare att sälja skivor, men att ha ett eget skivbolag är en lyx eftersom jag har möjlighet att göra saker i min egen takt och på mina egna premisser, berättar Sean.

Rockers Revolt heter skivbolaget Sean driver. De har utöver material från Pama International gett ut skivor med grupper som The Slackers, The Pietasters och Mungos Hifi. Ingen av de plattorna sålde särskilt bra, så numera ger Rockers Revolt endast ut material från Pama International.

I början av november släppte Pama International sin sjunde platta Pama Outernational. Utgivningstakten för gruppen har varit hög ända sedan starten, så sent som i december 2008 släppte de sin förra fullängdare Highrise Campaign.

På nya albumet medverkar kända namn som Lynval Golding och Sir Horace Panter från The Specials. Sean Flowerdew delar producentansvaret med John Collins, mannen bakom The Specials hyllade Ghost Town.

– John har inte producerat särskilt mycket musik. Han gjorde dock Ghost Town-EP:n med tre extremt välproducerade låtar. Men han älskar ungefär samma reggae som jag och har byggt sina egna effekter. Jag spelade in och arrangerade plattan och gav sedan materialet till John. Han har verkligen öra för att skapa de rätta ljudbilderna, menar Sean.

Den nya plattan har mycket av leva upp till. Flera av Pama Internationals tidigare plattor har unisont hyllats av musikkritiker. Sean säger att Pama Outernational har tyngre sound än exempelvis Trojan Sessions och att han inspirerats av bland andra Jimmy Radway, Joe Higgs, Johnny Cash och Al Green.

– Jag har försökt flytta soundet till dub och rockers, men även lagt mer soul i mixen. Trojan Sessions producerade jag tillsammans med Nick Manasseh och han gjorde ett fantastiskt jobb. Jag är stolt över den skivan, men vill samtidigt bli bättre hela tiden.

De tre senaste plattorna – Trojan Sessions, Love Filled Dub Band och Highrise Campaign – har alla haft prominenta gästartister, men den här gången lyser de med sin frånvaro. Sean förklarar varför:

– På den nya plattan såg jag ingen anledningen att ta in några andra. Jag ville lyfte fram Finnys och Lynvals underbara röster. Att jobba med gästartister är fantastiskt, och listan på folk jag vill jobba är ändlös. Men den här gången ville jag inte vara beroende av stora namn och istället fokusera Pama International.

Gruppen är just nu på Englandsturné med kompisarna i The Specials för att marknadsföra plattan. Det finns ännu inga planer på att ta sig över kanalen till kontinenten. Sean hoppas dock spela på ett antal festivaler i sommar, och med lite tur får Uppsala Reggae Festival påhälsning. Kanske blir det tillsammans med Mad Professor.

– Vi pratar med Mad Professor om att göra en dubversion av Pama Outernational. Om det blir av så sticker vi på turné med honom som live-mixare. Han är en fantastisk människa som hela tiden lyckas ta sin musik till nya nivåer, säger Sean och tillägger:
– Jag skriver också på material till en ny platta, men den kommer inte förrän 2011.

Fem snabba till Sean Flowerdew

Bästa artist?
För tillfället Jimmy Radway & The Fe Me Time All-stars.

Bästa reggaelåt?
Just nu Life of Contradiction med Joe Higgs.

Favorit reggaegenre?
I dag är det dub.

Bästa reggaeproducent?
King Tubby.

Bästa skivomslaget?
Den generiska 2-tone.

Reggaemani på Obaren i Stockholm

November kan ju vara en trist månad, men reggae kan bota den tråkigaste dysterkvisten. På fredag den 20 november från 18-tiden spelar Reggaemani skivor på Obaren i Stockholm. Det blir modern roots och dancehall, några gamla godingar och annat spännande.

Ta med en polare eller varför inte kollegan med för mycket övertid. Busy Signal, Delroy Wilson, Lutan Fyah och Burro Banton kräver ett danssteg eller två. Snör skorna och slira förbi Obaren.

Nyfiken på musiken redan nu? Ladda in den här Spotify-playlisten och håll ut till fredag.

Den lyriska familjen Banton

Artistnamn är vanliga inom reggaen, precis som inom många andra musikgenrer. Man tar ett passande namn, dels för att det låter ballt, dels för att man går in i en annan karaktär som artist. Sedan finns naturligtvis hela anonymitetsaspekten.

Inom reggaen är det också vanligt att man tar en del av någon annans namn. Kanske för att namnet redan är inarbetat, men även för att ge respekt till en inspirerande musiker.

Den globala familjen Banton är ett tydligt exempel. Här heter familjeöverhuvudet Buro, eller under senare år, Burro.

Buro Banton inledde karriären vid mitten av 70-talet. Den självbetitlade och Henry ”Junjo” Lawes-producerade debutplattan kom 1983. Buro försvann därefter från scenen under många år men gjorde storstilad comeback på 90-talet med låtar som Boom Wah Dis och Westmoreland Sensi. Samtidigt passade han på att visa sina lärjungar var skåpet ska stå genom plattan Da Original Banton. Han är fortfarande, snart 50 år gammal, högaktuell med singlar som No Problem och Nah Drop Di Ting.

Trots att Buro Banton inte var någon av 70- eller 80-talens mest framträdande deejays satte han ändå tydliga spår. Åtminstone sex olika artister har tagit namnet Banton.

Buju Banton – mest känd i familjen – slog igenom på tidigt 90-tal och har i år skapat rubriker med nya plattan Rasta Got Soul och proteststormarna mot hans texter om våld och homofobi.

Ungefär samtidigt som Buju Banton äntrade den stora scenen kom Mega Banton. Men före dem hade brittiske artisten och lustigkurren Pato Banton gjort sig ett namn på den globala reggaearenan med hits som Pato and Roger Come Again och Don’t Sniff Coke.

I Storbritannien finns ytterligare två Bantons – Solo och Starkey, båda relativt okända även om de varit verksamma i musikbranschen i många år.

Enligt hans Myspace-sida har tyske Uwe Banton sysslat med reggae i nästan 25 år och släppt ett gäng olika plattor. Han är hyfsat okänd för mig, vilket kan bero på att delar av materialet är på tyska, ett språk som inte lämpar sig särskilt väl för bra musik.

Banton betyder enligt sajten Jukeboxalive ”…a designation bestowed upon a commander of lyrical designation”. Vackra ord som betyder något i stil med den som har de vassaste texterna.

Och det är något jag måste berömma nästan hela familjen för. Kanske inte textinnehållet i sig, men flytet och deras sätt att hantera en riddim står sig bra i konkurrensen med andra familjer.

The Skatalites mer än bara ska

Få grupper har betytt mer för den jamaicanska musiken än 60-talsikonerna The Skatalites. Kvartetten Jackie Mittoo, Tommy McCook, Roland Alphonso och framlidne Don Drummond satte på egen hand ska-musiken på kartan. Men The Skatalites är mer än stompig ska, det visar tre plattor från insomnade Motion Records.

Supergruppen The Skatalites har beskrivits som en institution snarare än ett band. De är en fulländad samling fantastiska musiker som både enskilt och gemensamt skapade odödliga klassiker som Guns of Navarone, Lawless Street och Eastern Standard Time.

Och det var just ju ska som satte gruppen på kartan. Det få vet är att The Skatalites spelat in några makalösa plattor omkring tio år efter att de gick skilda vägar 1965.

Runt mitten av 70-talet samlades nämligen stora delar av The Skatalites igen för att spela in basisten Lloyd Brevetts soloplatta African Roots.

Ungefär samtidigt träffades de även tillsammans med producenten Herman Chin Loy i hans Aquarius-studio. Resultatet blev instrumentalplattan The Legendary Skatalites som släpptes 1976. Men den här gången handlar det inte om ska, The Legendary Skatalites är roots ut i fingerspetsarna. Kanske något jazzigare än andra instrumentalplattor från samma period.

Plattan följdes av Herb Dub, Collie Dub med tunga dubversioner signerade King Tubby.

Fram till för ett par år sedan var de här plattorna endast för skivsamlare med plånböcker tjockare än Sveriges statsbudget. Men skivbolaget Motion har gjort världen en tjänst genom att ge ut plattorna The Legendary Skatalites in Dub, Herb Dub, Collie Dub och Heroes of Reggae on Dub.

The Skatalites var en samling av världens främsta musiker och det är nog ingen som någonsin skulle tvivla på att gruppen kunde spela mer än ska. Men fram till nu har det varit förhållandevis okänt att de kunde låta lika bra i dub- och roots-tappning.

Planet Reggae: Här köper du plattorna innan de släppts

Sedan ett par år finns ett utmärkt komplement till vinyl och cd – legal nedladdning. Tjänster som eMusic och iTunes har enorma musikbibliotek och handla musik på webben har aldrig varit enklare. Nu finns dessutom en skivbutik där du köpa plattorna i mp3-format innan de officiellt släppts.

Utöver de kända legala nedladdningssajterna har ett antal skivbolag butiker kopplade till sina webbplatser. VP Records är ett sådant skivbolag.

Genom deras Planet Reggae Webstore kan du handla reggae från både Greensleeves och VP och det är lika enkelt som från exempelvis Amazon och eMusic.

Det finns dock några väsentliga skillnader mellan Planet Reggae Webstore och andra legala nedladdningssajter jag testat.

Till det sämre hör nedladdningshastigheten. Sajten är löjligt långsam, och det känns som att sitta uppkopplad med ett gamalt hederligt telefonmodem. Att ladda ner en fullängdare tar omkring 60 minuter. Ja, du läste rätt. En timme för cirka en timmes musik.

Men det positiva överväger det negativa om du inte råkar ha bråttom. För genom Planet Reggae Webstore kan du köpa plattor flera veckor innan de officiellt släppts. Jag köpte exempelvis Jah Shaka Presents the Positive Message, Black Sounds of Freedom Deluxe Edition och Joe Gibbs 12” Reggae Discomix Showcase Vol.1 två veckor innan de släppts på de vanliga sajterna.

En ytterligare fördel med VP Records egen skivbutik är priserna. De är cirka 20 procent lägre jämfört med exempelvis iTunes och Amazon.

Är du som jag för otålig för att vänta på cd-utgåvan, nöjer dig med mp3-versioner och har småländskt påbrå? I så fall är Planet Reggae Webstore något för dig.

Pama Outernational – soulfylld reggae i modern tappning

Pama International är en engelsk allstar-ensemble. På gruppens senaste platta Pama Outernational – den sjunde i ordningen – samlas kända namn som Lynval Golding och Horace Panter från The Specials, Fuzz Townshend från Pop Will Eat Itself och John Collins, producenten bakom The Specials klassiska Ghost Town.
 
Pama International är en ovanlig reggaegrupp. De tvekar inte att blanda sina baktakter med pop, funk och, kanske mest tydligt, amerikansk 60-tals soul. Musiken är levande, experimentell och, inte minst, förbaskat kul att lyssna på.

Deras patenterade musikrecept har visat sig framgångsrikt och 2006 fick de möjlighet att ge ut en platta på legendariska skivbolaget Trojan. Det var hela 30 år sedan Trojan senast signade någon ny, och det säger något om gruppens storhet.

I december förra året släppte gruppen hyllade Highrise Campaign, en platta där intäkterna gick till att stödja antivåldsorganisationer i Storbritannien. På plattan, som delvis byggde på Cherry Oh Baby-riddimen, medverkade ett gäng kändisar – Dennis Alcapone, Billy Bragg och Mungos Hifi för att nämna några.

När det nu är dags för nya plattan är förväntningarna höga och risken att bli besviken överhängande.

Men Pama International lyckas leva upp till förväntningarna. Plattan håller inte lika höga klass som Highrise Campaign eller Trojan Sessions, men sticker ändå ut i drösen av reggaeplattor som kommit ut i år.

På Pama Outernational samsas soul med dub med roots med disco med ska. Och det funkar utan att någonsin bli krystat. Lyssna bara på Dub A Disco, Question the Answer och I Still Love You More.

Pama Outernational är tillräckligt cross-over för att kunna attrahera den stora skara som tröttnat på Duffy och Amy Winehouse och söker något mer genuint.

Plattan finns exempelvis att köpa genom gruppens eget skivbolag Rockers Revolt eller genom iTunes.

Reggaemanis Spotify-listor

Jag började skriva om reggae för ungefär två år sedan. Mina första krönikor var för Skivkoll och därefter tog jag steget till att starta Reggaemani.

Under de här åren har jag satt ihop elva Spotify-listor av olika karaktär. Det är allt från soulinspirerad reggae via de bästa gräslåtarna till de 100 bästa låtarna under 00-talet. Däremellan finns naturligtvis mycket mer.

Om du missat de oumbärliga reggaelistorna så är det här rätt tillfälle att komma ikapp. För visste du att Beyoncé gjort en fet version av Ring the Alarm? Om inte, så kan du passa på att ladda in Spotify-listan nedan.

Reggae Got Soul
Soulen lever på Jamaica skrev jag på Skivkoll i början av året. Reggaeartister har dels spelat in mängder av covers på kända och okända soulalster, dels producerat reggae som sjuder av soul, lyssna bara på Garnett Silk, Slim Smith eller Ken Parker.

Ladda in den här Spotify-listan så får du ännu fler exempel.

Reggae for Dummies
För ett par år sedan fick jag frågan vilka låtar man skulle lyssna på om man var reggaeamatör. Har man lyssnat och samlat på reggaemusik i över tio år, så är frågan inte helt lätt att svara på. Jag var tvungen att gräva djupt i skivbackar och mp3-arkiv för att hitta låtar jag trodde kunde passa ett par oerfarna öron.

Lyssna på Spotify-listan Reggae for Dummies här.

20 bästa reggaealbumen på Spotify
Spotify imponerar med sitt reggaearkiv. Visst saknas många låtar och skivor, men det handlar ofta om gamla originalplattor från små skivbolag.

Ladda in den här listan så får du tips på hela 20 ruskigt bra plattor på Spotify. Gladiators, Culture och Lone Ranger är bara några av namnen som kan stoltsera med att vara en del av listan.

Beyoncé Goes Reggae
RnB-stjärnan Beyoncé har ganska otippat spelat in en blytung version av Ring the Alarm. Jag blev så chockad att jag var tvungen att lägga upp den som spellista i Spotify. Ladda in den här.

Bästa gräslåtarna
Marijuana är ett kärt ämne för de flesta reggaeartister. Och faktum är att ett stort antal gräshyllningar är magiskt bra låtar. I Spotify-listan samsas gamla klassiker som Ganja Smuggling med nya Ganja Farmer.

Tio bästa dubplattorna på Spotify
Vad är dub frågade jag mig i en krönika för en tid sedan. Tja, vad ska man svara. Det bästa är kanske helt enkelt att lyssna och göra sin egen bedömning.

Ladda in den här Spotify-listan så får du i alla fall en hint om vad dub är för typ av reggae.

Dennis Browns 20 bästa på Spotify
I somras var det tio år sedan Dennis Brown – en av reggaens största – gick bort. För att hedra hans minne satte jag ihop en lista med 20 av hans bästa låtar som finns på Spotify.

Ladda in den här Spotify-listan och hedra hans minne du också.

Klassiska Greensleeves-plattor
I somras började jag att skriva krönikor för Rebelmusic. Min första krönika handlade om skivbolaget Greensleeves och ett antal av deras bästa tidiga dancehallplattor. För mig handlar det om Toyan, Lone Ranger och Captain Sinbad och i andra hand om Yellowman och Josie Wales.

Lyssna på deras bästa Greensleeves-plattor här.

100 bästa reggaelåtarna under 00-talet
Under sensommaren lanserade musiktidningen Novell en webbplats som skulle räkna ner de 100 bästa låtarna under hela 00-talet. Novell bjöd in bland annat musikkritiker för att göra egna listor.

Listor är alltid en kul idé tänkte jag och hakade på Novells idé. Ladda in den här playlisten så kan du höra de låtar från 100-listan som finns på Spotify.

Reggaens drottningar
Reggaen har genom åren haft ytterst få kvinnliga storstjärnor. Visst, Marcia Griffiths har nått ganska stor framgång, men inte ens hon kommer i närheten av hennes manliga motsvarigheter.

Under senare år kan dock ett trendbrott skönjas. Allt fler kvinnliga reggaesångerskor kliver fram på scenen. Ladda in den här Spotify-listan så får du exempel på några fantastiska exempel.

Reggaebattles
Reggaefajter på vax är skön tradition. Det hela började redan på 60-talet med olika soundsystem som tävlade med varandra. I dag utspelas fajterna mellan världsstjärnor som Beenie Man, Vybz Kartel och Bounty Killer.

Ladda in den här listan och lyssna på några sköna fajter.